Ledsamt

Igår ringde min kusins dotter och talade om att min kusin Siv är död.
Fler och fler släktingar och vänner försvinner ju äldre man blir. Tur att man har minnena kvar. Jag är glad att jag för några veckor sedan, efter att vi inte haft någon kontakt sedan 1992, ringde Siv.

Sittande på bilden är (v till h): Karl-Axel (Sivs lillebror), Sivs mormor och min farmor samt kusin Siv (flickan i hatt).

Stående (v till h): Mina föräldrar och Sivs mamma Svea (min faster).

Alla är allvarliga på bilden. Det skulle man nog vara vid fotografering 
på den tiden men egentligen var de en samling glada människor.

Sorgligt nog alla är döda nu, vilket får mig att associera till en vers som någon skrev i mitt poesialbum för över ett halvt sekel sedan. Den lyder så här:

"Små fåglar på en gren,
 satt och sola sina ben.
 De är alla döda nu.
 som 1957"