I veckans krönika i veckotidningen Land kåserar Lisbeth Lundahl om ersättare till de gamla vanliga kraftuttrycken, som ofta utmanar vår aktning för religionen. Hon hänvisar till andra områden heliga för oss svenskar, t ex natur och fauna, som hon tycker borde kunna fungera lika bra. Några exempel på natur:
"Vad i storskogen är nu detta?"
"Så ända in i snålblåsten"
"Din gräsliga gamla grusås!"
"Ta dig i torvmossen"
Representanter för faunan som skulle kunna låna sig till okvädningsord och ersätta djur som luspudel, pottsork och snorvalp, som för övrigt lär vara på tillbakagång, är:
"Fasanen och hans gamla moster"
"Din himla flamingo"
"Osnutna orangutang"
I Hagfors hänvisar man gärna till djurens värld. Här följer ett par exempel:
Bultsugga = kvinna som inte är så vacker
Ap-rak = att vara kraftigt berusad
Det fanns mycket roligt att läsa i denna krönika men jag nöjer mig med att till slut avslöja att också militärlivet kan utgöra en källa till hotfullheter. Vad sägs om
"Skärp dig för fänriken"
"Du kan dra i fält din mögliga major!" ?
Jag tyckte att krönikan, som jag läste tidigt i morse, var lite smårolig och fnissade där jag låg i sängen. Stora O, som utan att ha bett om det blev påtvingad dessa nya kraftuttryck, verkade inte tycka att de var särskilt lustiga. Förmodligen var han yrvaken. Måste erkänna att jag tycker att luspudel, pottsork och snorvalp faktiskt är bättre än fasan, flamingo och orangutang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar