BÄTTRE FÖRR?

Det gamla bussgaraget i Eriksberg

För länge sedan, på 1930-talet, fanns det en daglig bussförbindelse på sträckan Eriksberg-Floby-Falköping. Mannen som startade busslinjen kallades "Buss-Nilsson" och busstrafiken på denna linje fick en stor betydelse för befolkningen i de byar som ej låg utefter järnvägslinjerna. För invånarna i den östra delen av Herrljunga kommun är Falköping närmaste stad och ett naturligt resmål.

Bussgaraget uppfördes i början av 1930-talet och har, enligt en kulturhistorisk byggnadsinventering gjord 1990, ett visst kulturhistoriskt värde. Det som  förvånar mig är storleken på det numera förfallna bussgaraget, som lär ha haft plats för två bussar när det var i bruk. Begreppet minibussar hade väl inte myntats på den tiden men bussarna måste ha varit jättesmå för att få plats där,

Idag finns ingen buss som trafikerar Eriksberg, annat än skolbussarna, och för ett par veckor sedan, när Stora O skulle lämna in bilen på reparation i Falköping, undersökte vi möjligheterna till att kollektivt ta sig från Falköping till Eriksberg. Efter att ha rådgjort med en tjänsteman på kommunkontoret fick vi reda på att kommunen erbjuder ett slags resetjänst som innebär att man två dagar i veckan kan få resa till centralorten Herrljunga och till ytterligare ett par orter inom kommunens gränser, förutsatt att man beställer resan dagen innan.Tiden för avresa och hemresa är fastställd. Från Falköping fanns möjlihet att ta sig med både buss och tåg till Floby och därifrån vidare med taxi till Eriksberg. Problemet var "bara" att Herrljunga Taxi hänvisade till Taxi i Falköping, som upplyste om att de skulle debitera för framkörning, vilket innebar att notan skulle sluta på 700-800 kronor för en sträcka kortare än två mil. Lite väl saftigt. Vår snälle granne kom då till Stora O:s undsättning.

Idag när de flesta är bilburna förstår man att det skulle vara olönsamt att driva busslinjer på vissa sträckor men, som ett alternativ, skulle kommunen kunna ha en service för transporter vid speciella tillfällen. Vi har bott här permanent i över åtta år nu och det är första gången vi har behövt använda oss av allmänna kommunikationsmedel och jag hoppas att det dröjer länge tills det blir aktuellt nästa gång. Det kan kanske vara idé att ta upp frågan om "nödtransporter" med kommunen, för det är ju inte alltid man kan planera in en resa på en tisdag eller torsdag. Det är ju inte heller alla som har en hjälpsam granne till hands.



UR LED ÄR TIDEN

På väg hem från kyrkogården, där vi hade tänt ljus och gjort fint på den gamla familjegraven, plockade jag de här vackra sommarblommorna - rödklöver, maskros, hundkex och blåklocka.

De skall ju normalt inte blomma i november men har väl lurats till det av det milda vädret. Jag undrar just om de kommer att blomma igen nästa sommar eller om de hoppar över en säsong nu när de har lyst upp tillvaron två gånger i år?

Alla helgons dag blev helgdag här i Sverige så sent som 1953 och infaller lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november och skall inte förväxlas med allhelgonadagen som alltid infaller den 1 november.

Kelterna, på sin tid, firade samhain den 31 oktober som början på vinterhalvåret. Det var en dag när de trodde att dörren mellan de levande och döda stod lite på glänt. Det stämmer bra även för oss att vintertiden börjar då, för sommartiden slutar ju den 30 oktober, men hur det är med dörrarna undrar jag. Kanske bäst att de står lite på glänt?

GRATTIS

 

Med den här lilla blomman som nog tror att det är vår,

vi hjärtligt gratulerar när idag du fyller år. 

                                                   

                                                             

Kram från mamma och pappa

ÄRTMJÖL

l Idag läste jag "Jag kommer ihåg hur det var" av Stig Hansén. I boken berättar ett hundratal göteborgare, kända som okända, om sina minnen från nittonhundratalet.

En kvinna, född 1906, skrev om vad som serverades i hennes hem när hon var liten. Kålrötter och åter kålrötter. Stuvade, stekta eller kokta. Ett alternativ var pannkakor bakade på ärtmjöl och de pannkakorna tyckte hon inte smakade gott. Förmodligen var det mest ärtmjöl i dem och då blir smaken besk.

Jag kom då att tänka på min svärmor som brukade steka pannkakor med ärtmjöl i. De var då verkligen goda, och för ett par år sedan försökte vi oss på att själva laga till dessa, i mitt tycke, delikatesser. Ärtmjöl hade vi inget, men Stora O körde hårda gröna torkade ärtor i den elektriska kaffekvarnen, som väsnades så att vi trodde att den skulle gå sönder. Lite ärtmjöl blev det. Om det var av den rätta sorten vet jag inte men det fick duga. Jag använde samma recept som till vanliga pannkakor men tillsatte lite av ärtmjölet. Vi tyckte att pannkakorna blev goda, fast inte lika frasiga som svärmor Hertas.

Om någon har lust att pröva finns ärtmjöl ibland att köpa på marknader. Jag har googlat på ärtmjöl och funnit att det också säljs hos Larsbo Lantgård och Dalsviks Kvarn.

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN

H i sitt rätta element

 

Stor grattiskram från farmor och farfar

MORMORSRUTOR

Mormorsrutor

Foto: Ulla Olofsson

Idag går det trögt! Efter de vanliga morgonsysslorna tog Stora O och jag en stärkande promenad i det härliga höstvädret. På eftermiddagen började vi att städa, Stora O på övervåningen och jag på undervåningen men när det var dags för kafferast enades vi om att vi gott kunde skjuta upp städningen tills i morgon.

Själv körde jag fast när jag rensade upp i läshögen på golvet intill min säng. Det var en hög med blandat innehåll skall ni veta, för jag har många läsprojekt på gång samtidigt. Jag måste kunna välja så att det jag läser passar min sinnesstämning. Det är viktigt men ibland vet jag inte vilken den (sinnesstämningen) är och då tar jag till ett korsord. Som alltid när jag städar i närheten av en bokhylla eller en läshög på golvet börjar jag att läsa och då är det kört med städningen.

Så vad händer nu när vi bestämt oss för att resten av dagen skall vara en "slinkedag?" Jo, jag skall i alla fall slå mig ner i en bekväm fåtölj vid brasan och virka mormorsrutor. Jag började med virkandet igår, då jag virkade fem rutor och bestämde mig för att rutorna skall bli en babyfilt. Mormorsrutor! Vad håller jag på med? Jag är ju farmor och kan omöjligt bli mormor, men förhoppningsvis kommer det att finnas något litet pyre som kan snusa under mina "farmorsrutor" när filten är klar. 



SKOGSSKAFFERIET

Norsk näverlav, Värmlands landskapslav

Foto: Svante Hultengren

I senaste numret av tidningen Land läste jag om en man som har bytt ut sitt tidigare storstadsliv mot livet på landet för att gardera sig mot sårbarheten i det moderna samhället. Han bor numera på en gård i Jämtland och slipper beroendet av civilisationen. Där hämtar han t ex gourmetmat direkt ifrån skogen.

Dessa delikatesser tillvaratar Peter, som överlevnadsmannen heter, från naturen:

• Rötter (kvickrot och kvannerot)
• Lavar (renlav och näverlag)
• Färska skott av det mesta (ormbunke, gran och humle)
• Björksav
• Björk- och blomblad till te
• Sniglar (de som har skal)
• Fisk
• Måsägg
• Bär
• Svamp

Av vinbärssnäckans ägg tillagar Peter snigelkaviar, som lär vara en delikatess, liksom ormbunkarnas stjälkar om våren, just när bladen skall till att rullas ut. Peter levererar lavar, björksirap och andra naturprodukter till lyxkrogar.

Lavar ligger mig varmt om hjärtat av någon outgrundlig anledning, så jag tog genast fram min kära bok "Svenska Landskapslavar" och kontrollerade så att inte någon av de i artikeln nämnda lavarna är fridlysta, åtminstone inte var det 2005, då boken gavs ut. Det var de inte, men om näverlaven är den norska näverlaven är den rödlistad. Norsk näverlav är Värmlands landskapslav men finns i Sverige, förutom i Värmland, även i västra Dalarna och Jämtland. Den norska näverlavens utbredning är begränsad till Skandinavien,Skottland och Nordamerika, varför vi har ett stort ansvar för arten.

Peter verkar som tur är vara mån om lavarna. Han vet precis var han skall hitta de mest åtråvärda trattlavarna men är noga med att inte plocka för mycket på samma ställe utan att laven har möjlighet att återhämta sig. Det innebär ibland långa vandringar men det ser han enbart som rekreation.

Man skulle kunna tro att skogsmannen Peter är en enstöring men det är han inte alls. Han är en s k soffsurfare, vilket innebär att han ingår i ett internationellt nätverk av människor som gratis upplåter sin soffa till någon som behöver tak över huvudet. Genom åren har han haft ca 40 gäster, bl a från Japan, Iran och USA och många av dem har tyckt att det varit exotiskt att komma till gården, där de fått gå på utedass och hämta vatten i bäcken.

På landsbygden pågår just nu en intensiv satsning på närproducerad mat och det verkar som att fantasin när det gäller tillredning av råvarorna är outsinlig. Att lavar går att äta och dessutom är en delikatess visste jag däremot inte tidigare. Man lär så länge man lever. Måste testa!