NAMNSDAG

Idag har vårt barnbarn Ebba namnsdag och hjärtliga gratulationer med stor kram kommer här från farmor och farfar.

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

GRUS GRUS

 

Som västgöte och boende inte långt från Hornborgasjön känner jag att det är på sin plats att rapportera att de första tranorna (grus grus) har landat vid Hornborgasjön idag.

Trots att snön ännu ligger kvar på marken är detta det säkraste vårtecknet av alla men det lär dröja ytterligare ett par veckor innan de första större flockarna anländer.

 

Både tranor och vår hälsas välkomna. 

 

Förra året sågs den första tranan vid Trandansen en dag tidigare, den 4 mars.



VAD ÄR DET VI SER?

Jag läste nyligen ett blogginlägg om en person som vid ett besök undrade hur värdfolket kunde ha en tavla med ett så läskigt motiv på sin vägg. Tavlan heter Vårsol och motivet stämmer väl överens med benämningen. Besökaren hade i den abstrakta men ändå tydliga återgivningen av vårljus sett en dödskalle med ett blödande öga!

Ingen överraskning precis att människor tolkar konst olika - här diametralt olika - men det värsta är att har man en gång hört någon uttrycka en annan syn på objektet ifråga än ens egen är det stört omöjligt att bortse ifrån det. I det här fallet kommer tanken på dödskallen med det blödande ögat förmodligen alltid att dyka upp före den positiva bilden av vårsolen.

Efter att dagligen i många år ha betraktat Gerhard Lundbergs oljemålning med ett landskapsmotiv från Kolhättan strax norr om Stenungsund, fick jag se ett hästhuvud med flygande man och en liggande docka (eller liten flicka) i vänstra nedre halvan av tavlan. Den upptäckten gör att det är hästhuvudet och dockan jag först av allt ser när jag nu tittar på tavlan, vilket är synd, för jag är ganska säker på att konstnären inte hade tänkt sig varken hästhuvud eller docka i den bohusländska naturen.

Vad ser ni?

DAGENS SKIDBEDRIFTER

 

Jörgen Aukland - vinnare 2013 års Vasalopp

 

Först och främst - hjärtliga gratulationer till dagens Vasaloppsvinnare Jörgen Aukland och till Johan Olsson som tog guld i femmilen i VM i Italien. Enastående prestationer!

 

När Vasaloppstäten passerade Dala-Floda flaxade mina inte helt skidåkningsfixerade tankar till Göran Greider, chefredaktör på Dala-Demokraten i Falun. Han bor nämligen halva året i Dala-Floda och den andra halvan i Stockholm. I Dala-Floda har han möjlighet att ägna sig åt skidåkning på vintern och trädgårdsodling, som han älskar, på sommaren. Egentligen trivs han lika bra på båda ställena men fördelen med att bo på landsbygden tycker GG är kontakten med människor av olika slag. I storstaden är det lätt att han mest umgås med andra journalister. Hans uppfattning är att om man vill förstå samhället bör man åtminstone delvis bo på landsbygden och uppleva vardagshändelser och träffa människor med varierande yrken. Greiders syn på landsbygdens utveckling är annars pessimistisk på grund av långvarig massarbetslöshet och myndigheter som försvinner plus att en stark storstadsnorm härskar - livet skall levas i storstaden. (Det sista vill jag inte riktigt hålla med om. Vart tog Hela Sverige skall leva vägen? Och trenden att flytta ut på landet för att kunna leva ett lugnare liv? Och möjligheten att arbeta hemifrån tack vare moderna kommunikationsmedel?)

 

I slutet av förra året utkom Göran Greiders senaste (tionde) diktsamling Och dagarna är som små sekler, som han själv beskriver som lyriska dagboksanteckningar under 15 års tid från både Hagen (Dala-Floda) och Stockholmsförorten Årsta med inslag av "lite tyngre saker" som ger läsaren något att fundera på.

 

Nu har jag uppehållit mig i Dala-Floda länge, så nu måste jag tillbaka i Vasaloppsspåret igen. Vi närmar oss nämligen målgången i Mora och då gäller det att ha tankarna på rätt ställe. Spännande värre, liksom den gastkramande slutspurten i femmilen i Italien. GRATTIS igen till både Jörgen och Jonas.

 

Jonas Olsson VM-guld femmilen 2013

 

 

FÅR JAG FRESTA?

Kassler Bombay, som den här rätten heter, är perfekt att bjuda gäster på eftersom den är lätt att tillaga, smakar gott och går utmärkt att göra i ordning i förväg. Den skall vi njuta av i morgon när vi får besök av Stora O:s kusin.

Receptet får du här:

Ingredienser (4 portioner)

500 g kassler
1 röd paprika
1 purjolök
1 burk ananasringar (skurna i bitar)
3 dl matlagningsgrädde
2 dl crème fraiche
1 msk curry
2 dl chilisås
100 g jordnötter

Kassler, paprika och purjolök skärs i bitar och fräses upp i lite rapsolja. Häll i ananasbitar, matlagningsgrädde, crème fraiche, curry och chilisås. Smaka av med salt och peppar. Häll allt i en eldfast form och strö jordnötterna över.

(Jag brukar också ta i gul lök, morötter (skurna i tunna slantar), djupfrysta ärtor, en kalvbuljongstärning och lite råsocker.)

Så här långt kan rätten göras klar i förväg. Sedan är det bara att värma upp den i ugnen, 200 grader, när det är dags att äta.

Serveras med ris och sallad.

Smaklig måltid!

ELVIRA - DAGENS NAMN

Med dessa vackra blommor gratulerar vi min storasyster Elvira (Viran och Vippan kallad) på namnsdagen. Stjärnflokorna, som verkar att trivas här, har vi fått av henne.

 

Ett hejdundrande fyrfaldigt hurra

för Elvira som har namnsdag ida´!

FRIDA I VÅRSTÄDNINGEN

Nu har jag så länge ojat mig över att vintern inte släpper sitt grepp och ger plats för våren, och vad hände idag när solen strålade från klarblå himmel och temperaturen steg till +5 grader? Jo, istället för att ta vara på den fina dagen och gå ut och njuta av det vackra vädret satte jag igång att vårstäda i badrummet. Inspiration till detta ryck fick jag igår när jag hörde att min vän B hade gett sitt TV-rum en grundlig omgång.

Inte nog med att väggar, golv och porslin rengjordes och fönstren putsades - jag fick också för mig att garderoben i badrummet som vi använt som linneförråd skulle bytas ut mot ett bredare linneskåp som fanns i ladugården. Stora O fick jag förvånansvärt lätt med på noterna och snart var vi på väg i snön med linneskåpet lastat på skottkärran. När vi hade släpat in det i badrummet, visade det sig att det inte gick att få in skåpet på den avsedda platsen mellan badkaret och väggen, för vi hade inte tänkt på handdukstorken som satt där på väggen och tog plats. Typiskt för oss att det är något vi inte tänkt på. Vi hade ju mätt så noggrant - och skåpet skulle få plats. Så det blev till att lyfta bort badkaret, vilket visade sig vara bra, för då blev golvet därunder rengjort och det behövdes kan jag säga. Till slut hade vi baxat in skåpet och ställt tillbaka badkaret och då gick det upp för oss att högerdörren inte skulle gå att öppna fullt ut, också på grund av handdukstorken. Av samma anledning skulle inte heller trådbackarna kunna dras ut.

Men vi bestämde oss för att fortsätta och se hur det blev och medan Stora O satte in backar och hyllplan i skåpet och monterade på dörrarna gick jag och satte mig en stund på altanen. Det var verkligen skönt att komma ut en liten stund i solskenet och där satt jag och funderade på hur det kom sig att det ofta inträffar knepigheter när vi sätter igång med ett projekt. Att jag med min impulsiva läggning råkar ut för oförutsedda händelser kan jag förstå men att Stora O, som vanligtvis är så lugn och sansad, blir så ivrig förvånar mig fortfarande efter att ha varit gift med honom i nästan ett halvt sekel.

När allt var klart visade det sig att resultatet blev riktigt bra trots allt. Skåpet passade precis mellan badkar och vägg, dörren gick att öppna nästan fullt ut och inte gör det väl något att trådbackarna inte går att dra ut.

Frida i vårstädningen