HUGSVALELSE

Idag var det dags att klippa gräset igen. Åkgräsklipparen, som varit ur funktion några dagar, är nu åter brukbar. Stora O manövrerar den nyreparerade galant runt buskar och träd i större delen av trädgården medan jag klipper på framsidan av huset med en gräsklippare, visserligen motordriven men som man får gå och framföra.

Medan jag gick där och klippte dök ordet hugsvalelse plötsligt upp i mitt huvud. Det ordet har jag inte tänkt på och varken hört eller läst på mycket länge. De första synonymerna var för mig tröst och vederkvickelse. Det mulnade på ganska rejält medan vi klippte och jag skyndade på stegen för att hinna färdigt tills regnet kom. I gräsmattan växer bland mycket annat några grupper med tusenskönor. Idag tyckte jag att blommorna såg vissna ut och en del av dem fick stryka med innan jag sansade att de nog hade dragit ihop sig inför det annalkande regnet.

Men, åter till hugsvalelse. Om jag ibland tycker att det är tråkigt att klippa gräset, är det en hugsvalelse i betydelsen tröst att tänka på att jag får motion på köpet. Vederkvickelse blir det för växtligheten med regn efter en lång period av torka och precis när vi var klara, satte det igång att regna, d v s just-in-time.

När jag kom in efter motionspasset googlade jag på hugsvalelse. Betydelser förutom tröst och vederkvickelse är: uppbyggelse, lindring och lisa.