Som yngre var en av mina dåvarande arbetskamrater och jag helt besatta av att lära oss franska, som vi tyckte var ett så vackert språk. Vi hetsade upp varandra så till den milda grad att vi till och med funderade på att gå i kloster för att, som vi trodde, i lugn och ro helt kunna fördjupa oss i denna vurm. Men, eftersom vi båda hade man och barn som vi inte ville vara ifrån och som behövde oss hemma, förblev klostervistelsen en dröm.
Enbart flummiga var vi ändå inte, för vi läste franska på kvällarna efter jobbet - gymnasiekursen flera gånger om. Sista gången minns jag att vår dåvarande lärare, vars hjärta mest klappade för dativ i Tröndelagsdialekten, sa´ att nu var vi klara för studier på universitetet.
Högskolestuder i franska blev det inget av med men kollegan MBY åkte i alla fall till Frankrike på en kurs i franska och skickade därifrån det här kortet till mig, som visar en plats i bergen vid Medelhavet, där hon satt och funderade ut vägar för en eventuell cykelutflykt. Av kortet framgår också att hon inte hade varit där många dagar förrän hon och de andra kurskamraterna hade hittat ett stamkafé, där de brukade sitta och dricka pastis.
Året var 1981 och vi var, som sagt, unga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar