BÅTÄVENTYR

D vid rodret, fast på en betydligt större båt. 

Oj, vad det bär iväg i minnets labyrinter. Efter att M i kommentar till gårdagens inlägg om skejting påminde mig om att tonåringarna M och hans kusin Jonas mest hade satsat på skateboardåkning när de var på språkresa i England började jag fundera på vad vi övriga familjemedlemmar hade haft för oss under tiden de var bortresta.

Jo, vi åkte med vår Ryds Camping (mindre plastbåt som man kunde övernatta i om alla var på gott humör) till Ärshult, som ligger mellan Sjötorp och Otterbäcken vid Vänern. Resan utgick från Bleket på Tjörn, där vi bodde då, och gick söderut längs Bohuskusten, in i Nordre Älv, norrut på Göta Älv och tvärsöver Vänern (eller nästan tvärsöver). Förväntningarna på detta äventyr var stora och äventyrligt blev det, med råge. Redan strax efter det att vi hade passerat Åstol drabbades jag i hög sjö av ett gallstensanfall som varade ända tills vi hade lagt till för övernattning mitt emot Hotell Fars Hatt i Kungälv. Vid det laget hade smärtorna tack och lov upphört. D, som hade kört båten hela vägen var nöjd med dagens insats, Stora O likaså och själv var jag enbart glad över att vi var framme i Kungälv.

Etapp två (eller ben som det kallas vid kappseglingstävlingar) gick mellan Kungälv och Vänersborg. Det skulle bli skönt att gå upp längs Göta Älv, utan höga vågor. Pyttsan! När vi mötte större båtar, vilket vi ofta gjorde, hade vågorna inte plats att "ebba ut", så vår lilla båt kastades upp och ner och fram och tillbaka i det minst sagt oroliga vattnet. Det var absolut inte läge att luta sig tillbaka och sjunga "Up the lazy river". Vår hund, Smulan, som också var med på resan, studsade så högt att hon ibland slog i taket.

När vi var framme vid slussen i Lilla Edet brakade ett rejält åskväder lös. Jag blev ålagd att gå på slusskanten och hålla i en tamp samtidigt som jag rastade Smulan medan Stora O och D skötte båttransporten genom slussen med bravur. Det kan ha varit fler slussar där men det kommer jag inte ihåg, för både Smulan och jag var klart distraherade av blixtar och dån. Färden gick sedan vidare och flera slussningar senare kom vi till Vänersborg, där vi stannade över natt.

Vi hade tänkt att vi dag tre skulle ta oss ända fram till Ärshult men ute på Vänern blåste det upp rejält och kompassen fungerade inte efter att vi passerat ett störningsområde i närheten av Hindens rev. Då bestämde vi oss för att gå till Läckö och invänta bättre väder. Väl i hamn där trillade Smulan i sjön. Det var första gången vi såg henne simma - och simmade gjorde hon, som besatt. När vi hade fiskat upp och torkat av henne besökte vi Läckö slott, där vi oväntat träffade några släktingar. Detta möte hör till de trevligare överraskningarna på resan till Ärshult enligt mitt förmenande.

Fjärde dagsetappen gick från Läckö till Ärshult, där vi tillbringade några härliga dagar tillsammans med Hans och två av hans vänner från Israel. Färden dit var behaglig, liksom vädret. Återresan till Tjörn har jag inga direkta minnen från, så den förflöt troligtvis lugnt.

För att återknyta till M, så tycker i alla fall jag att han kan vara glad att han slapp att följa med på denna båtresa utan i stället kunde ägna sig åt att åka skateboard i Hastings.

Nu har jag verkligen varit långrandig men det som jag betraktar som strapatser på resan har jag markerat med fetstil, ifall någon snabbt vill ta sig igenom denna tillbakablick.