Igår var Stora O och jag i Nolhagahallen i Alingsås och såg när vårt yngsta barnbarn spelade handboll. E spelar i Torslanda Handbollsklubb (F99) som mötte Alingsås HK. Matchen slutade 9 - 3 till THKs fördel. Första halvlek var målfattig och inte särskilt händelserik. Andra halvlek bjöd däremot på fler mål och mer spänning.Eftersom jag inte är överdrivet intresserad av handboll eller sport över huvud taget och därför dåligt insatt i regler bryr jag mig inte så mycket om ifall dessa följs till punkt och pricka. Bryr och bryr, förresten, jag märker helt enkelt oftast inte om några regler bryts. Förutom att träffa barnbarnen och deras föräldrar tycker jag att det är roligt att titta på när lagen värmer upp och med diverse peppningsformer försöker överträffa varandra liksom att spana in publiken för att se hur den reagerar under matchens gång. Konstaterade att det inte kan vara lätt för spelarna när både tränare och åskådare ropar hur de skall göra.
Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle "referera" en match av något slag men nu har jag gjort det - på mitt sätt, i min egen blogg.
Stora O och jag har tre barnbarn, J (19), H (13) och E (11) och alla tre spelar handboll, J i GKIK och H & E i THK.
Bilderna på J (överst t v) och H med de gyllene skorna (överst t h) har några år på nacken medan bilden på E (underst) är relativt nytagen.
"Eftersom jag inte är överdrivet intresserad av handboll eller sport över huvud taget och därför dåligt insatt i regler bryr jag mig inte så mycket om ifall dessa följs till punkt och pricka. Bryr och bryr, förresten, jag märker helt enkelt oftast inte om några regler bryts."
SvaraRaderaHaha... roligt skrivet. Jag tycker också, fortfarande, det är svårt med handbollsregler. Brukar märka att jag fattat fel när jag är den ende i publiken som skriker på domaren vid en upplevd oförrätt.