Ingemar Johansson
Idag blev jag påmind om att det är exakt 55 år sedan Ingemar Johansson, som då var världsmästare i tungvikt, mötte Floyd Patterson på arenan Polo Grounds i New York.
Jag bodde vid det tillfället strax norr om NY, och sonen i grannhuset frågade om jag ville följa med honom och se matchen tillsammans med min vän G och en av hans vänner. Det ville jag givetvis gärna och när dagen D, den 20 juni 1960, var inne och G och jag, iklädda långbyxor och blusar, skulle hämtas upp av de unga männen, rådde oss frun i huset där jag bodde att i stället ta på oss finkläder, för som kvinna kunde man på den tiden inte vara klädd i långbyxor vid ett sådant tillfälle. Snabbt bytte vi om och var propert klädda när vi blev hämtade av kavaljererna.
Jag minns att vi anlände ganska sent till Polo Grounds och att vi knappt hade hunnit bänka oss förrän, sett med mina svenska ögon, fel kille var golvad. Det var verkligen snöpligt för vi (G och jag) hade varit så förväntansfulla, segervissa och stolta över vår landsman Ingo, som för övrigt var mycket populär också i USA.
Det dröjde alltså inte länge tills vi stod utanför stadion igen. Matchen, som skulle ha kunnat bestå av 15 ronder, var slut innan den första ronden var det. MEN, inga sura miner för det. När vi ändå var i NY tog vi en tur till Broadway och i grannpojkens Chevrolet convertible cruisade vi fram med biltaket nedfällt och neonljusen glittrande ovanför våra huvuden. Betänk att det är 55 år sedan och föreställ er sedan hur bländade G och jag, som då bara hade varit i Amerika ett par månader, var!
Detta är den enda boxningsmatch jag har varit på i hela mitt liv men den glömmer jag aldrig, trots att den var så snart överstökad.
Rättelse: Minnet är inte att helt lita på. Matchen tog slut i rond 5 som vän av ordning riktigt påpekade.
