SÖNDAGSPROMENAD

Fotografierna är tagna med V:s lådkamera

Bilden till vänster visar min pappa, min kamrat B-M, min lillebror H och jag och den högra bilden, förutom oss yngre barn, min storasyster V.

Pappa var omtänksam. För att mamma skulle få sovmorgon tog han ofta oss barn på en promenad på söndagsmorgnarna, trots att han steg upp klockan fem på morgonen sex dagar i veckan för att hinna till arbetet. Fast de här korten är nog tagna senare på dagen och året tror jag var 1950.

Finklädd skulle man vara när man gick på promenad på den tiden. Min kamrats mamma hade sytt hennes klänning, som var duvblå, och mamma hade stickat H:s tröja och sytt byxorna. Upphovet till V:s blå klänning med vita prickar var förmodligen moster Valborg medan min vita skapelse kom från en syster till tant Märta på Smögen, som skickade kreationer från Amerika, där hon bodde.

Jag framhåller gärna att min mamma och hennes systrar var duktiga sömmerskor, särskilt moster Valborg som hade egen syateljé, och beklagar att jag inte hade förstånd på att lära mig mer av dem. Det var så bekvämt att låta, i första hand, mamma sy. Några små knep fastnade dock - jag kanske skall börja använda symaskinen som jag inhandlade för några år sedan?

PS.

Om någon undrar varför jag ibland skriver ut namnen och ibland endast initialer är min strategi att de jag skriver om som finns i livet blir omnämnda med initialer medan jag skriver ut namnet på dem som inte längre finns bland oss. Strategi låter så ambitiöst men detta är i alla fall vad som gäller idag.

SJÄLVPLOCKANDE JORDGUBBAR

Jordgubbarna Stora O och vår granne B

Idag har vi varit och plockat jordgubbar på Klackholmen, alldeles här i närheten. Det gör vi varje år och nu återstår rensning och att koka sylt av dem. En del bär tar vi undan och njuter av färska och en del styckfryser vi. Jordgubbarna är obesprutade så de behöver inte sköljas, vilket ju är jättebra.

 

STÄNGT

Igår hade I och jag bestämt att vi skulle resa till Stadsparken i Jönköping för ett besök i deras arboretum. Jag lyckades övertala I att vi istället skulle åka till Alphems arboretum i Floby, inte långt härifrån, och, för att göra utflykten mer attraktiv, frestade jag också med besök på Islanna med kaffeservering uppe i en trädhydda, Falbygdens Museum i Falköping, loppis m m. Klockan hade passerat 12-slaget när vi kom iväg och första stoppet gjordes vid Alphems arboretum, som under 50 års tid hade arbetats fram av lantbrevbäraren Frans Johan Gegerfeldt, som hade ett lidelsefullt intresse av naturen och utökade sina trädplanteringar till att omfatta ett par tunnland med sällsynta och vackra träd och buskar från olika delar av världen. Efter Gegerfeldts död övertogs drift och ansvar för parkens fortlevnad av Vilske hembygds- och fornminnesförening och sedan 1988 drivs anläggningen av Föreningen Alphems arboretum.



För att kunna ta reda på namnen på de träd och buskar som intresserade oss hade vi köpt en förteckning över de 200 lövträd och 100-talet barrträd som fanns på anläggningen. Lite extra spännande blev det när tvärs över en stig vi gick på, alldeles framför våra fötter, ringlade en grönsvart, drygt halvmetern lång orm och försvann in i ett buskage. Att vi behöll fattningen och helt coolt konstaterade att "där var en orm" förvånade oss en del vid närmare eftertanke. Tur att det inte var en råtta som sprang framför fötterna på oss, för då hade vi med all säkerhet skrikit!

När vi lämnade Arboretum för att åka vidare till Islanna, som planerat, körde jag vilse, nästan på hemmaplan, och på grund av den oplanerade rutten blev Falköping nästa anhalt. Klockan närmade sig 14.30 när vi kom fram till Mössebergs Kurort, där vi hade tänkt att äta lunch i deras vackra matsal, inredd i jugendstil. Lunchserveringen hade stängt men de serverade oss trots det en utsökt räksallad med mängder av handskalade räkor. Där satt vi sedan och pratade, så att Falbygdens Museum med de utställningar vi hade tänkt att se (Hallonflickan och Mormors leksaker) hade hunnit stänga när vi äntligen kom dit. Som initiativtagare till dagens utflykt tyckte jag att det började bli pinsamt. Hoppet ställdes nu till loppis i närheten av strutsfarmen på hemvägen men när vi kom fram dit hade de - just det, ja - stängt för dagen. Vid det här laget var jag nästan matt av all frustration men kära I visade prov på enastående flexibilitet och det enda som oroade henne var hur hon skulle kunna förklara varför vi inte hade varit i Jönköping för de i hennes närhet som kände till dagens ursprungliga plan.

Det visade sig också att det inte gjorde något att vi missade Islanna, för där hade det varit stängt också.

Vacker, liten svamp

Bilden tagen vid Alphems Arboretum

2011-07-05

SOMMAR, SOMMAR, SOMMAR

RATIONALISERING

Eftersom jag numera bor på landet, intresserar jag mig för vad som händer på jordbrukssidan och tycker att det är på sin plats med en rapport därifrån emellanåt. I tidningen Land fanns för ett tag sedan en artikel om att Institutet för jordbruks- och miljöteknik byggt och testat mobila grishyddor, som rymmer 30 slaktsvin och fungerar bra under växtodlingssäsongen.

Målet är att ta fram en mobil hydda och fålla utan att behöva använda elstängsel. Hyddan skall kunna flyttas varje dag till färskt bete och på så sätt minska spridningen av parasitsjukdomar. Djurskötarnas arbete minskar också genom detta förfarande, eftersom tanken är att grisarna skall böka upp marken samtidigt som den gödslas. Bra för grisarna och bra för grisbönderna. En win-winsituation alltså.

Hyddan är försedd med hjul, vilket förstås underlättar förflyttningen, och fållan är omgärdad av grindar.

I Sverige är det relativt nytt att hålla grisar på bete och grisarna borde bli lyckliga av att dagligen få färskt bete. Idén verkar vettig och positiv som motvikt till alla rapporter om misskötsel av bl a grisar. Att ett ledsamt slut väntar dessa grisar vet vi alla men det är inte fel att de har det bra medan de lever.

SLÄKTKALAS

Den här bilden får symbolisera hjärtligheten när mina två syskon och jag träffades med våra familjer på torpet i Eriksberg igår. Det var 16 år sedan vissa av kusinerna senast sågs och man kunde befara att de skulle känna sig främmande inför varandra - men, inte då. Knappt en minut tog det innan huset var så välfyllt med sorl och glam att det var svårt att göra sig hörd.

Eftersom vädrets makter var med oss - varmt och uppehåll större delen av dagen - kunde vi vara utomhus, som man tänker sig att en sommarfest skall vara. Först en välkomstdrink i det gröna.

Buffé dukades upp inne i huset. Var och en fick plocka till sig mat efter behag och ta med ut i partytältet, där vi dukat.

Trots att vi verkligen är en brokig skara är alla naturliga och sig själva - och, bäst av allt - vi känner att vi trots olikheterna tycker om varandra och hör ihop. Tack och lov är det ingen som försöker att göra sig märkvärdig.



Här sitter de yngsta deltagarna, två av våra barnbarn, J och H, samt min brors barnbarnsbarn, W. Roligt att de ställde upp och ville vara med oss "gamlingar".

Värmen uppmuntrade till flera dopp i vår lilla pool under dagen. Mest badade H, J och W men ryktet spred sig att även en vuxen släkting hade badat och då gjort ett rejält magplask, så att en tredjedel av vattnet försvann ur bassängen.

På hemväg efter tipspromenaden. Av de vuxna var det inget av lagen som hade alla rätt och det berodde säkert på att jag hade lagt in några frågor som man var tvungen att gissa svaren på. H och W hade full pott på barnfrågorna. Utslagsfrågan gick ut på att man skulle lista ut längden på ett snöre i en burk. Onyttigt godis blev priserna.

Sista bilden får bli på min syster V, som alla enades om såg ut och lät som Astrid Lindgren, men så bor hon ju i Småland också. Finare kunde knappast jämförelsen ha varit.

Alla fotografierna, utom det översta, är tagna av A, som på grund av

fotograferandet av förklarliga skäl inte finns med på bilderna. Tack för hjälpen!

VÄLKOMNA!

Idag är det ROSENS DAG och med dessa vackra rosor hälsar vi våra nära och kära som är på väg hit från Varberg, Växjö och Göteborg hjärtligt välkomna.