EN DÅRES SÅNGER

För ett tag sedan var Stora O och jag på Mariestads Teater och såg Riksteaterns produktion En dåres sånger. Författare och regissör: Carl Otto Evers och i rollerna: Sven Wolter (Gustaf Fröding), Iwa Boman (Signe Trotzig) och Sandra Malmquist (Lotten/Ida Bäckman).

Pjäsen, som utspelar sig i Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm, handlar om sista tiden i Frödings liv, då han gör en mental "vindsröjning" och minns oförrätter, framgångar, nederlag och olyckliga kärlekshistorier. Man får också se hur egocentrikern Fröding ger sig inför Rödakors-systerns och kokerskans kärleksfulla omsorger.

Mitt i det tragiska med Frödings svåra alkoholberoende och mentala ohälsa glimtade humorn fram och upplevelsen blev därför inte alls så mörk och dyster som befarats, utan stundtals riktigt rolig. Inbakat i pjäsen fick vi också njuta av prov på många av den store skaldens dikter.

Sven Wollters tolkning av Frödinggestalten var alldeles enastående, lysande rentav. Sven Wollter har, enligt vad han själv säger, länge velat spela rollen som Gustaf Fröding för att han under hela sitt liv har haft denne skald vid sitt hjärta, för att han anser att Frödings dikter skall få fortsätta att flyga "högt i höjden med den fria tanken / och långt i fjärran med den djärva drömmen" och för att kunna berätta om Frödings utsatthet i sitt sökande efter sanningen. Denna önskan uppfylldes genom C O Evers pjäs, En dåres sånger, en strålande föreställning som lyfter fram Frödings poetiska bredd.

Att pjäsens handling är förlagd till Villa Gröndal kommer sig av att en nationalinsamling hade gjorts under tiden Gustaf Fröding vistades på mentalsjukhus, för att den folkkäre skalden skulle få möjlighet att tillbringa sina sista år i en diktarbostad på Gröndal på Djurgården tillsammans med sjuksköterskan Signe Trotzig och kokerskan Lotten. Iwa Boman och Sandra Malmquist, som gestaltar dessa två damer, förjänar också en eloge för sina skådespelarinsatser.

Mariestads Teater, som invigdes 1843 och är en av Sveriges äldsta och bäst bevarade landsortsteatrar med stort kulturhistoriskt värde, är en upplevelse i sig. Vårt Mariestadsbesök som helhet blev verkligen en minnesvärd upplevelse. Att vi dessutom hade nöjet att ha sällskap med Stora Os bror och hans sambo bidrog ytterligare till att kvällen blev lyckad.