SLINKEDAG

Idag har varit en riktigt skön "slinkedag", som en god vän kallade en dag då inget speciellt blev gjort, en dag som bara slank förbi. Denna "slinkedag" började med åskväder i morse. När åskmullret hade ebbat ut började det att regna och regnat har det sedan gjort hela dagen, ett stilla och välbehövligt regn.

Med belåtenhet konstaterade jag att klippa gräs, som jag hade planerat att göra, inte var att tänka på just idag. Istället fördrevs tiden med läsning, som endast avbröts när det var dags för fika- eller matpauser. En liten middagslur blev det också tid till. Underbart att ligga och läsa tills ögonen faller ihop, mitt på dagen, när det regnar ute. 

Just nu läser jag J.D. Salingers kultroman "The Catcher in the Rye", som gavs ut första gången 1951. Jag måste ha läst boken tidigare, för jag känner väl igen handlingen. Det är den andra boken på kort tid som jag läser som är skriven på speciell amerikanska. Tonårsslang i "The Catcher in the Rye" och i "The Help" av Kathryn Stockett färgade hembiträdens sätt att uttrycka sig i 60-talets amerikanska söder. Det tog förvånansvärt kort tid att komma in i dessa vitt skilda uttryckssätt. Kan det möjligen tyda på en viss anpassningsbarhet?

En "slinkedag" som denna är faktiskt väl värd att bli ihågkommen trots att den bara slunkit förbi - men för att ge dagen lite påtaglig substans vill jag berätta något som stod i GP idag, nämligen att vrångöborna har planer på att marknadsföra sin ö som kaparö. Redan nu möts man av en piratflagga vid kiosken när man stiger iland i hamnen. Piratflaggan är en påminnelse om Johanna Hård, som bodde på Vrångö och som påstås ha varit med i planeringen av kapningen av den danska jakten "Frau Mette" 1823. Johanna Hård kunde emellertid inte knytas till brottet utan friades medan tre av kaparna avrättades och den fjärde fick livstid på fästning. Om vrångöborna skulle bestämma sig för att slå mynt av denna kaparhistoria, har jag en f d kollega som bor på Vrångö, som jag tror skulle bli en fantastisk Johanna Hård och, som i denna roll, skulle kunna dryga ut sin pension en aning.

UTFLYKT TILL ÅLLEBERG

Bild: Vault Handler

Detta är utflykternas vecka. Idag (onsdagen den 8 juni) har vi gått en poängpromenad på Ålleberg, varifrån utsikten över Falbygden är hänförande. Därefter var vi hembjudna till goda vänner i Falköping.

Ålleberg är ett platåberg ett par kilometer sydost om Falköping. Berget är 330 m högt och själva platåytan endast 100 hektar. Delar av Ålleberg ingår i ett naturreservat, där det också finns ett segelflygmuseum.

Enligt sägnen sover Ållebergs ryttare (tolv spöken från slaget vid Åsle 1389) i en stor sal inne i Ålleberg i väntan på ofärdstider, då de skall rycka ut och rädda Sverige. Källa/referens: Åke Abrahamsson: "Smultronställen på Falbygden".

Den treringade Ållebergskragen är ett av de finaste guldfynden i Sverige och den kan ni läsa mer om genom att klicka på bilden.

Trevlig poängpromenad och trevlig fest efteråt. Tusen tack D och R.

TREVLIG UTFLYKT

Hej knekt - 1980-05-25

Idag har vi tagit ledigt efter att ha totalrenoverat ett rum i den gamla delen av huset. Som brukligt är blev arbetet mer omfattande än som var tänkt från början, då endast golvet skulle isoleras och läggas om. När det nya trägolvet var på plats blev det uppenbart att tak, väggar, dörrar och fönster borde få en uppfräschning också. Mycket jobb men nu är det klart.

Efter att ha handlat i Falköping och köpt ett körsbärsträd i Vartofta styrde vi kosan mot Tidaholmstrakten och besökte B och R på deras torp. Där tillbringade vi ett par härliga timmar i deras trädgård. Varmt som attan var det och åskan mullrade lite i bakgrunden. När vi hade inspekterat köksträdgården fikade vi utomhus. B bjöd bl a på en jättegod rabarberkaka som hon hade bakat.

Det var roligt att se R frisk och kry igen, lite magrare men han äter snart upp sig, för matlusten hade kommit tillbaka.

Tack för en härlig stund i ert lilla paradis.

NATIONALDAGEN

Idag firar vi Nationaldagen genom att hissa flaggan och hymnen Sveriges flagga (tidigare Sveriges fana) dyker genast upp i huvudet på mig. Fast texten "Flagga stolt mot dunkla skyar" passar dåligt in i det vackra sommarvädret. Bättre är idag "Flagga stolt mot lätta skyar".

Nationaldagen hette tidigare Svenska flaggans dag och firades första gången på Stockholm stadion 1916. Då framfördes Sveriges fana av den s k 6:e juni-kören, vars kärna bestod av Orphei Drängar. Textförfattare var K G Ossiannilsson och kompositör Hugo Alfvén.

UNGDOMLIGT BESÖK

Den här helgen har vi haft besök av E och P, som kommit ända från Malmö. Vi har haft riktigt trevligt dessa varma och vackra sommardagar och njutit av deras ungdomliga sällskap.

Förutom att prata, äta, promenera, spela spel, besöka kyrkor och släktställen introducerade E och P veteölet för oss, som vi har smakat på och försökt att analysera efter bästa förmåga. En av sorterna var det belgiska Hoegarden, som finns med i boken med de 101 ölsorterna som man bör ha smakat innan man dör och vårt gemensamma omdöme om detta öl blev: Starkt framträdande citrussmak med svag smak av jäst. Ölet var svalkande, något tunt samtidigt som det hade en rund smak. (Hur det nu kan vara så?)

Det var första gången Stora O och jag smakade veteöl och vi tyckte att det var gott. I ölboken står att om man vill behålla den syrliga smaken även i eftersmaken, skall man dricka upp ölet snabbt!

Det finns tyskt, belgiskt, amerikanskt och franskt veteöl, ofta ofiltrerat, vilket ger en opalliknande grumlighet och jästfällning i flaskan.

Till sist hoppas vi att resan hem idag gick bra. Vår hackspett tyckte också att det var roligt att ha er här och hälsar så gott.

MIN LILLEBROR

Idag gratulerar vi lillebror H på födelsedagen. Med många år på nacken får han fortfarande finna sig i att, i all välmening, bli behandlad som lillebror av sina två äldre systrar.

På den här bilden ser vi beskedliga ut men vi var allt lite busiga emellanåt. Mamma, som var en duktig sömmerska, hade sytt våra kläder.

STOR GRATTISKRAM PÅ FÖDELSEDAGEN!

LILJEKONVALJER

Jag undrar just hur det här skall gå. Liljekonvaljer kliver över stenmuren från den numera avverkade skogen på andra sidan och jag hoppas verkligen att de kommer att trivas hos oss och finna lite skugga, så att de kan breda ut sig.

I en artikel i The Telegraph, som handlar om hur man odlar konvaljer, står att läsa att om de får växa fritt så kommer de att blomma ymnigt. Om de däremot inte blommar kan det bero på att de står för tätt eller att man har gödslat för mycket. En dos pottaska kan eventuellt påverka blomningen positivt. Exempel på blommor som trivs ihop med liljekonvaljer nämns också men konvaljerna kommer allra bäst till sin rätt tillsammans med kontrasterande grönska som ormbunkar och akvilejablad.

Dessa råd avser dock odlade liljekonvaljer. De vilda, som marscherar in över stenmuren, kommer helt klart inte att drabbas av övergödning. Däremot kommer jag att varje försommar kika efter dem för att se om de trivs och har förökat sig. Än så länge är de inte så många att jag har råd att plocka en bukett men på sikt....! Liljekonvaljen är en underbart vacker liten blomma med ljuvlig doft, men ack så giftig.

I engelska språket har liljekonvaljen, precis som kärt barn, många namn. Utöver Lily of the valley, som är det vanligaste, May lily, May bells, Our Lady's tears, Ladder-to-heaven med flera.

Alltid när jag ser en liljekonvalj tänker jag på vår vän Å, som tillsammans med Peoria Jazzband sjöng "Lily of the valley" i Betlehemskyrkan i Göteborg för många år sedan. Framförandet som helhet och Å:s djupa basröst har jag gömt i mitt förråd av minnesvärda upplevelser.