VÅR ELLER HÖST?

Jag är inte riktigt klar över vad citatet "den vår de svage kallar höst" betyder men det låter pessimistiskt. För att få det mer positivt vänder jag på steken och ändrar lite så att det istället blir "den höst optimisten kallar vår". Optimistiska är Stora O och jag, som nu, i skarven mellan sensommar och höst, har planterat ett plommonträd med förhoppningen att det skall rota sig och trivas hos oss. (Det förra plommonträdet vi planterade dog.) 

Nyplanterat plommonträd med mörkröda blad

Foto: Ulla Olofsson

Egentligen har jag inget emot hösten men försöker bortse från att vintern lurar bakom hörnet och istället tänka mig tillbaka till våren, då Stora O och jag vanligtvis är i farten och planterar. Lite dagdrömmeri kan man gott få ägna sig åt, även om det i viss mån är att lura sig själv. April är nog en passande tid att önska sig tillbaka till och vem vet, plommonträdet kanske tar sig bättre om jag kallar hösten för vår?

Det andra nyförvärvet är en vinranka som vi skall plantera vid husets södervägg men inte förrän tomaterna på de plantor som nu växer där är skördade. Vinplantan är en ännu större utmaning än plommonträdet men, som sagt, vi är optimister.

Vinranka

Foto:Ulla Olofsson

Efter att ha läst om Karlfeldts dikt "Höstens vår", varur citatet är hämtat, tror jag mig förstå att han menar något helt annat, nämligen en förhoppning om att hitta kärleken som står rycken när den första förälskelsen har lagt sig. Men, håll med om att det finns en viss likhet mellan Karlfeldts förhoppningar på kärleken och våra på plommonträdet och vinrankan, som vi hoppas skall klara vinterns påfrestningar. Hoppas kanske inte förslår, förstås. Bäst är nog att vårda både kärleken och växterna.

KONSTRUNDA

Den 2 - 4 september gick Herrljungabygdens Konst & Hantverksrunda av stapeln för tionde året i rad.

Vernissage var det i fredags (2/9) med invigningstal av Mats Bjurbom och musik av "Trio såg". Utanför Kulturhuset i Herrljunga, med den sedvanliga samlingsutställningen, visades också under vernissagekvällen en utställning med temat "Huvudbonader". Här följer några exempel därifrån.

Vacker hattskapelse av Pia Persson

Foto: Ann-Marie Lundblad

Beklädda bockhorn

Foto: Ann-Marie Lundblad

Erik den läspe och haltes kungakrona,

skapad av Jan-Erik Persson och uppburen av Jan Lundblad.

Foto: Ann-Marie Lundblad

Nu dröjer det ett helt år till nästa Konst & Hantverksrunda i Herrljunga kommun men som tur är går det att besöka de flesta konstnärerna året om, efter att först ha avtalat tid för besöket.

LUNDRESAN

I lördags, den 3 september, var Stora O och jag ute på äventyr igen. Den här gången bar det av till Lund med bilen fullpackad med grejer till J, som flyttat dit. Det var en rolig resa, både för att M följde med på färden och för att vi fick träffa J och se hur hon bodde.

Tillsammans med en trevlig gymnasiekamrat delade hon en mysig trerumslägenhet i ett mindre hyreshus i ett grönt och lugnt villaområde. J visade oss sin nya stad. Omtänksam som hon är, tog hon oss med på en bussresa genom staden till dess högsta punkt, där institutionen för kemi, som hon studerar, BMC, LTH med flera  institutioner i moderna byggnader ligger. Därifrån vandrade vi nedför mot centrum och passerade på vägen många fakulteter inhysta i allt äldre byggnader ju längre ner vi kom.

           

Institutet för kulturvetenskaper

Foto: Ulla Olofsson

 

 Foto: Ulla Olofsson

Lördagen var en strålande varm brittsommardag med klarblå himmel. Hela staden var full med folk. Nollningen var överstökad och "allvaret" hade börjat vad studierna beträffar. Men nu var det helg och i Lund pågick en humorfestival, som nog bidrog till att så många, av naturliga skäl mest yngre, var ute på gator och torg.

Foto: Ulla Olofsson

 

Lund med sina gamla hus och trånga gränder i kombination med det vackra vädret gjorde att det kändes som att vara utomlands.

                                                 H, J, Stora O och M

Foto: Ulla Olofsson

H, J och Stora O

Foto: Ulla Olofsson

I Lunds domkyrka förundrades vi över hur man på 1100-talet hade kunnat åstadkomma ett så imponerande byggnadsverk. Mäktig upplevelse.

       Koret, Lunds domkyrka

          Foto: Ulla Olofsson

Trämodell för synskadade
Foto: Ulla Olofsson

Inne i domkyrkan fanns en trämodell av kyrkan, så att blinda skulle kunna känna hur kyrkan såg ut.

Det var så grönt och lummigt överallt i staden. Vid ett tillfälle gjorde vi halt för att undersöka en buske, som visade sig vara en helt vanlig nyponbuske.

M känner efter om det finns några taggar på nyponbusken och det gjorde det.

Foto: Ulla Olofsson

 

Trots att det burit nedför under hela promenaden var det skönt att få slå sig ner på en stol i den grekiska restaurangen som vi åt lunch på. Därefter fortsatte vi hem till J:s nya bostad, där vi bjöds på kaffe vid det blå slagbordet i köket, innan vi påbörjade resan hem.

Tack J och J för fika och för visad gästvänlighet och tack M för trevligt sällskap på resan och för den goda lunchen.

LILA FAVORITER



"Suzanne och en ann"

             Akvarell av Carl Larsson



Det sägs att färger har betydelse även i betydelsen karaktär och en del människor känner verkligen en klar samhörighet med en viss färg. Två av mina lila favvisar gör det.

En av dem är min guddotter, som för övrigt har sitt förnamn gemensamt med Carl Larssons akvarellmålning ovan. Ända sedan hon var riktigt ung har hon dragits till den lila/violetta färgen när det gäller det mesta. I det mesta ingår förstås kläder men hon har även målat (eller låtit måla) en kakelugn och hela sitt vackra hus lila.

  

Den andra "lila damen" är en f d kollega till mig och numera målarkompis. Hon bär nästan alltid kläder av någon lila nyans. Om hon har skaffat sig något nytt att ha på sig kan man vara nästan säker på att färgen är lila.

Vad för betydelse har då denna färg? Enligt Feng Shui ger lila en känsla av rikedom och lojalitet och det beror bl a på att lila förr var en färg som kungligheter ofta bar (rikedom). Lila betyder också kvinnlighet (lojalitet?). Denna färg har jättemånga positiva egenskaper enligt Feng Shui som jag kan härleda till de två lilaälskarna men jag tror inte att jag rabblar upp allt, för då kanske de får hybris. Det finns några få negativa egenskaper också men dessa har jag inte lagt märke till hos mina lila-favoriter.

När jag försökte att sätta mig in i färgernas betydelse blev jag fångad av en hemsida kallad "Häxkraft" och, förutom en rad positiva egenskaper, framgick att violett/lila är en stark och kraftfull färg. Så kraftfull att man inte orkar vara länge i ett rum som är målat med lila färg. Dessutom lär det vara bra att ha på sig lila kläder när man behöver extra kraft, t ex vid jobbintervjuer.

Själv har jag inte hittat någon färg som självklart är min egen, men, trots att en f d kollega påstod att jag smälte in i en ful, beige-grå-spräcklig matta, vilket inte var särskilt smickrande, älskar jag färger. Jag t o m drömmer i färg, till skillnad från många andra.

Den här lilla buketten med lila/violetta blommor förärar jag alla som tycker om den färgen.

Lila blommor

Foto: Ulla Olofsson

PS.

Trots att "Häxkraft" påstår att man inte orkar befinna sig länge i ett rum som är målat i lila färg, har S och hennes familj bott många år i sitt lilafärgade hus. Att de har lyckats med det beror kanske delvis på att huset är målat ljust lila och färgen dessutom finns på utsidan av huset!

MOROTSLEKEN

Nu när barnbarnen är stora har jag inte längre dem att gömma mig bakom när jag vill leka, för leka vill jag eftersom jag är lycklig nog att ha barnasinnet kvar.

Igår tog jag upp resterande morötter ur landet och många av dem, de flesta faktiskt, hade mycket märkliga former. Fantasin sattes i rörelse och jag tyckte att morötterna liknande tomtar, dinosaurier, Loch Ness-odjuret, kräftor m m.

Som sagt, tråkigt att inte har några barn att dela fantasin med men, man får inte roligare än man gör sig, så jag lekte med morötterna alldeles själv. Tids nog blir de morotssoppa eller serveras rivna i sallader.

Joppi, doppi, dopp!

MERA GOTLAND

Gårdskors på gotländskt änge

På en resa till södra Gotland besökte vi ett änge. Änget är naturbetesmarker och slåtterängar som intresserade, ofta medlemmar i hembygdsföreningar, sköter på traditionellt sätt med bete och slåtter för att bevara ett kulturlandskap med rik biologisk mångfald. Änget var välvårdat och mellan dungar av lövträd och hasselbuskar öppnade sig gläntor, som rum, där gräset var slaget med lie, då moderna gräsklippare inte var tillåtna. Här och var kunde man se rester efter husgrunder och i en större glänta fanns ett gårdskors, som på bilden ovan. Där hade tidigare hållits, och hölls än idag, gudstjänster. Ängs- och hagmarkerna är en viktig del av den gotländska naturen och för att bevara den rika floran och faunan är det viktigt att föra kunskapen vidare om hur dessa marker varsamt skall skötas.

På väg söderut stannade vi till vid Lojsta slott, som visade sig vara en före detta befästning och inte ett slott som vi tänker oss det. Lojsta låg på Gotlands högsta punkt, 82 m över havet. Där hade ett järnåldershus byggts upp och det skilde sig åt från andra järnåldersbyggnader jag varit inne i på så sätt att i detta levde människor och djur tillsammans i hela huset medan i andra husdjuren fanns i ena ändan av byggnaden och människorna i motsatta ändan. Där i Lojsta blev vi invigda i några av de gotländska sporterna, bl a varpkastning, som är en stor publiksport. Man kan spela med både sten- och aluminiumvarpa. Här kommer en bild på Stora O i varpkastartagen.

Stora O kastar varpa

Foto: Ulla Olofsson

Efter uppehållet i Lojsta fortsatte vi färden söderut och längs vägen passerade vi ett ställe som kallades Grå Gåsen, där TV-programmet "Så mycket bättre" hade spelats in.

Nästa stopp blev stenmuseet i Kettelvik, där man fick se hur tillverkningen av slipstenar hade gått till. Numera tillverkades och såldes mest brynen. Utställningen bestod av fotografier, verktyg och sandstensprodukter. Man hade också möjlighet att själv prova på att hugga i sandsten. Tidigare hade Gotland levererat slipstenar över hela världen men idag finns inte längre vare sig produktion av eller efterfrågan på slipstenar.

Bild från Stenmuseet i Kettelvik

Foto: Ulla Olofsson

Längst söderut fanns den omtalade rauken, Hoburgsgubben, som vi alla hade väntat på att få se. Den visade sig vara lite' av en besvikelse, för vi tyckte inte att den var så speciellt storslagen. Till råga på allt hade någon målat "näsan" gul, vilket gjorde att rauken fick något av ett löjets skimmer över sig.

Hoburgsgubben

Foto: Ulla Olofsson

Nu gick färden norrut igen längs Gotlands västkust, där vi körde genom ett fågelskyhddsområde, Sundres socken, som folkmängdsmässigt var den minsta på Gotland, och buskmyrmarker, som liknade Alvaret på Öland.

I Vamlingbo stannade vi och tittade på den internationellt kände konstnärens, Lars Jonsson, tavlor i hans galleri i prästgården. Motiven på tavlorna var mestadels fåglar och de var mycket naturtrogna och skickligt målade.

Fiskmås av Lars Jonsson

Foto: Ulla Olofsson

Skator av Lars Jonsson

Foto: Ulla Olofsson

Intill Lars Jonsson-museet låg Naturum som visade en modern utställning om Gotlands natur. Där skulle jag gärna sett att vi hade haft mer tid att tillbringa, för det var mycket intressant och lärorikt. Bl a visades en film om Gotlands tillkomst. Ursprungligen (för 400 miljoner år sedan) bildades Gotland från korallrev i varma vatten. Mäktiga lager av sand, ler- och kalkslam ombildades till kalk- och sandsten. Med tiden har havet slipat bort kalk- och sandstenen och på så sätt har raukar uppstått. Gotland har alltså varit på drift, fast det var läääääängesedan. (MBY - satt inte fast ordentligt i botten!) På Naturum fick man bl a också reda på vilka växter som är fridlysta, vad växter och fåglar heter på gotländska och vilka lavar där finns.

Naturum, Vamlingbo prästgård

Foto: Ulla Olofsson

Får såg vi förstås, fast inte i den utsträckning som vi hade förväntat oss men vi kanske inte reste i de mest fårtäta områdena. Får heter förresten lamm på gotländska och lamm kallas för lammungar. Murgrönan, som är Gotlands nationalväxt, heter rindi. Sjö heter träske och Östersjön kallas för sjöen. På nygutiska lärde jag mig några lustiga uttryck som att E-post heter sladdppåst och boarding card aklapp.

På väg tillbaka till Visby passerade vi Sveriges minsta museum, "Smaklösa Museum". Föremål för detta museum var den gotländska orkestern "Smaklösa", som bestod av 50+are som hängt ihop och spelat sedan småskolan, hellre än bra.

Vägen bussen nu körde på var smal och gick alldeles intill sjön och där passerade vi populära Tofta badplats, därefter Klintehamn och Ekstakusten med utsikt över Stora och Lilla Karlsö.

Nu slutar jag berättelsen om vår Gotlandsresa med att lämna receptet på saffrans-pannkaka, som är en gotländsk delikatess och som skall serveras tillsammans med salmbärssylt och vispgrädde. Salmbär växer bara på Gotland och på några ställen på Öland.

PS. Vi var också inne i Lummelundagrottan. Intressant men kuslig upplevelse enligt min mening.

  











HOROSKOP

Utan att vara insatt i horoskopets mysterium läser jag regelbundet och nyfiket "Veckans horoskop" i en veckotidning med ett namn som passar väl in här på landet. Tror jag på vad som skrivs? Nej, det vill jag inte påstå att jag gör men det är ändå lockande läsning trots att det skrivna ofta är så allmänt hållet att "spådomen" faktiskt kan passa in på vem som helst.

Däremot tror, och vet, jag att man kan bli påverkad så att det som står skrivet slår in. Ett exempel på det är när jag för många, många år sedan läste att jag skulle göra en lång resa och det ledde till att Stora O och jag gav oss iväg till det stora landet i väster. Förmodligen var det ett uppdämt behov hos mig som gjorde att resan blev av men jag är säker på att det var horoskopet som påverkade så att resan blev av just då.

Vareviga vecka bläddrar jag snabbt fram till sidan med "Veckans horoskop" och läser ivrigt vad som står om mitt och mina närmastes stjärntecken. Undrar om det beror på åldern att jag läser dem i en viss ordning, mitt eget sist? Den här veckan broderade den som skrivit horoskopet riktigt ordentligt med orden, särskilt för en av mina närstående. Hör här bara:

"Innan det fanns språk kommunicerade människorna bara med musik. De uttryckte sina tankar och känslor, belåtenhet eller missnöje med en mängd olika ljud. Du har fortfarande, tro det eller ej, kontakt med de här ursprungliga ljuden. De finns runt omkring oss. Du kan uppfatta andras känslor på det sättet och på samma vis tala till deras känslor."

När jag läste detta gick mina tankar till Noam Chomsky, amerikansk professor i lingvistik, som hade en teori om att delar av den mänskliga grammatiken finns nedärvda i hjärnan. Enligt honom har alla nyfödda samma utgångsläge när det gäller att lära sig språk men att språket utvecklas olika beroende på miljön. Att människor kommunicerade med ljud även innan språk som vi tänker oss språk hade utvecklats är väl troligt. Vad som i detta horoskop avses med ljud framgår inte men om det inte är ljud framkallade av primitiva instrument eller andra välljudande föremål tycker jag nog att kalla det för att meddela sig enbart med musik är att skönmåla kommunikationen. Tur att jag känner någon jag kan fråga om de ursprungliga ljuden!

Den här veckan kan jag läsa att en del av min energi finns ute i universum och att jag måste försöka att kalla den till mig igen. Istället för att jaga min utsvävade energi tror jag att jag sätter mig ner och inväntar den under tiden jag läser en bok.