TJÖRNS FÖRSTA DAGIS

I slutet av 60-talet, när våra två söner var små, fanns ännu inget dagis på Tjörn. Pojkarna deltog i en rytmikgrupp i Kållekärrsskolan, ledd av fru Saxmark, alias "Maxmax". Mammorna, för det var bara mammor som följde med barnen dit, fick vackert sitta i omklädningsrummet och vänta tills "lektionen" var slut. Vi mödrar, som var bosatta på sydvästra Tjörn, beslutade då att vi privat skulle bilda det första dagiset på Tjörn, Leka-Lära kallat.

Leka-Lära höll till i den nedlagda småskolan i Aröd och verksamheten var begränsad till en förmiddag i veckan (tisdagar 9.30-12.30). Mammorna turades om att leda barngruppen, som till en början omfattade 15 barn. Vid varje tillfälle var tre mammor närvarande. "Lärartätheten" kan man inte klaga på, en vuxen på fem barn. Fast, det var förstås bara en av mammorna som hade adekvat utbildning. Vi övriga gjorde så gott vi kunde och planeringen var både ambitiös och seriös.

En Leka-Läradag kunde till exempel se ut så här:

-  Sagostund (samtidigt som någon vuxen gjorde i ordning färg m m till
   senare aktiviteter)
-   Sång och lek
-   Målning av dockhuvuden (av papier-maché till kasperdockor som  
    skulle användas till en dockteater som vi gemensamt tillverkade av 
    kartonger)

-   Matrast

-   Sagostund
-   Diskussion om ett visst djur. Därefter klistrades bilder av detta djur
    på en tavla.
-   Fri lek

Föräldrarna bekostade själva det som behövde köpas in. T ex inhandlades en gungbåt i röd plast, som barnen hade stor glädje av. Gungan kostade 98 kronor och jag minns att vi tyckte att det var en tung utgift. Bland annat "investerade" vi även i stora legobyggklossar av märket Duplo som också var populära. Annars tog vi med oss mycket av det material vi använde i verksamheten hemifrån.

Allteftersom de barn som varit med från starten började på lågstadiet i den "riktiga" skolan, fylldes Leka-Läragruppen på med nya barn och nya mammor också, för den delen. När Tjörns kommun 1975 startade 6-årsverksamhet i Skärhamn (föregångare till dagis) upphörde vårt  dagis och, om jag inte missminner mig, skänktes leksaker och kvarvarande material till kommunen, där de förhoppningsvis kom till nytta.

För att summera så var det inte bara barnen som hade glädje av att träffas och leka i f d småskolan i Aröd. Lika trevligt var det för oss mammor att komma ut och möta andra barn och vuxna. Detta var på den tid då det var vanligt att kvinnorna var hemmafruar när barnen var små, vilket nästan var en förutsättning för en verksamhet som denna. Numera är vi mammor pensionärer med medelålders "barn" och flera av oss har hållit kontakten med varandra under alla år och gläds fortfarande åt att träffas och umgås.