FÖRSTA KRÄFTAN

i augusti förra året släppte vi i några kräftor i vår damm, mest på skoj, för att se ifall de skulle överleva vintern och helst föröka sig. Som fram¨går av bilden fick vi bevis på att åtminstone en hade klarat vintern, när vi idag vittjade hummertinan som vi fått i present från vår yngste sons familj. Agnat hade vi gjort med rökt korv men vi har senare hört från säker källa att hönshuvuden skall vara bästa agnet!

Eftersom det bara var en kräfta i buren, släppte vi tillbaka den i dammen med förhoppningen att vi nästa år skall kunna ha kräftskiva med egenhändigt fångade kräftor. Med tro och tålamod, som fiske kräver, kanske det kan bli möjligt.

KNUPPEN OCH LILLKNUPPEN

Knuppen på Stord, Norge

Så här såg vår första båt, Knuppen, ut. Den kom ursprungligen från ön Stord i Norge, där fiskebåten senaste tiden hade tjänstgjort som taxibåt. Efter en dramatisk färd från Stord till den blivande hemmahamnen Bleket på Tjörn, ägnade Stora O under två år stor del av sin fritid till att, med hjälp av sin far, bygga om, reparera och inreda båten. När detta arbete väl var klart, såldes Knuppen, för att energin istället skulle kunna läggas på att bygga vårt första egna hus.

Husbyggandet gick inte ihop med en tids- och arbetskrävande större träbåt, varför Lill-knuppen inhandlades. Det var en öppen plastbåt av märket Askeladden, gul- och orangefärgad, med utombordsmotor. Den var behändig och lätt att ta en tur på sjön med. Sönerna turades om att sitta i aktern och styra. I början av 1970-talet kunde det se ut så här med yngste sonen, D, lycklig vid rodret.

M, Stora O och D i Lillknuppen

Lillknuppen är fortfarande i bruk och till glädje för CMO med familj. Båten är (med sin nya motor) forever young, som J uttryckte det. Numera trafikerar den mestadels Stigfjorden och fungerar förträffligt på dagsutflykter. Det är inte utan att jag blir nostalgisk när vi blir bjudna på en båttur i gamla kära Lillknuppen. På bilden som följer är det storebror M som styr.

A, M och H i Lillknuppen 2012



Anledningen till att båten fick heta Knuppen var att sonen till den tidigare norske ägaren så snart han fick se båten kallade den Knuppen. Namnet gillade och behöll vi och Askeladden fick sedan ärva namnet med tillägget "Lill".




Vi har haft ytterligare en motorbåt, en Ryds Camping, som vi hade mycket glädje av men den fick aldrig bära namnet Knuppen. Jag tror inte att den fick något namn alls. Kanske hade den inte tillräckligt med karaktär?

GÖTEBORGSKALASET

Ni glömmer väl inte att Göteborgs Kulturkalas 2012 börjar i morgon? Allt om kalaset hittar du om du klickar på nedanstående länk.

http://kulturkalaset.goteborg.com/start.php

CAMBRIA

Igår blev vi förärade en vacker Cambria av våra gäster L och H och jag har bestämt mig för att lyckas med den här orkidéen, trots att det inte har gått så bra tidigare. För att kunna vårda den ömt och på ett bra sätt, har jag googlat mig fram till att den skall placeras i öster- eller västerläge och att temperaturen skall ligga mellan 17 - 25 grader. Den skall ha ljus men inte stå i direkt solljus och vattnas ganska rikligt efter att först ha torkat ut mellan vattningarna. Cambrian trivs bra utomhus under sommaren och blommar en gång om året, länge och vackert och oftast under hösten eller vintern. Den här Cambrian har förstånd på att blomma nu, så att den får njuta av sensommaren, för inte kan väl hösten vara här redan?

Orkidéer i allmänhat skall gödslas med speciell orkidéenäring under sommarhalvåret. De tycker om att bli duschade. Spraya med duschflaska på blad och luftrötter men undvik att spruta direkt på blommorna, som då kan få fläckar. Orkidéerna trivs med att växa i små plastkrukor och man behöver bara plantera om dem vartannat till vart tredje år. Vänta till den nästan vuxit ur sin kruka och använd då särskild orkidéekompost.

Jag läste också att orkidéer trivs bäst om temperaturen växlar mellan dag- och nattetid och då var ett äldre hus att föredra, eftersom fönstren där ofta är otäta och temperaturen på så sätt reglerar sig själv. Vårt hus består av ett gammalt hus från första hälften av 1800-talet och en nybyggd del men, eftersom vi, särskilt på vintern, vistas mest i den nybyggda delen av huset, har den vackra blomman fått sin plats där.

Öster- alternativt västerläge. Jo, jag undrar just, för vi har en granne som alltid lyckas med alla sina orkidéer, av vilket slag de än är. Hon bor i ett äldre hus och placerar dem i norr-fönster. Jag får vara uppmärksam och, om det ser ut att gå åt pipan, får jag raskt flytta över Cambrian till den äldre delen av huset och ställa den i ett norrfönster.

Cambrian, läste jag vidare, är en korsning mellan Cochloida, Miltonia och Odontoglossum och korsningen utfördes första gången 1902.

Tusen tack igen för den vackra blomman.

OBS! På skötselråden som medföljde plantan står att man inte skall äta blommorna.

SILLFEST M M

Igår hölls den årliga sillfesten på soldattorpet i Eriksberg, arrangerad av Hembygds-föreningen. Dessförinnan festade vi på eftermiddagen, som vanligt, på kaffe, tårta och allsköns hembakade läckerheter hemma hos vår granne. Det är ett rent under att vi därefter orkar äta sill och potatis med tillbehör på kvällen. Men det gör vi, varje år dessutom.

När Stora O och jag gick hem, innan sillfesten var slut för att hinna förbereda en del inför gäster som skulle komma idag, såg det ut så här i backen upp till "stora Eriksbergsvägen"

Efter att vi varit hemma en stund knackade det på dörren och grannen R dök upp och lämnade två lotterivinster. Det kom som en överraskning, för vi brukar aldrig vinna. För att göra det skall man tydligen gå hem innan dragningen sker och lämna lotterna till vänliga grannar.

Idag har vi glatt oss åt Ls och Hs sällskap. Vi åt, spelade spel, fikade och pratade, pratade och pratade. Skönt väder hade vi också, så att vi kunde sitta ute hela eftermiddagen.

Nu är vi ensamma igen och Stora O har parkerat sig framför TVn. Jag har ännu inte bestämt om jag skall göra honom lycklig genom att titta på friidrott tillsammans med honom eller om jag skall läsa Jag ska göra dig så lycklig av den norska författaren Anne B. Ragde.





SLUTET GOTT, ALLTING GOTT

Den här stolen har Stora O och jag klätt om med mycken möda och stort besvär. Arbetsfördelningen var upplagd så att maken skulle ta isär stolen och jag klä om sitsen. Förra gången stolen kläddes om stötte vi inte på någon patrull men igår var det som förgjort. För att få loss rygg- och armstöd plockades fler och fler verktyg fram och till slut fick vi ta till hårdhandskarna. På mitt förslag (nästan propsande) vred och bände vi, så att vi till slut fick loss det som skulle lossas men då hade stolryggsslutstycket spruckit och fick limmas ihop. Efter denna dust med stolen tyckte vi att vi förtjänat en middagslur och när Stora O hade sovit på saken, visste han precis hur det skulle gå till. Hopsättningen gick därefter som en dans.

Misslyckande nummer två stod jag alldeles själv för idag. Jag skulle laga till Maryland Crabcakes (påminner om hemmagjorda fiskbullar, fast tillagade på krabbkött istället för fiskfärs), som jag hade tänkt att bjuda på som förrätt på lördag, då vi väntar gäster. "Krabbiffarna" skulle stekas två minuter på varje sida men smeten var tydligen lite för lös varför biffarna gick sönder och därför inte alls såg ut som på bilden i receptet. De fick istället bli lunchmat idag och även om de inte var så vackra att se på var de jättegoda. Någon bild på läckerheterna har jag inte men receptet bjuder jag på här.

Slutet gott, allting gott.

PS. Var noga med att pressa ut vätskan ur krabbköttet. Kanske hade jag inte gjort det tillräckligt noggrant, eftersom smeten blev lös. En annan bidragande orsak kan ha varit att jag tog i en halv riven lök.

SOMMARENS SISTA?

De flesta blommorna i trädgården har nu blommat över men clematis och kaprifol prunkar för fullt vid husknuten. Kaprifolen gör att det doftar Bohuslän här i hjärtat av Västergötland. Ljuvligt.

Nästa år hoppas jag att vi blir berusade av doften av ännu en kaprifolplanta som vi har satt i år. Det blir något att drömma om i vinter - MEN än så länge är det sommar!