SKOTTDAGEN

Idag firar vi att det är skottdagen. Kanske inte med bal, som var vanligt i mitten av 1800-talet, då skämtet att kvinnor fick fria just den här dagen - och endast då - blev till sed i Sverige. Eftersom de giftaslystna kvinnorna på den tiden inte var ekonomiskt oberoende var det säkert inte så många som friade, utan de nöjde sig nog med att bjuda upp till dans på de baler de inbjudit ungkarlarna till.

Legenden berättar att det var det irländska skyddshelgonet S:t Patrick som blev en tidig jämnställdhetsprofet när han bestämde att kvinnor fick fria en dag vart fjärde år.

Från år 2000 har skottdagen flyttats från den 24 till den 29 februari för att överensstämma med europeisk vana. Det är mer logiskt att denna extra dag läggs i slutet av månaden och genom detta förfarande behöver man inte heller förskjuta namnsdagarna som man fick göra tidigare.

Den 29 februari har ingen namnsdag men visst skall vi ta tillfället i akt och fira i alla fall. Hur firandet skall gå till får vara upp till var och en. Kanske jag bjuder upp Stora O till dans. Får fundera på saken, men, om han nobbar mig, kan jag nog propsa på att få en present, i alla fall en liten, för de ungkarlar som tackade nej till friande kvinnor på skottdagen förr fick minsann dra sig ur med hjälp av en dyrbar gåva.



KRYSSNING

Mina reskamrater i sitt esse

Stora O och jag har just kommit hem efter en resa till Åland tillsammans med våra vänner B och R. Researrangör var ett bussbolag som vi tidigare åkt med på en mycket lyckad resa till Gotland och deras avsikt med den här resan var i första hand att presentera sitt aktuella reseutbud.

Från Falköping åkte vi med buss till Stockholm och därifrån med kryssningsfartyget Cinderella till Mariehamn tur och retur. Båtresan gick inomskärs och vädret var strålande - solsken och vindstilla - båda vägarna. Det var en fantastisk upplevelse att på den stora båten glida förbi alla oräkneliga gran- och tallbeklädda öar, vissa bebyggda och andra inte. Enligt mitt tycke var detta den största behållningen av resan liksom en stund i en bar där en man underhöll oss med pianomusik. Vi såg också en show där två tjejer och en kille dansade och sjöng örhängen som vi (lite äldre) kände oss väl bekanta med. Man hade också möjlighet att dansa på flera ställen ombord till olika dansband. Själv var jag inte uppe och studsade, för jag hade så ont i fötterna. I ett försök att snofsa till mig hade jag satt på mig högklackde skor och kan i efterskott konstatera att det skulle jag inte ha gjort. Men det var många andra, i alla åldersgrupper, som svände sina lurviga. Det var intressant att studera de olika dansstilarna och jag fick för första gången se gnussning i verkliga livet.

Barpianisten

Bussbolaget presenterade årets resor i en väl ljudisolerad konferenslokal där stolarna var så  bekväma att jag nickade till emellanåt. Bland alla tilltalande resmål talades det varmt för resorna till Holland, där just i år blomstermässan Floriaden i Venlo visas från den 5 april till den 7 oktober. Floriaden förekommer endast vart tionde år, så om någon känner sig hågad, res dit i år, för det dröjer, som sagt, länge till nästa tillfälle att se den 60 hektar stora utställningen.

Floriaden

Venlo, Holland

På hemresan Stockholm - Falköping snöade och regnade det om vartannat och temperaturen låg och pendlade runt nollstrecket. Trots att vi var nöjda med resan var det ändå skönt att komma hem, vilket vi gjorde ungefär halv 11 på kvällen.

TAGGAD

Nu har havtornssorterna Romeo och Julia fått konkurrens av det strävsamma paret Svenne och Lotta, som har lånat sina namn till havtornens trendiga och hälsobringande bär.

Stora O och jag har försökt oss på att odla havtorn i blygsam skala. Man skall ha både han- och honbuskar och de sorter vi hittills provat är Romeo och Julia. Romeobusken visade sig vara en överlevare och tog sig direkt medan vi haft otur med Juliaplantorna. Först vår tredje Julia tog sig och i somras fick vi vår första lilla skörd.

Det är stickigt att plocka bären, för buskarna har vassa taggar, men bären lär vara riktigt hälsosamma. I Kina, t ex, är havtorn vanlig i läkekonsten. Bären används där mot hosta, matsmältningsproblem, en lång rad hudsjukdomar och som slemlösande medel. De anses dessutom stimulera blodflödet.

Vårluften har satt igång planeringen inför kommande växtsäsong och i år skall vi komplettera havtornsodlingen med ytterligare några buskar, den här gången av sorterna Svenne och Lotta. Jag hoppas att Lotta skall trivas bra hos oss och att vi kommer att ha bättre tur med henne än vi haft med Julia. Mer taggad behöver Lotta däremot inte vara.

SÅ KAN MAN OCKSÅ GÖRA

I torsdags damp det ner en bok i brevlådan med ett brev från en äldre änkeman från USA.

Han skrev att han höll på att gå igenom alla böcker som han och hans hustru hade samlat på sig under årens lopp och att han kommit fram till att de böcker han trodde kunde vara av intresse för någon skulle han skicka vidare till dem. Alla övriga böcker tänkte han skänka bort i förhoppningen att åtminstone några skulle bli till läsglädje framöver.

I brevet berättade han historien om varför de hade köpt just den här boken och varför han trodde att jag skulle uppskatta att läsa den. Jag är glad för att han ville låta mig ta del av sina minnen från ungdomens dagar och ser nu fram mot att läsa boken.

Visst var det ett bra sätt att tackla frågan om vad man skall göra av alla böcker man har hemma?

VÅGA GÅ VILSE I LYRIKEN

Illustration av Clifford Harper/agraphia.co.uk

För att uppmärksamma Elsie Johanssons och Tomas Tranströmers 80-årsdagar hade ICA-kuriren infört en artikel med titeln Våga gå vilse i lyriken som i korthet gav följande vägledning till poesin:

Låt poesin ta tid, för poesin är långsam och tar tid att både skriva och att läsa. Släpp kontrollen, lyssna på dina associationer och låt tanken leka.

Hitta ordning i röran. Poesi är en konstnärlig text där typografin och layouten också är en del av diktens konstnärliga uttryck. Poesin kräver därför läsning mellan raderna.

Försök inte förstå. Du kan inte förstå en dikt, du upplever den. Om vanlig text är förnuft, är dikten känsla.

Dikter består av metaforer. Saker i dikten står ofta för något annat. Exempel på slitna metaforer är Ros för kärlek och Vitt för renhet. 

Hitta rytmen. Strunta i krångliga benämningar som sonett, blankvers, alexandrin och hexameter. Försök att hitta diktens rytm. All dikt har sin melodi.

Smaka på rimmat. Lekfullhet med ord piggar alltid upp och rim och allitterationer kan ge dikten en extra svung men det är en smaksakd.

Hitta det som passar dig. Det handlar om att någon har satt ord på en upplevelse du känner igen. Ibland är det mitt i prick, ibland kanske pretentiöst eller helt likgiltigt. Precis som när det gäller musik går vi igång på olika saker. Prova dig fram.

Läs mer av din favoritpoet. Ta fasta på en poet du tycker verkar intressant och läs alla hans/hennes dikter tillsammans. En diktsamling består av dikter skrivna i ett sammanhang och avspeglar en viss tid eller stämning - alla dikterna behövs för balansens skull. OBS! Diktsamling är inte detsamma som samlingsvolym, som ofta är fler diktverk från olika tider.

Välj rätt tillfälle att läsa. Välj tid och plats där du kan gå in i stunden ordentligt. Bara du och dikten. Tillsammans blir upplevelsen till.

Läs mer och förstå mer. Ju mer poesi man läser desto mer förstår man och kan t ex känna igen när diktare "blinkar till varandra bakåt i tiden", d v s på något sätt hänvisar till något som någon annan tidigare har skrivit.

Poeten Anna Hallberg som fått Nordiska rådets litteraturpris 2005 och 2011 är också litteraturkritiker och skriver och föreläser om hur man närmar sig poesi. Bland annat förespråkar hon att man skall gå på lust, sätta sig på biblioteket och hitta något som man går igång på. Låna sedan allt av den författaren, se vad denne har inspirerats av och fortsätt vidare på det.

Själv är jag inte särskilt bevandrad i lyrikens värld och har ofta svårt med poesi. Den här artikeln i ICA-kuriren har gett mig en hel del nycklar till förenkling av poesiläsandet och jag hoppas att dessa råd också hjälper fler än jag att uppskatta lyrik.

VART ÄR VI PÅ VÄG?

Barnboksförfattaren och illustratören Gunna Grähs är aktuell med Det fräscha alternativet, en samlingsvolym med serier och satiriska bilder. Håll tillgodo med dessa två. Skratta eller gråta är den stora frågan. Välj själv.

Vart är vi på väg är en befogad fråga, inte bara i TV-programmet På spåret.

FRAMTIDA REGENT?

Tidigt i morse fick kronprinsessan Viktoria och prins Daniel en liten dotter och radio liksom övriga medier har förstås ägnat denna händelse stor uppmärksamhet idag. Den lycklige fadern meddelade vid en presskonferens att flickebarnet vägde lite över tre kilo och var 51 cm lång. Han berättade vidare att förlossningen hade skett utan komplikationer och att mor och dotter mådde bra.

Radio Skaraborg inbjöd folk att ringa och föreslå namn till den nyfödda och det var otroligt så många engagerade människor som hörde av sig och presenterade namn som de tyckte var de mest passande. Namnet, eller namnen snarare, som dock radiolyssnarna inte kommer att bestämma, skall avslöjas vid en konselj på Stockholms slott i morgon.

Efter att Lotta Bromé i P4 Extra hade undrat om man nu, när vi har två kvinnliga tronarvingar på rad, borde ändra kungahuset till drottninghuset och någon kvinnlig forskare hade tyckt varför inte, kom Herman Lindqvist från Frankrike med följande synpunkt: "Ändra inte namnet kungahuset, för då kanske det kommer att kallas henshuset."

Även om alla barns födelse är precis lika stora händelser som den här, är den lilla prinsessans födelse ändå historisk, eftersom hon, om inte monarkin upphör, är en framtida tronföljare. Hur det blir med detta kan bara framtiden utvisa. Själv lär jag få leva i ovisshet.