tisdag 13 januari 2015

ATT VÄXLA NER


En för mig ny bekantskap är rörelsen, i Sverige kallad Frivillig Enkelhet eller Downshifting alternativt Voluntary Simplicity i USA, där rörelsen är mest utbredd. Den består av människor som tröttnat på vardagsstress och köphysteri och frivilligt valt att lägga in en lägre växel. De är beredda att byta pengar mot tid, få mer utrymme för reflektion och nära relationer och skaffa sig "ett liv före döden" helt enkelt.

Det handlar inte om att lämna arbetsmarknaden helt, utan att korta arbetstiden och kompensera inkomstbortfallet genom billigare leverne och mindre konsumtion. Simplicityrörelsen förespråkar en ekologiskt hållbar livsstil och kopplar tydligt ihop överkonsumtion med miljöförstöring. Ett sätt att värna om miljön är enligt dem att minska välbetalda människors arbetstid, eftersom de då, förutom mer tid, får mindre pengar att spendera. Förutom positiv miljöpåverkan följer också ett mer balanserat liv.

Den här rörelsen verkar endast beröra högavlönade människor och är således orättvis. För de lågavlönade är valet att växla ner säkert betydligt svårare, då marginalerna är små eller obefintliga. Det kostar nämligen att korta arbetstiden, både i pengar och uteblivna karriärmöjligheter. De flesta arbetsgivare föredrar ju att satsa på folk som enbart är fokuserade på sitt arbete, men det är felaktigt att tro att de som jobbar kortare tid skulle vara mindre engagerade i sitt arbete. Tvärtom arbetar de oftare mer effektivt eftersom de är utvilade när de är på jobbet.

Simplicityrörelsen finns i en rad länder men är störst i USA, där den kan liknas vid en väckelserörelse. Här i Sverige är det inte lika vanligt att människor växlar ner. Om man jämför med de flesta andra länder är orsaken till att rörelsen hittills inte har spridits på samma organiserade sätt här hemma att vi har en väl utvecklad föräldraledighet, lagstadgad rätt att gå ner i tjänst under småbarnsåren och möjlighet till friår. Jämförelsevis har vi alltså, trots all stress och utbrändhet, det redan ganska bra.

Som pensionär kan man faktiskt känna sig som en "downshifter", för visst har vi växlat ner och vår livsstil är numera enklare och mer ekologiskt hållbar. Dessutom är vi nästan helt förskonade från stress utifrån, men trots detta dras vi med tidsbristen, det moderna samhällets gissel. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar