NALLAR

Nu kan man tro att jag har snöat inne på nallebjörnar men jag läste en intressant artikel i SvD idag som handlade om nallar och som jag skall berätta lite om. På bilden är M:s gamla nallebjörn från 1965/1966, nu med nyare kläder, och min ännu äldre nalle som jag fick av mina vänner när jag begav mig ut i världen 1960.

Tillbaka till tidningsartikeln med rubriken Björnar är alltid björnar. Artikeln är skriven av Erika Hallhagen och handlar om fyra nya björnsagor men också om hur björnar har skildrats i barnlitteraturen genom tiderna - nästan alltid godhjärtade till skillnad från t ex vargar som i sagorna oftast är ondskefulla. Björnkultur har förekommit ända sedan stenåldern och björnar har t ex förekommit som motiv på hällrisningar. Björnen, som beundras för sin styrka, har ibland fått mänskliga drag. Endast i några enstaka fall skildras björnarna som onda i barnlitteraturen som t ex isbjörnen Brummelabb i Snorre säl och Björnligan i Kalle Anka.

Att nallebjörnarna kallas teddybjörnar kom sig av att President Theodore Roosevelt under en jakt i början av 1900-talet inte hade skjutit några djur. För att han inte skulle behöva åka hem utan att ha fällt ett enda villebråd jagade några i jaktsällskapet upp en björn som de band i ett träd. Roosevelt vägrade dock att skjuta den bundna björnen. Ryktet om hans ädelmod spred sig snabbt och leksakstillverkaren Morris Michtom började masstillverka mjukdjur som döptes till teddybjörnar efter presidentens smeknamn Teddy. Till skillnad från många andra leksaker riktade sig teddybjörnarna till både flickor och pojkar.

Många vänliga kramdjur som Nalle Puh, Bamse, Bumbibjörnarna och Paddington, sagor som Guldlock och de tre björnarna, visor som Mors lilla Olle och Teddybjörnen Fredriksson liksom visan/leken Björnen sover har vi fått stifta bekantskap med genom åren. De nya björnsagorna som skrivs om i artikeln och som lär stå sig väl i konkurrensen med sina föregångare är:

Björnens sång av Benjamin Chaud, Barn passar inte som husdjur av Peter Brown, Björnarnas dagis av Katarina Strömgård och Jag vill ha min hatt av Jon Klassen.

Björnarnas dagis tycker jag låter spännande. När jag arbetade på dagis i Eriksberg för en del år sedan lekte barnen med en nalle som hette Brumma. Undrar just om Brumma finns kvar?