MINNETS OUTGRUNDLIGA VÄGAR

Jag har nyss lyssnat på sommarprataren Torgny Lindgren och håller med honom när han undrar varför man ibland minns en speciell situation just vid ett speciellt tillfälle, men innan jag förirrar mig i mitt eget minnes mönster, vill jag bara tala om att jag helhjärtat njöt av att få följa Torgny Lindgren i hans återblickar.

Enligt Wikipedia blir minnena en del av vår person, de ger oss en plats i tidsdimensionen och med hjälp av minnet kan tänkandet ta itu med de problem som möter oss. Det finns både långtidsminne (explicita minnet som lagrar fakta och implicita minnet som lagrar "know-how") och korttidsminne (arbetsminne) som består av flera olika delar. Gemensamt för dessa korttidsdelar är att de bara lagrar information som individen behöver för tillfället.

Det verkar dock som att långtids- och korttidsminnet kommunicerar med varandra, för ganska ofta är det så att man t ex får syn på något eller känner en lukt av något som påminner om något som definitivt hör hemma i långtidsminnet. De minnen som då poppar upp kan gå långt tillbaka i tiden och man undrar var de kom ifrån. Ofta kan man härleda orsaken men inte alltid. När man står helt frågande kan man undra om det har blivit kortslutning i hjärnan eller om man på väg att bli dement.

Under en längre tid har jag varit inne i en period när jag dragit mig till minnes allt möjligt från flydda dagar. Detta har förmodligen med stigande ålder att göra och jag njöt verkligen, som sagt, av att lyssna till Torgny Lindgrens tillbakablickar, som han så välformulerat beskrev. Han talade t ex om hur mycket musiken hade betytt och betyder för människorna. Själv var han förtjust i dragspelsmusik, som, enligt honom hade blivit "nedskriven" av vissa musikkännare. (Jag minns att Sten Broman vid ett tillfälle bryskt uttalade sitt förakt för dragspelsmusik och att det blev ett himla väsen för det.) Torgny Lindgren påstod att de som ringaktar dragspelsmusiken, älskad av så många, ger uttryck för ett förakt för arbetarklassen. I anslutning till detta spelades "Drömmen om Elin". Jag föraktar verkligen inte några människor oavsett klasstillhörighet men jag kan inte påstå att jag direkt älskar dragspelsmusik, inte heller alla dessa gamla valser, som man hört till leda. En och annan gång kan jag tycka att dragspelsmusik är på sin plats, som vid t ex midsommar. Det räcker för min del. Torgny Lindgrens favorit var annars Brahms "Ein deutsches Requiem".

Tack A för tipset. Om minnet står mig bi, skall jag lyssna på reprisen av Sommar i P1 ikväll.