HÄLSNINGAR FRÅN EN SVUNNEN TID

Den här veckan har vi fått hälsningar från en svunnen tid. Första överraskningen kom i form av ett telefonsamtal från en före detta kollega till Stora O. De var arbetskamrater fram till 1996, först i Tuve och därefter i Bleket på Tjörn. KMO berättade att han som pensionär har skrivit flera böcker, bl a Från eka till kappsegling, som han också var vänlig och skickade ett exemplar av till oss. Boken handlar om hans stora intresse för sjön och hur denna vurm har funnits i familjen i flera generationer. Den beskriver utvecklingen från att segla för brödfödan till semester- och kappsegling. Jag har som hastigast bläddrat i boken och hittills mest tittat på bilderna. Förtur till att läsa boken har givetvis Stora O, som med stort intresse har "kastat sig över den". Bland fotografierna i boken finns också några av en annan av Stora O:s kolleger på Bleketskolan, som ledsamt nog inte finns med oss längre. Han tillhörde också i allra högsta grad båtfolket.

Överraskning nummer två den här veckan var en hälsning från en av Stora O:s före detta elever (också på Bleketskolan) via vår svärdotter A, som intervjuade honom för ett framtida blogginlägg på Kulturkollo (bloggkollektiv). Den kärkomna hälsningen var till Olofsson, som han allmänt kallades i skolan, och Stora O blev glad för att han fick klart godkänt som lärare i matte.

Tidigt i morse tänkte jag på mina minnen av denne elev och hans familj från Bleket. Mamma A minns jag tydligt. Hon var konstnärligt lagd och duktig på att handarbeta. (Se nedanstående fotografi på en flamskvävnad tillverkad av A som finns i vårt hem.) Pappan var byggmästare. Av barnen, kommer jag, utöver den före detta eleven, ihåg storasyster L och lillasyster AC. Den senare var jämnårig och tillika klasskamrat med vår yngste son, som förresten under högstadietiden praktiserade som snickare hos byggmästare K. AC minns jag som en blyg liten flicka med ljust, tjockt, lockigt hår. Henne har jag träffat som vuxen när vi båda pendlade från Tjörn till våra arbetsplatser, hon till Kungälv och jag till Göteborg. När jag kommit så långt, började jag fundera på om pappan stavade sitt förnamn med K eller C och undrade om det var idé att väcka Stora O och fråga om han visste. Då kom jag att tänka på boken Aröd - Bleket genom tiderna av Mona Axelsson, som fanns i bokhyllan strax intill sängen där jag låg - och i den, på sidan 199, hittade jag familjen jag sökte och fick bland annat reda på hur fadern stavade sitt namn.

Flamskvävnad av AK

Aröd - Bleket genom tiderna av Mona Axelsson

Tack K-M för den fina boken och tack T för hälsningen och för alla dina rutor som glatt och berört oss under åren.