Idag gratulerar vi H som fyller 15 år och får köra moped!
Kram från farmor och farfar
och så har vi en smålänning som vi vill gratulera idag, GRATTIS J!
lördag 18 augusti 2012
fredag 17 augusti 2012
SKYNDA, ILA
Mitt personliga program ▼ Antal: 0 
Stadsteaterns höstsamling
Korta utdrag ur höstens kommande föreställningar
Göteborgs Stadsteater och Backa Teater presenterar alla spelårets pjäser under Kulturkalaset. Under en intensiv timme på Stora Scen bjuder vi på ett teatermedley där det nya spelårets regissörer och skådespelare finns på plats. Anna Takanen, konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater, leder för sjätte året i rad denna teatertimme som blivit en enormt populär och uppskattad tradition bland göteborgarna.
OBS! Antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller!
OBS! Antalet platser är begränsat. Först till kvarn gäller!
Medverkande
Skådespelare, regissörer och dramatiker ur aktuella pjäser
Skådespelare, regissörer och dramatiker ur aktuella pjäser
Fredag 17/8 | Göteborgs Stadsteater
13.00 - 14.00
17.30 - 18.30
torsdag 16 augusti 2012
I EN TRAPPUPPGÅNG
i Jag skall göra dig så lycklig beskriver Anne B. Ragde åtta familjer som med sina bostadsrättslägenheter delar trappuppgång. Året är 1965 och de olika familjerna beskrivs ingående och detaljerat. Mycket av deras liv med hemmafruar och förvärvsarbetande män känns välbekant, liksom deras glädje och tillfredsställelse över nymodigheter i lägenheten, beskrivningen av inredning, kläder och mat med mera. Att kvinnans frisyr på bokomslaget också är tidstypisk kan jag gå i god för, för exakt så såg jag ut i håret 1965.
Av någon anledning har jag fastnat för beskrivningen av trappstädningen. En övernitisk kvinna boende på första våningen fullkomligt älskar att skura trapporna, vilket hon gör ofta, mycket oftare än vad som fordras av henne. Inte nog med det, hon kan inte motstå att tvätta ända upp till andra våningen, vilket hon inte behöver göra. Hon kan helt enkelt inte låta bli, för hon "har ju ändå så mycket bra skurvatten kvar". Väl uppe på andra våningen möts hon inte av tacksamhet precis, utan tvärtom blir hennes "hjälpsamhet" istället bemött med kritik av kvinnorna som bor där. Givetvis var det kvinnor som städade, också i trappuppgången, och kritik fick hon för att hon hade skurat i deras revir. Troligt är att denna trappstädningsmani är ett sätt att fly från isoleringen i lägenheten.
Just 1965 bodde jag som nygift och nybliven mamma i en bostadsrättslägenhet i Tuve, där trappstädning ingick i hyran men från min barndom har jag däremot erfarenhet av trappstädning. Vi bodde då under en period i ett trevåningshus på Hisingen. I vår trappuppgång fanns sex familjer och varje familj ansvarade för trappstädningen från det egna våningsplanet till våningen nedanför. Ingen övernitisk städning där inte, en gång i veckan var det som gällde, och då behövdes det städas minsann, särskilt från entrén och upp till första våningen. Vi som bodde på översta våningen kom lindrigast undan, för där blev det aldrig så smutsigt. Orättvis fördelning kan man tycka. Jag fick hjälpa till att städa trapporna när det var vår tur men aldrig någonsin föll det mig in att städa mer än jag behövde. Lite trappstädsfreak kanske jag var ändå, för jag kan fortfarande känna lukten av de nytvättade trapporna och komma ihåg mönstret på trappor och avsatser. Jag tror att de svarta, grå och vita prickarna skulle föreställa marmor av något slag och jag minns att färgerna framträdde så klart innan vattnet hade torkat.
Vårt hus var ett så kallat barnrikehus och var alldeles nybyggt. I vår trappuppgång fanns 24 barn, varav fyra på översta våningen där vi bodde. Att det genomsnittliga antalet barn i de övriga fyra familjerna var fem är inte svårt att räkna ut. Min mamma, som hade drivit på flytten till det nybyggda huset på Hisingen för att min lillebror H och jag skulle få en idyllisk uppväxt en bit från stadens larm, blev nog minst sagt förskräckt när vi kom dit men vi barn tyckte att det var toppen, för vi hade alltid så mycket att göra och alltid hände det något spännande.
Villkoren för familjerna i vår uppgång varierade stort, vilket situationen för familjerna i Anna B. Ragdes roman också gör, men även om hemmafruarna, som nästan alla kvinnor var på den tiden, föreföll nöjda med tillvaron, är jag säker på att de innerst inne drömde om ett liv utanför lägenheten och trappuppgången.
onsdag 15 augusti 2012
FÖRSTA KRÄFTAN
i augusti förra året släppte vi i några kräftor i vår damm, mest på skoj, för att se ifall de skulle överleva vintern och helst föröka sig. Som fram¨går av bilden fick vi bevis på att åtminstone en hade klarat vintern, när vi idag vittjade hummertinan som vi fått i present från vår yngste sons familj. Agnat hade vi gjort med rökt korv men vi har senare hört från säker källa att hönshuvuden skall vara bästa agnet!
Eftersom det bara var en kräfta i buren, släppte vi tillbaka den i dammen med förhoppningen att vi nästa år skall kunna ha kräftskiva med egenhändigt fångade kräftor. Med tro och tålamod, som fiske kräver, kanske det kan bli möjligt.
tisdag 14 augusti 2012
KNUPPEN OCH LILLKNUPPEN
Knuppen på Stord, Norge
Så här såg vår första båt, Knuppen, ut. Den kom ursprungligen från ön Stord i Norge, där fiskebåten senaste tiden hade tjänstgjort som taxibåt. Efter en dramatisk färd från Stord till den blivande hemmahamnen Bleket på Tjörn, ägnade Stora O under två år stor del av sin fritid till att, med hjälp av sin far, bygga om, reparera och inreda båten. När detta arbete väl var klart, såldes Knuppen, för att energin istället skulle kunna läggas på att bygga vårt första egna hus.
Husbyggandet gick inte ihop med en tids- och arbetskrävande större träbåt, varför Lill-knuppen inhandlades. Det var en öppen plastbåt av märket Askeladden, gul- och orangefärgad, med utombordsmotor. Den var behändig och lätt att ta en tur på sjön med. Sönerna turades om att sitta i aktern och styra. I början av 1970-talet kunde det se ut så här med yngste sonen, D, lycklig vid rodret.
M, Stora O och D i Lillknuppen
Lillknuppen är fortfarande i bruk och till glädje för CMO med familj. Båten är (med sin nya motor) forever young, som J uttryckte det. Numera trafikerar den mestadels Stigfjorden och fungerar förträffligt på dagsutflykter. Det är inte utan att jag blir nostalgisk när vi blir bjudna på en båttur i gamla kära Lillknuppen. På bilden som följer är det storebror M som styr.
A, M och H i Lillknuppen 2012
Anledningen till att båten fick heta Knuppen var att sonen till den tidigare norske ägaren så snart han fick se båten kallade den Knuppen. Namnet gillade och behöll vi och Askeladden fick sedan ärva namnet med tillägget "Lill".
Vi har haft ytterligare en motorbåt, en Ryds Camping, som vi hade mycket glädje av men den fick aldrig bära namnet Knuppen. Jag tror inte att den fick något namn alls. Kanske hade den inte tillräckligt med karaktär?
Vi har haft ytterligare en motorbåt, en Ryds Camping, som vi hade mycket glädje av men den fick aldrig bära namnet Knuppen. Jag tror inte att den fick något namn alls. Kanske hade den inte tillräckligt med karaktär?
måndag 13 augusti 2012
GÖTEBORGSKALASET
Ni glömmer väl inte att Göteborgs Kulturkalas 2012 börjar i morgon? Allt om kalaset hittar du om du klickar på nedanstående länk.
http://kulturkalaset.goteborg.com/start.php
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)