VEMODIGT AVSKED

När jag hängde ut tvätt på tork häromdagen hörde jag barnens glada rop från skolan i kyrkbyn inte långt härifrån men plötsligt blandades deras röster med ett annat välbekant ljud. Jag spejade upp mot den klarblå himlen och högt däruppe, jättehögt upp, såg jag tranorna på väg mot övervintring i sydligare länder. Deras trumpetande kan man inte ta miste på. Oftast flyger de i V-formation men den här gången var det oordning i leden, för det som skulle ha varit ett V buktade ut åt både det ena och andra hållet. Det var som att tranorna var måna om att alla kompisar som fortfarande befann sig på marken skulle veta om att det var dags att ge sig iväg.

Helt klart är att vi följer årstidernas växlingar mycket närmare när vi bor på landet och inte längre är yrkesverksamma. Jag märker att det blir repriser av årstidernas speciella händelser här på bloggen, och glädjen över tranornas ankomst på våren och vemodet när de ger sig iväg på hösten brukar jag inte låta gå obemärkt förbi.

De tranor jag såg häromdagen både flög och trumpetade så högt att det inte var någon idé att ropa "välkomna tillbaka till våren" som jag brukar göra. I stället nöjde jag mig med att tänka så, där jag länge stod och tittade efter dem.