I VÄNTAN PÅ VÅREN

 

 

Nu löser solen sitt blonda hår

 

Nu löser solen sitt blonda hår

i den första gryningens timma

och breder det ut över markens vår,

där tusende blommor glimma.

 

Hon väter det tankfull i svalkande dagg

i blommans fuktiga gömmen,

hon lossar det varligt från rosornas tagg,

men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

 

Hon låter det smeka skog och äng,

hon låter det fara i vinden.

Nu smeker det barnen i deras säng

och de gamla på skrovliga kinden.

 

Men hennes tanke är borta från allt,

vad kan denna glädje väl båta?

Hon drömmer bland stjärnor, som tusenfalt

förstora det levandes gåta.

 

Hon löser sitt hår och breder det ut

i morgonens saliga timma

och drömmer bland världar, som gått förut

och nya, som längtande glimma.

 

 

Pär Lagerkvist

 

 

 

Regntunga, grå dagar som den här vill man gärna tänka på stundande dagar när man väcks av solens varma strålar. Dagarna blir längre och längre och våren verkar vara inom räckhåll, även om vi får vara beredda på snö och kyla ett tag till. Skönt att kunna njuta av en dikt som denna i väntan på vårsolen.