torsdag 28 mars 2013
NU ÄR VI PÅ G
I det vackra solskenet idag har vi tagit ner några träd, kvistat, sågat kubbar och kört hem för att ha till ved nästa vinter. I rättvisans namn bidrog jag bara med lastning och lossning. Öppnade och stängde grinden gjorde jag också. Det kändes härligt att äntligen kunna arbeta utomhus, något som vi har längtat efter ett bra tag.
På ängen bakom huset ligger snön kvar och skaren bar, inte fyrhjulingen men oss, och med fantasins hjälp kändes det lite som att vara i fjällen. Allt gick som på räls och som tur var fick vi inte några träd i huvudet. En aning stela i kropparna var vi efter att ha varit måttligt rörliga i vinter. Promenader i all ära men vedhantering kräver kraft i arm och "bena böj" och är säkert nyttigare motion.
Maken är så idog när han sätter igång med något och ger sig inte förrän det han tänkt sig är gjort. Själv vill jag gärna göra avbrott och försöker fresta med kaffe- och matpauser lite då och då.
Bilden ovan tog jag för att tallens bark hade så vacker struktur och lyster men tyvärr kommer detta inte till sin rätt på kortet, där tallgrenen mest ser ut som ett mycket magert ben med skrovlig hy.
Egentligen hade jag idag bara tänkt skriva om Alex Schulman, som har satt upp enmansföreställningen Älska mig, som han och Sigge Eklund skrivit manus till. Bekräftelsebehovet är själva navet i föreställningen på Maximteatern. Jag lyssnade till AS i TV-programmet Go'kväll för några dagar sedan och enligt honom beror människors behov av att synas i sociala medier på deras enorma behov av bekräftelse. Kände att jag ville bemöta denna inställning med att den inte stämmer på mig, som mest håller till i bloggvärlden och minsann skriver för att jag tycker att det är roligt. Facebook är jag bara inne på emellanåt och twittrar gör jag inte alls men delvis har han nog rätt ändå. Visst tycker jag att det är roligt att blogga - men vem vill inte ha bekräftelse? Det tror jag alla vill - och behöver. Bekräftelse får jag bland annat när släkt och vänner (gamla som nya) från när och fjärran hör av sig med anledning av något de läst här på bloggen.
Etiketter:
Arbete på torpet,
Blandad kompott
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar