PRICKARNA ÖVER Ö

DUV- ELLER KRÄVMJÖLK

I helgen som gick hörde jag för första gången talas om duvmjölk eller krävmjölk som den också kallas. Denna mjölk är ett mycket näringsrikt, ostliknande sekret som utsöndras i krävan hos vissa fåglar, bl a duvor, flamingoer och en del pingvinarter. Mjölken har en mycket hög koncentration av fett och protein. Eftersom både han- och honduvorna producerar näringsämnet, är en av fördelarna att någon av föräldrarna alltid kan stanna kvar i boet under den första perioden av fågelungarnas liv, vilket förhindrar att de utsätts för faran att bli lämnade ensamma.

Som sagt, det var första gången jag hörde talas om duv- eller krävmjölk. Uppslaget till det här inlägget tillskriver jag min svåger, som berättade det. Man lär så länge man lever!

Det finns bortåt 300 olika duvarter och de förekommer över hela världen utom i arktiska områden. När duvorna inte blir matade med krävmjölk, livnär de sig huvudsakligen på säd och frukt. Vissa arter jagar insekter och maskar.

TILL SJÖSS

Igår, lördagen den 14 juli, bordade vi, Stora O, hans kusin C och jag, slupen Oskar II i Sjötorp för en tur på Vänern, inbjudna av I och H.

Vädret var precis perfekt i mina ögon, lite lagom vind, solsken med lätta moln och inte för varmt och inte för kallt. Dagen innan hade det blåst riktigt ordentligt och då hade det inte varit roligt att vara ute på sjön. Resan gick från Sjötorp till Mariestad, en behaglig tur på cirka två timmar. Här kommer några bilder från avresan i Sjötorp.

C försjunken i studier inför avresan.

I i närheten av sista slussen innan Vänern

Kusin C i slussen vid Sjötorp

Först lite närstudier av utrustningen på slupen. För en landkrabba som jag är det intressant att titta på alla "grejer" ombord, som är och måste vara, strategiskt och korrekt utplacerade för att kunna fylla sin tjänst när det är dags för det.

Skepparkrans

Belysning under relingen och tross.

Friholt (fender av trä)

Väl ute på Vänern stävade vi mot Torsö. Eftersom fler passagerare skulle plockas upp i Mariestad vid en viss tid fanns inte utrymme för segling, vilket annars var tänkt. Vi gick därför för maskin och färden var, som sagt, riktigt njutbar.

H vid rodret.

För att få lite spänning i tillvaron kröp två yngre, sjövana medpassagerare ut och lade sig i nätet under bogsprötet. Det finns säkert en särskild sjöfartsterm för det men för mig får det duga med nät.

I nätet under bogsprötet med Torsöbron i bakgrunden.

När vi närmade oss Torsöbron blev det pirrigt, för på bron satt en skylt som visade att endast fartyg med en höjd understigande 18 meter kunde passera under bron. Oskar II var just 18 meter hög och när vi var alldeles intill bron, såg det ut som att masten skulle komma att brytas av. Det gjorde den nu inte, tack och lov, och besättningen, som hade seglat där många gånger tidigare, var lugn i förvissningen om att det fanns marginal och att fartyget skulle gå klart.

I Mariestad mönstrade vi av och begav oss till H:s och I:s sommarstuga i Ärshult, där vi alldeles vid Vänerns strand åt en härlig middag. Vi lät oss väl smaka, för sjön suger ju, som bekant. Hela kvällen satt vi sedan och pratade, för det är långt mellan träffarna och vi hade mycket att avhandla.

Efter att ha ätit frukost och packat ihop våra prylar, åkte vi på förmiddagen idag in till Otterbäcken, där vi köpte rökt sik och lax. Därefter besökte vi en liten röd stuga som tidigare hade tillhört kusin C:s föräldrar. Stugan ägs numera också av släktingar, som tyvärr inte var hemma,

Kusin C och Stora O framför stugan i Otterbäcken.

Vi tackar I och H för gästvänlighet och för trevligt sällskap tackar vi också kusin C.





MODERSARVET

Varsågod och smaka!

Igår, på en runda i skogen för att plocka kantareller, hittade Stora O och jag ett ställe där det växte massor med smultron. Vi stannade till där en låååååång stund och plockade, åt och njöt.

Förr om åren har jag alltid i första hand försett barn och barnbarn med de bär jag hittat, särskilt sommarens första bär. De flesta gör nog så, ser till att barnen får först och främst - åtminstone gjorde min mamma det. Beteendet att förse sina avkommor med föda är ju nedärvt, som tur är, men att ge barnen sommarens första bär i stället för att frestas att stoppa dem i egen mun är kanske inte alldeles självklart. För det kanske man behöver en förebild. Tack mamma! Men nu, när vi inte längre har några små runt oss, kan vi själva ohämmat mumsa i oss av naturens läckerheter och det gör vi skall ni veta.

Modersarvet blir jag påmind om med jämna mellanrum. Mitt intresse för naturen, till exempel, är jag mamma skyldig. Hon hade alltid något intressant att berätta om växter och djur och mycket av det hon förtäljde (Så konstigt det låter men jag använder det som synonym till berättade, så att jag inte upprepar mig) kommer jag faktiskt ihåg och har förmodligen vidarebefordrat till våra egna söner och i viss mån till våra barnbarn. Åtminstone hoppas jag det.

Mamma, kaninerna och jag. Farmor i bakgrunden.



PÅMINNELSE

Glöm inte Bokmässan i Od till helgen!

CITTASLOW

Häromdagen fick jag ett mail med en länk till en artikel i Svenska Dagbladet som handlade om Cittaslow. Avsändaren hade uppmärksammat att Falköping, som enda stad i Sverige, var Cittaslowcertifierad. I länder runt om i världen finns totalt 400 städer som godkänts som officiella medlemmar i organisationen Cittaslow.

När jag vid ett tillfälle för drygt ett år sedan frågade en kvinna i matbranchen (närproducerad mat) vad Cittaslow stod för, fick jag till svar att det var motsatsen till fast food och i den tron har jag levt tills jag läste artikeln i SvD, där jag fick veta att Cittaslow är en uppföljare till Slow food-rörelsen. Dessutom att en Cittaslowcertifierad stad inte skall ha fler än 50 000 invånare och bl a skall värna om stadens historia, kultur och ett lugnare tempo. Översatt blir Cittaslow "långsam stad", långsam i betydelsen utan stress och alltså inte trög.

När jag igår var i Falköping frågade jag anställda och butiksinnehavare i 5-6 affärer om de kände till att Falköping var en Cittaslowcertifierad stad och om de visste något om rörelsen. Endast en kvinna kunde berätta en del som hon hade lärt sig på ett föredrag som den italienske initiativtagaren till Cittaslow-rörelsen hade hållit i staden och som hon av eget intresse hade gått på. En annan affärsinnehavare visste inget utöver det hon läst i tidningar och bad mig att skriva en insändare om bristen på information. Ingen av de tillfrågade hade fått någon som helst information av politikerna och höll med om att det var märkligt tyst om Cittaslow-rörelsen, som ni kan läsa mer om här, på Falköpings kommuns hemsida.

Även om informationen på kommunens hemsida är utförlig verkar det som att kunskap om Cittaslow också bör spridas på andra sätt, för det är meningen att invånarna i en Cittaslow-certifierad stad skall känna till vad Cittaslow står för.

Men, jag kan inte påstå annat än att det var lugnt i Falköping, vilket bland annat bevisades av en dam i kassakön i en större matvaruaffär som svarade "tack, men jag har ingen brådska, för jag har semester", när jag med välfylld kundvagn erbjöd henne att gå före mig i kön.

GODA TING

Idag har jag särskilt glatt mig åt tre goda ting. I en matvaruaffär i Falköping hittade jag det här enormt stora surbrödet. Det framgår inte riktigt av bilden men det var faktiskt 75 cm långt och lockade mig inte bara till att skratta gott utan fick mig också att köpa det. Ifall någon undrar, smakade det jättebra.

Tillbaka i Eriksberg igen väntade nästa överraskning, för i brevlådan låg den här boken som M skickat och som jag skall kasta mig över så snart jag läst ut Vad dagen är natten skyldig av Yasmina Khadra och det dröjer inte länge. Tack M!

Till sist gläds jag åt att vårt potatisland just nu är alldeles fullt av sådana här vackra blommor. Inte nog med det, det finns potatis under plantorna också.