VISST FINNS DET ANLEDNING ATT FIRA!

För ett tag sedan läste jag en insändare i GP om nationaldagsfirande här i Sverige. Enligt insändaren fanns det ingen som helst anledning att fira så länge ojämlikhet mellan könen råder, Migrationsverket behandlar invandrare som de gör och mycket annat negativt.

Det måste vara tråkigt att bara se det negativa och riktigt grotta ner sig i det. Visst är det mycket som kan bli bättre men mycket är bra här i Sverige också. Jag är säker på att alla har något att glädja sig åt, även de som har det svårt. Om inte annat borde vi kunna enas om att vi bor i ett underbart vackert land, där demokrati råder och där vi sluppit krig i flera hundra år. Det är värt vår uppskattning, inte bara på Svenska Flaggans Dag utan varje dag!

EN LILLE EN

Häromdagen hittade vi den här lilla rödboken längs vår väg till brevlådan. Det är verkligen en lille en, som de säger i Danmark. Förmodligen är det en fågel som ombesörjt att det lilla trädet har slagit rot här hos oss.

Utanför Prästgården i vår by står en praktfull rödbok som är ca 60 år gammal. Så stor och ståtlig får vi inte se den här lilla plantan bli men vi skall sköta om den på bästa sätt för att den skall trivas på Lilla Solberga.

Varje vår och försommar förundras vi över hur vackert det är i naturen och i år har vi dessutom kunnat fröjdas åt nykomlingar - liljekonvaljer som breder ut sig nu när vi har tagit ned granar och rödboksplantan. Lycka!

PRICKARNA ÖVER Ö

STENFYND

Idag har vi lagt natursten av varierande storlek runt grunden till den nyare delen av vårt hus, eller, rättare sagt, gjort klart arbetet som påbörjades för ett par år sedan. Stora O körde fram stenarna och jag spred ut dem. Stenarna hade olika färg och form och jag tycker att det är intressant att studera dem men vet tyvärr alldeles för lite om de olika bergarterna.

Stenarna på bilden tog jag undan, för de var av det lite mer spännande slaget, den till vänster med mönstret i avvikande färger i mitten och de tre stenskivorna till höger, som var en hel sten innan jag tog isär skivorna den bestod av.

Den lilla barkbåten har Stora O:s kusin C tillverkat.

Är det någon som vet vad detta är för en sten?

MULLVADSFÅNGST

Jag har tidigare skrivit om vårt problem med alla jordhögarna i trädgården som vi retat oss på. Sorkhögar och mullvadshögar ser ungefär likadana ut och vi har hela tiden hoppats på att det är mullvadar som härjar hos oss, för de äter inte rötter på växterna som sorkarna gör.

I vintras inhandlades en fälla så att vi kunde lämna tillbaka den vi hade lånat av grannen och jakten började. Det skall tillstås att vi inte har varit några intensiva jägare men för några dagar sedan plockades fällan fram igen, eftersom allt fler jordhögar dök upp och alldeles nyss såg Stora O att fällan hade rört på sig. När vi fulla av spänning vittjade fällan fick vi klart bevis på att det var mullvaden som varit i farten.

Trots att jag retat mig på alla jordhögarna blev jag ledsen vid åsynen av den strävsamma mullvaden med sina skovelliknande tassar (som såg ut som händer), som grävt så flitigt. Ögonen var slutna och det var förståeligt, för det går ju inte att se i de mörka gångarna ändå. Dessutom hade det varit ofrånkomligt att den fått jord i ögonen om de varit öppna.

Nu hoppas vi att det inte finns några fler mullvadar så att vi slipper vara med om det här någon mer gång. Jakt är inget för oss, absolut inte!

Mullvaden skall ha tack för uppslaget till dagens blogginlägg.

REGINA MARIS CRUISE JOURNAL

2004 kom med posten en bok som en kvinna, som jag var barnflicka åt i USA i min ungdom, har sammanställt och givit ut till minne av sin bror, som dog i en bilolycka i januari 1980. Boken är en loggbok som brodern, Clive, förde under en resa med den tremastade barkentinen REGINA MARIS under perioden maj till november 1979, då han arbetade som förstestyrman under en resa från San Diego till Alaska på USA:s västkust. REGINA MARIS tjänstgjorde då som forskningsfartyg och uppgiften den här resan bestod i att samla in fakta om valarnas förflyttning norrut.

I epilogen står att REGINA MARIS därefter gjorde flera resor men att hon slutligen hamnade i Glen Cove på Long Island, N.Y., där ett försök att samla in pengar till reparation av fartyget misslyckades. Så småningom bröts REGINA MARIS itu av en storm och sjönk.

För en del år sedan, när vi hade besök av ett par goda vänner från Tjörn, berättade jag om boken jag fått, eftersom jag visste att de var intresserade av segelfartyg. Efter att ha lyssnat ett tag och tittat på bilder talade vår manlige vän om för oss att skeppet under perioden 1930-1963 hade ägts av tjörnbor och då hette REGINA. Detta var ett märkligt sammanträffande som jag skrev till Clives mamma om. Hon hade varit och hälsat på oss på Tjörn vid ett par tillfällen och blev glad över att få höra om kopplingen Clive - Tjörn via REGINA/REGINA MARIS.

Den här lilla boken är en riktig pärla med berättelser och fotografier från livet ombord, ritningar och teckningar. I slutet finns texten till sången Spanish Boots of Spaniish Leather liksom en CD-skiva på vilken Clive sjunger och spelar gitarr. En vacker dikt av Henry Van Dyke återges också. Dikten heter Gone From My Sight och den slutar så här: .......and just at the moment when someone at my side says: "There she is gone!" there are other eyes watching her coming and other voices ready to take up the glad shout "Here she comes!"

And that is dying.

För mig var det glädjande att läsa om vad Clive varit med om under sitt sista levnadsår. Mina minnen av honom går tillbaka till den tid då han var sex år gammal och genom den här boken fick jag tillfälle att något lära känna den man han hade blivit. Men, trots att han vid bokens utgivning skulle ha varit 50 år om han hade levat, är Clive för mig fortfarande en sexårig gosse med dinosaurier som största intresse och som jag fick "goa" kramar och plaskvåta pussar av.

FETT RECEPT

Nu skall jag bjuda på ett recept som borde tilltala alla som satsar på LCHF-dieten, d v s mycket fett och lite kolhydrater. Fettmängden i det här receptet är väl tilltagen och resultatet är en jättegod kycklinggryta som rekommenderas även till dem som har andra preferenser. Det går säkert bra att minska på smöret, t ex.

Smidig kycklingfilé (6 personer)

1 kg kycklingfilé

Tina filéerna, salta, peppra och lägg dem sedan på en bakplåt klädd med bakplåtspapper. Stek i 175-gradig ugn i ca 30 minuter.

Sås

150 g smör
1 msk fransk senap
3 msk kinesisk soja
1 msk grönpeppar (krossad)
1 paket Bonjourost med soltorkade tomater (200 g)
3,5 dl matlagningsgrädde
grön paprika

Blanda allt till såsen, koka upp och låt sjuda en stund.

Skiva filéerna, lägg dem i såsen och låt dra till nästa dag.

Man kan med fördel lägga i lite extra soltorkade tomater och eventuellt en aning råsocker i såsen om man så tycker.

Kycklinggrytan serveras med ris och en grönsallad till. För LCHF-are gäller enbart grönsallad.

Lycka till!