FÖR MYCKET ELLER FÖR LITE, DET ÄR FRÅGAN

Sorkar huserar just nu friskt i vår trädgård, där jordhögar i varierande storlek skjuter upp i gräsmattan runt om huset. Visserligen har vi en sorkfälla som vi köpte härom året men, eftersom det är svårt att veta vilket hål den skall placeras i när det finns så många att välja bland, får fällan ligga kvar i garaget.

Det finns fler sätt att jaga bort de små sabotörerna på. Till exempel har jag hört att man kan gasa bort (ihjäl?) dem genom att koppla en slang till avgasröret på en moped och därefter sticka ned slangen i hålet medan motorn går och gör sitt. Inte aktuellt här, för vi har ingen moped. Lite väl otäckt tycker jag också, så jag har nu provat ett tips som jag fått av en släkting, nämligen att placera flaskor med flaskhalsen nedåt i sorkhålen. Genom detta förfarande lär det uppstå ett blåsljud som fortplantar sig i gångarna och detta ljud tycker sorkarna inte om utan ger sig iväg.

Det visade sig att de flesta av husets glasflaskor var vinflaskor och de sticker nu upp ur sorkhålen på framsidan av huset. Tomflaskorna räckte långtifrån till alla hål, så det blir till att ta itu med sorkhögarna bakom huset senare.

Trots att en hel del vinflaskor "pryder" vår trädgård för närvarande och att flaskorna ändå inte förslog kan man fundera över om vi har druckit för mycket eller för lite vin. Oavsett vilket, kan flaskorna inte användas att tappa saft på i sommar, som jag hade tänkt.

ÄNNU ETT TECKEN

Till vår stora, jättestora glädje, fick vi idag se våra guldfiskar efter att de har legat i dvala i dammen hela vintern. Isen ligger fortfarande kvar som ett tunt, poröst täcke men har släppt från kanterna, där det är öppet vatten så att vi kan se dem. De fiskar jag har fångat på bilden är små, inköpta förra året, men också de som har ett par år på nacken visade sig. De var givetvis större och såg ut som brandgula undervattens-båtar.

Så idag, när termometern pekat på nästan 9 plusgrader, kan vi utöver snödroppar, fågelkvitter och ringduva också lägga guldfiskar till vårtecknen. Härligt! 

PS. Vi får inte glömma bort att tranan som har landat vid Hornborgasjön också är ett vårtecken.

NYA GÅRDA DÄMME

Igår besökte Stora O och jag vår äldste sons familj. De bor vid Mölndalsån i Norra Gårda och tog oss med på en promenad till nya Gårda Dämme, där Fattighusån möter Mölndalsån, som efter dämmet kallas Gullbergsån.

Nya Gårda Dämme med fiskränna till höger i bild.

Det tidigare dämmet i Gårda var allvarligt anfrätt av röta och har nyligen ersatts av nya Gårda Dämme som byggts på ungefär samma plats som det gamla. Dämmets huvudsakliga funktion är att reglera vattenståndet och genom dess placering ge nödvändigt skydd mot högt vattenstånd i områdena kring Mölndalsån/Gullbergsån/Fattighusån. Det finns mycket att säga om vattenflöden, vattenstånd, hur man kan reglera desamma m m men det ger jag mig inte in på. På det sätt dämmet har byggts, tröskelnivå och total luckbredd, har utförandet anpassats så att det ger så små strömnningsförluster som möjligt. Luckorna in till fiskrännan utnyttjas bara då det föreligger stor risk för översvämmning längs ån.

Området kring det nya dämmet har också rustats upp och på båda sidor var några trevliga bord och stolar utplacerade och en plats för plantering var påbörjad. När det blir lite varmare framöver kommer detta säkert att bli en uppskattad plats att slå sig ner på, en lugn oas mitt i det omkringliggande trafikbruset.

Fiskrännan är närmare 90 m lång och går från Gårda Dämme längs den norra muren på Fattighusån. Genom överfallet, som syns till höger i bilden, fylls fiskrännan på med vatten, vilket möjliggör fiskvandring även när dammluckorna är stängda. I Mölndalsån förekommer lax, öring, gädda, abborre, braxen och mört, främst i de nedre delarna av ån och även stensimpa, elritsa och den rödlistade ålen. För arter som lever i saltvatten men fortplantar sig i sötvatten utgör Mölndalsån en viktig vandringsväg till lekområdena längre upp i vattensystemet och mindre biflöden. I Gullbergsån finns vandrande lax och öring liksom ål, gädda, mört, abborre och ett antal vitfiskarter.

I Fattighusån finns ett bestånd av den mycket sällsynta knölnaten som är en liten ört som växer under vattenytan och har en smal och grenig stjälk. Den ser ut så här:

Knölnate

Fågelarter som har skådats vid dämmet och i åarna som leder dit är bland annat rörhöna, gräsand, storskrake, knipa och knölsvan.

Ja, det blev en hel del om dämmets konstruktion och om flora och fauna i dess närhet. Detta har jag läst mig till på nätet men när jag stod där igår och tittade längs Fattighusån mot Stampen och fick syn på det röda huset, som vi kallade för "Dispensären" när jag var liten, drog jag mig till minnes. Dit fick vi skolbarn åka för att röntga lungorna för att kontrollera att vi inte hade TBC och kanske också calmettevaccineras. (Det sista minns jag inte riktigt.)

"Dispensären"

1767 byggdes Fattighuset, som är klassat som fornminne. Fattighuset kom i början av 1900-talet att användas som vilohem för lungsjuka och 1928 flyttade Göteborgs Dispensär in och huset är därefter för de äldre göteborgarna mest känt som "Dispensären", ett av få bevarade exempel på den typ av stora hus som var vanliga innanför vallgraven på 1700-talet. Verksamheten fanns kvar i huset till 1976 och i samband med att Domkyrkoförsamlingen tog över huset ändrades namnet till nuvarande Mariagården.

Trots att det var plusgrader igår blåste det riktigt kallt, snudd på iskallt, och det var inte läge att försjunka ytterligare i tankar och minnen. På väg tillbaka, alldeles nära dämmet gick vi förbi ett konstverk i metall dekorerat med en massa streck och vi funderade på om strecken symboliserade något speciellt. Det gjorde de förmodligen. I alla fall syns strecken tydligare på kvällen när skulpturen är belyst.

Skulptur vid Johan Willins gata

Skönt att komma in i värmen efter den korta men i överkant uppfriskande promenaden.

Tack A, M och J för en trevlig dag.

SATSA PÅ SQUASH!

Igår lagade jag moussaka till lunch och, eftersom jag bara hade en aubergineplanta hemma och inte två som receptet rekommenderade, använde jag mig av en squash istället, vilket visade sig gå jättebra.

När jag skivade squashen kom jag att tänka på en dam som var hushållerska i en familj i det stora landet i väster för över femtio år sedan. Vera, som hon hette, lagade en fantastiskt god squashgratäng och jag funderade på hur hon bar sig åt. Det fick stanna vid en fundering men jag kanske kan prova mig fram till något liknande vad det lider.

Squashtankarna fladdrar vidare nu när jag skriver. I morgontidningen läste jag ett reportage om Kerstin Hamberger som i många år bl a har ägnat sig åt självhushållning tills en sjukdom satte käppar i hjulet. Hon har skrivit boken Något är möjligt - Ekologi som livsnjutning. När det gäller odling tipsar KH om squash, som hon påstår är den bästa odlingsgrödan. "Den exploderar, kan bli enorm och ger jättemycket mat". Det tänker jag ta fasta på i år. Under tiden jag väntar på att squashen skall "explodera" hoppas jag att jag skall komma fram till hur man lagar till en gratäng som smakar som Veras.

Det finns sommarsquash (även kallad zucchini och ibland courgette) och vintersquash. Sommarsquash är oftast en grön eller gul frukt med en gurkas form som äts som grönsak. Vintersquash har ett hårdare skal, oftast sötare kött, kan lagras betydligt längre än sommarsquashen och liknar mer än pumpa till formen men används annars på samma sätt som sommarsquash.

TIDIGA VÅRTECKEN

Till min stora glädje läste jag i GP i morse att den första tranan hade anlänt till Hornborgasjön igår, den 15 februari. Tranans ankomst är ett pålitligt vårtecken, i år ett tidigt sådant, för vanligtvis kommer inte tranorna förrän i början av mars. Förra året den femte mars. Att den här vintern inte har känts så lång beror säkert på att det var så fint väder i höstas. Jag tycker inte det var länge sedan jag tog avsked av tranorna när de, senare än vanligt, flyttade söderut.

Inte nog med tranans ankomst, idag såg Stora O dessutom en ringduva på marken nedanför fågelbordet. Ringduvorna brukar inte heller dyka upp förrän i början av mars - men välkomna är de båda två och, om det inte blir bakslag i vädret, välkommen härliga vår!

ALLA HJÄRTANS DAG

Idag tänker vi extra mycket på alla våra nära och kära och alla andra som våra hjärtan klappar för och önskar er en riktigt skön Alla Hjärtans Dag.

DUBBELGRATTIS

I morse fick jag höra av en stolt gammalfarmor att ett litet gossebarn hade fötts i Trollhättan igår och vi önskar därför lille Filip (eller kanske kommer hans namn att stavas Philip?) välkommen till jorden och gratulerar de nyblivna föräldrarna.

På frågan hur det kändes att bli gammalfarmor blev svaret att hon var både lycklig och stolt men hon tillade sedan att det var svårare att ta till sig att hennes son nu hade blivit morfar!

¤¤¤¤¤¤¤¤

I, som fyller år idag, har funnits med i några år, så henne hälsar vi inte välkommen till jorden, utan gratulerar i stället och hurrar av hjärtans lust.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA