Idag har vi haft besök av en pytteliten mus, så liten (2,5 cm plus svans) att inte ens jag blev rädd. Stora O gillrade fällan med en ostkant. Musen kom strax och ryckte till sig ostbiten och försökte först att knuffa in den under den röda brädfordringen till höger i bild. Ostbiten var för hård och då ändrade musen taktik. Kröp själv in bakom brädfordringen och försökte sedan dra in ostbiten men det gick inte heller.
Fällan laddades om med en färskare och mjukare ostbit och den lilla orädda krabaten dök strax upp igen och satte sig på råttfällan och mumsade, trots att jag frenetiskt fotograferade, både med och utan blixt. Musen var helt enkelt för liten och för lätt för att fällan skulle slå igen. Vi har nu tagit kaffepaus och funderar under tiden på hur vi skall bära oss åt. Att täppa till springan under brädfordringen och på så sätt stänga inne den lilla stackaren känns inte riktigt bra. Råttfällan har inte varit någon höjdare heller men åtminstone skulle pinan ha blivit kort om den hade fungerat.
Musdramat fortgår alltså. Hoppas att problemet har löst sig tills vi skall lägga oss ikväll, för den här minimusen är tuff skall ni veta och inte att leka med! Stora O tittar på sport i TV och jag tror att han bara är halvhjärtat engagerad, i musproblemet alltså.
Hur går det!
SvaraRaderaFår ni tag iden lille rackaren?
Mvh
Dali
Dramat upplöst. När vi kom hem ikväll efter att ha varit ute och förlustat oss hade fällan slagit igen.
SvaraRaderaAjdå, började änna heja på musen när jag läst ditt inlägg.
SvaraRaderaCool bild!
Vi tycker också att det är lite tragiskt men musen segrade ändå på något vis. Tack vare den upptäckte vi golvspringor som vi nu har tätat. Har länge undrat varför det var så kallt om fötterna just där men inte gjort något åt det tidigare.
SvaraRadera