BJURSLÄTTSSKOLAN

Årskurserna 5 och 6 gick jag i Bjurslättsskolan nära Wieselgrensplatsen på Hisingen i Göteborg. Skolan var nybyggd i början av 50-talet och var en enhetsskola (föregångare till grundskolan), där man gick t o m årskurs 9. Förutom moderna och fräscha lokaler erbjöd skolan inte bara undervisning utan också tillgång till tandläkarvård, bad m m. Barnbespisning ("Bamba") också, förstås, som tillsammans med aulan låg i en särskild byggnad på andra sidan skolgården.

Vad jag förstår är det inte många skolor, vare sig förr eller nu för tiden, som har haft/har tandläkarmottagning i skolbyggnaden. Trots att det var ett ställe som vi elever besökte med hjärtat i halsgropen, förstår man som vuxen att det var en förnämlig service.

Att ha badinrättning på skolan var också ovanligt men välbehövligt, för det var långt ifrån alla som hade badrum hemma. Två rader med små badkar var placerade intill varandra i själva badrummet. I dessa kar satt vi skolbarn och skrubbade varandra på ryggen under "badtantens" överinseende. När skrubbandet var överstökat skulle vi passera ett utrymme med duschar i taket, varifrån iskallt vatten strilade. Springa fick vi inte lov, utan vi skulle gå sakta, sakta. Men det var värt obehaget, för på andra sidan duscharna hägrade simbassängen, där vi hade så roligt - hoppade, dök och simmade. De som inte redan kunde simma fick lära sig det.

På fritiden hade vi möjlighet att delta i den kommunala musikundervisningen. För så många år sedan behövde inte alla välja blockflöjt som första instrument, så jag  bestämde mig för att spela fiol. Instrumenten fick vi köpa själva. Jag tror att min fiol kostade 150 kronor - inte någon Stradivarius precis. På kvällstid deltog jag också i en målarkurs på skolan.

Vår kvinnliga lärare var mycket engagerad och inspirerande. Tillsammans med henne och hennes mor fick vi i sjätte klass åka på skolresa till Åre och vara borta en hel vecka. Det var mycket ovanligt att få åka så långt och stanna borta så länge. Tidigare skolresor hade gått till platser i och i närheten av Göteborg och då bara över dagen.
Upplevelserna från resan till Åre blev minnen för livet. Bl a vandrade vi hela vägen upp till Åreskutans topp, besökte Tännforsen och åkte med rälsbuss till Trondheim. Vår fröken och hennes mamma var intresserade av växter, mycket mer än vad vi elever var. Jag minns också att vi på tåget från Göteborg hade sällskap med en skolklass från Örebro. Där fanns en pojke som de flesta flickorna i min klass genast förälskade sig i och när han steg av i Örebro strömmade tårarna utför kinderna på oss - men det dröjde inte länge förrän vi var glada igen och njöt av vårt skolreseäventyr och av den varma chokladen i termosarna, som surnade allteftersom tåget tog oss norröver.