GRATTIS

Stormhatt

Med den här ståtliga stormhatten lyfter vi på hatten och gratulerar våra grannar C och B, som båda fyller år idag.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

GAMLA RYMDMÅTT

Gammalt litermått

I hemmets och familjens veckotídning Kvällsstunden fanns en artikel om gamla mått och vikter. Jag kom då att tänka på vårt gamla litermått i trä men det fanns inte med i förteckningen av rymdmått för torra varor, som såg ut så här:

Rymdmått torra varor med råge



1 tunna      = 146,65 liter
1 spann     =  73,3 liter
1 skäppa   =  1/6 tunna (36,6 liter)
1 fjärding   =  18,32 liter
1 kappe     =  4,6 liter
1 kanna     =  2,6 liter

Visserligen var rymdmåtten i förteckningen med råge men det får vara måtta på rågen, så jag får nog fortsätta att kalla vårt gamla litermått för just litermått. Om man bortser från storleken, liknar den fint sinkade lådan med kunglig krona mest en kappe.

Av bilden framgår att vårt mått är med råge fyllt av allt mellan himmel och jord. Jag tror att jag skall fylla måttet med Kronljus istället. Det ser nog prydligare ut.

GONE FISHING

Napp på första kastet

Idag hade vi bestämt att vi skulle tillbringa eftermiddagen med fiske vid dammen. Vi planerade för en lugn och skön eftermiddag och funderade på att dricka 3-kaffe där. Men, fiskestunden blev kortvarig, för redan vid första kastet fick Stora O napp och håvade in en regnbågsforell på 1,8 kg.

Det kanske inte ens kallas fiske när fiskarna är inplanterade och dammen inte är så stor men så här stolt var storfiskaren i alla fall.



Istället för att lata mig i grönskan skall jag nu ugnssteka forellen med massor av örter.

Och E, nu när farfar har slagit ditt fiskerekord från i påskas, får du ta upp kampen!

KNUPPEN

Knuppen före ombyggnad

Stora O i styrhytten och gossen i flytväst är hans brorson P

Stora O och hans kollega, G, åkte till ön Stord, söder om Bergen i Norge, efter att i en annons i GP ha läst att där fanns två fiskebåtar till försäljning. Tanken var att båda två skulle köpa båt men just vid detta tillfälle, veckan före påsk 1966, blev det endast affär för en av dem.

Knuppen som Stora O så beslutsamt bestämde sig för att köpa var en kravallbyggd räktrålare som hade använts för transport av passagerare. Lastrummet var inrett med bänkar och båten hade styrhytt, två master, ett grått segel och tändkulemotor.

Med på resan till Stord var även en kompis till G, Stora O:s kusin Vidar och hans son. Vidar, som var lots, skulle vara kapten när Knuppen kördes hem till Tjörn. Första etappen gick från Stord till Haugesund på Vestlandet. Motorn krånglade (gick varm p g a dålig kylning) och segel fick hissas. I Haugesund mönstrade Vidar av, för han skulle hem till Göteborg och tjänstgöra. På grund av att motorn var knackig lastades Knuppen i Haugesund på en fraktbåt för transport till Larvik, där den lyftes av för att det inte fanns några lossningsmöjligheter i Halden, som var slutdestination, Från Larvik bogserades därefter Knuppen över Oslofjorden till Halden av samma fraktbåt. Bogseringen gick till så att en tross slängdes runt styrhytten och sedan fick Stora O parera så att Knuppen surfade på en våg i kölvattnet för att den inte skulle gräva ner sig i vågdalarna. Det var minsann ett mandomsprov för en ovan styrman.

Från Halden fortsatte sedan färden söderut till Strömstad, där Knuppen på grund av motorkrånglet förtöjdes för hämtning en vecka senare.

Stora O och en annan av hans kusiner, C, körde Knuppen från Strömstad till Tjörn under påskhelgen. Första natten tillbringades ombord i Strömstad. Uppvärmningen i båten bestod av en fotogenkamin som hängdes upp i kappen. Stora O, som på den tiden var rökare, vaknade på natten och skulle tända en cigarett. Då slocknade tändstickan och han insåg att det var brist på syre i luften och skyndade sig att öppna så att luft kom in, I det här fallet var det tur att han var rökare, för annars vet ingen hur det hade gått.

På resan mellan Strömstad och Lysekil fick isen dem att vända och i stället köra utomskärs, där ränna var bruten, till Skalhamn, som var nästa övernattningshamn.

Dagen efter fortsatte färden söderut. Givetvis gjorde sig hungern gällande, för sjön suger ju, som bekant, och Stora O brassade sin favoriträtt, bruna bönor med fläsk. När det var klart avlöste han C vid rodret så att han kunde gå ifrån och få lite till livs. C lät sig väl smaka, så väl att han fick skrapa tillbaka mat till serveringsfatet (skulle tro att det var till kastrullen), när han kom på att Stora O inte hade ätit.

Så småningom kom de fram till Knuppens blivande hemmahamn, Bleket.

Stora O tillbringade därefter flera år med att inreda Knuppen och att efter ett motorhaveri i Göta Älv byta ut tändkulemotorn mot en Volvo Penta. När allt detta arbete var gjort och man skulle ha kunnat njuta av båtutflykter, påbörjades bygget av vårt hus i Aröd och Knuppen såldes. En enda gång därefter har vi sett båten men Knuppens öden därefter känner vi inte till.

Den andre båtspekulanten, G, och hans kompis hade tagit färja från Kristiansand till Danmark för fortsatt färd till Göteborg. G ångrade sig emellertid när han kom hem och köpte senare kuttern som han hade inspekterat på Stord. Säljaren transporterade båten till Kristiansand, varifrån G och hans bror med hjälp av en missvisande kompass körde hem den till Sverige. Den resan var ett äventyr i sig, för när de trodde att de siktade Måseskär var det i själva verket Hållö fyr vid Smögen! När de till slut kom fram till Skärhamn dog den smällande och rykande motorn, som aldrig mer gick att få igång. Båten såldes vidare och sjönk till slut i Göteborg skärgård.

Av dessa två äventyrliga unga sjöfarare har den ene på äldre da´r blivit månskensbonde och den andre semestrar i husbil!

SLUTET PÅ ORMJAKTEN

Ormfälla - sockerfälla?

Ormfällan, d v s att lägga ut en sträng av strösocker längs hela garageinfarten, fungerade! Igår kväll hade ormen lämnat ett tydligt spår i sockersträngen när den slingrade sig ut ur garaget, så nu är det frid och fröjd hos familjen O igen.

Genom ormexperten som anlitats fick vi följande tips, som kan vara bra att känna till:

1.     Ha en kratta till hands vid ormjakt

2.     Spola kallt vatten på ormen, för det ogillar ormar

3.     Ljud (bastoner) ogillar de också. Sätt en högtalare på golvet och brassa på med en låt av exmpelvis Lee Hazlewood. Förhoppningsvis skrämmer hans basröst bort ormen.

Ett allmänt råd var att det inte fanns någon anledning att vara så förfärligt rädd för ormar, för de är skygga av sig och ringlar helst undan. Skulle olyckan ändå vara framme skall man ta det lugnt och kontakta sjukvården.

Till sist vill jag ge Stora O och yngste sonen en eloge för att de kom på den geniala idén med sockersträngen och att spåret i den skulle avslöja om ormen tagit sig ut. (För, det kan väl inte vara så illa att ytterligare en orm har smugit sig in i garaget?)

Själv bidrog jag till äventyret genom att påpeka att det var bäst att de skyndade sig att sopa upp sockret innan myrorna upptäcker det.

ORMJAKTEN

Igår kväll när våra yngsta barnbarn och en kompis till dem hade kommit hem efter att ha tagit ett sista dopp i havet denna varma dag, kom de inspringande i huset och ropade att det fanns en huggorm i garaget.

Stora O och jag gick dit och i garaget stod pappan till kompisen (som just hade kommit för att hämta hem sin dotter) "beväpnad" med två paddelåror. Han påstod att han aldrig tidigare hade sett en så stor huggorm som den som just hade ålat sig in bakom ett bordtennisbord som stod lutat mot väggen i garaget. När vi hade kikat bakom pingisbordet (ping-pong är ute enligt Stora O) och på andra tänkbara ställen i dess närhet, beslutade vi oss för att stänga garageporten och fundera på vilka åtgärder som skulle vidtagas. L och D, föräldrar till barnbarnen, som var på bröllop, varnades via sms för att gå in i garaget när de kom hem senare på natten.

Efter frukost idag var det dags att ta itu med gårdagens avbrutna ormjakt. Garageporten öppnades på nytt. Ingen orm syntes till men i garaget fanns många ställen som ormen kunde gömma sig på. Som första åtgärd togs alla cyklar ut. Därefter flyttades flera andra prylar, varpå bankandet började. Med ett krattskaft bankades det på allt som stod längs väggarna under det att alternativa tillvägagångssätt högljutt diskuterades. Någon var av åsikten att vi skulle ge oss därifrån, så att ormen fick lugn och ro, för det var inte troligt att den skulle komma fram när vi väsnades så. Samtidigt diskuterades om porten skulle lämnas öppen i så fall, så att ormen skulle kunna ta sig ut. Problemet var bara att man då inte kunde veta om den var kvar eller ej. Stora O kläckte den lysande idén att vi skulle placera en sträng med mjöl längs hela garageöppningen och lämna porten nästan stängd, d v s med en springa på ungefär en decimeter öppen nertill. Man skulle i mjölet se spår efter ormen ifall den ålade sig ut. Ny synpunkt! Mjölet skulle kunna blåsa bort. Strösocker, som är tyngre, blev den nya lösningen.

När strösockret hade placerats ut, liksom en köttbit som fick ersätta en mus, åkte Stora O och jag hem och juniorfamiljen gick och badade. Vid det här laget var det gassande hett, perfekt ormväder.

På nätet stod att läsa att om man lyckades fånga en huggorm skulle den läggas i en spann och släppas flera kilometer från fångstplatsen. Huggormar är fridlysta och får endast i vissa fall dödas. Normalt antastar de inte människor - bara om man råkar komma väldigt nära eller trampa på dem.

I detta nu, söndag kväll alltså, vet vi ännu inte hur det hela har avlöpt, så det får bli en uppföljning senare.

Ormfälla

Foto: Ulla Olofsson

PS  En god vän till oss skall försöka få tag i en ormexpert och höra ifall han har några goda råd att ge oss i detta delikata ärende.

PPS Det är inte alldeles säkert att det är en huggorm!

I´M WALKING WITH THE KING

Eriksbergs nya kyrka den 28 juli 2011

Foto: Ulla Olofsson

Jazzkonserten i Eriksbergs nya kyrka i torsdags kväll blev en upprepning av förra årets succé. Fin musik, många besökare, skapligt väder och lyckad försäljning för vår kultur- och intresseförening.

Bland musikerna i New Orleans Jazz Cats kände vi igen trombonisten, som spelat tillsammans med vår gode vän Åke, som vi tänkte särskilt mycket på när bandet spelade "I´m walking with the King". Den låten kan ni lyssna på här, dock med Ken Colyer´s Jazzmen, inspelad 1956.