Idag har vi haft besök av en pytteliten mus, så liten (2,5 cm plus svans) att inte ens jag blev rädd. Stora O gillrade fällan med en ostkant. Musen kom strax och ryckte till sig ostbiten och försökte först att knuffa in den under den röda brädfordringen till höger i bild. Ostbiten var för hård och då ändrade musen taktik. Kröp själv in bakom brädfordringen och försökte sedan dra in ostbiten men det gick inte heller.
Fällan laddades om med en färskare och mjukare ostbit och den lilla orädda krabaten dök strax upp igen och satte sig på råttfällan och mumsade, trots att jag frenetiskt fotograferade, både med och utan blixt. Musen var helt enkelt för liten och för lätt för att fällan skulle slå igen. Vi har nu tagit kaffepaus och funderar under tiden på hur vi skall bära oss åt. Att täppa till springan under brädfordringen och på så sätt stänga inne den lilla stackaren känns inte riktigt bra. Råttfällan har inte varit någon höjdare heller men åtminstone skulle pinan ha blivit kort om den hade fungerat.
Musdramat fortgår alltså. Hoppas att problemet har löst sig tills vi skall lägga oss ikväll, för den här minimusen är tuff skall ni veta och inte att leka med! Stora O tittar på sport i TV och jag tror att han bara är halvhjärtat engagerad, i musproblemet alltså.
Stolta och gnistrande står resterna av fjolårets hundkex i solskenet utefter den lilla skogsvägen där jag nyss promenerade. Nu är skogen avverkad så det är nog mer passande att kalla den vägen genom hygget.
Det var riktigt skönt ute trots att termometern visade på -11 grader, drygt. I morse var det
-18,5 men det kändes inte så kallt eftersom det var (och är) vindstilla.
Idag vill jag dela med mig av några tips som jag läst, fått av en vän och hört på radio.
Tips nr 1
Först ut är gaffeln Hapifork som fått stor uppmärksamhet på årets CES-mässa (Consumer Electronic Show) i Las Vegas. Gaffeln vibrerar om man äter för fort och är till för att ge oss goda ätvanor. Målet är förstås att vi skall äta långsammare, för äter vi för snabbt kan vi nämligen öka i vikt och få problem med magen. Hapifork kommer inom kort att lanseras i USA och förväntas komma till Europa senare i år. Håll utkik efter denna vibrerande gaffel om du inte tror dig om att kunna kalmera dig utan hjälpmedel när du äter. :)
Tips nr 2
Ifall du har svårt att somna eller somna om när du har vaknat på natten, skall du sakta räkna från 100 och nedåt, baklänges alltså. Och långsamt, det är viktigt. Rådet kommer från en kvinna som bl a lärt sig detta på en sömnkurs och som försäkrar att det fungerar. Man blir mer och mer avslappnad och somnar till slut. Detta knep påminner mig om ett annat som går ut på att räkna får som hoppar över ett staket. För egen del är bästa sömnmedlet att läsa en stund.
Tips nr 3
Till sist vill jag slå ett slag för de danska diskborstarna som Stora O:s gode vän, Åke, mycket riktigt lovordade. Deras borst är mjukare och tätare än på de svenska diskborstar jag har att jämföra med. När vi var i Danmark senast köpte vi ett mindre lager så att vi kan "diska mjukt" det som behöver diskas för hand ett bra tag framöver. Köp diskborstar du också när du kommer till Danmark nästa gång, because you are worth it!
Jag håller just på och läser Vinterträdet av Ellen Mattson, som jag fick i julklapp. Det är en skildring av Greta Garbo genom Vendela Bergs ögon. Vendela var GBs sekreterare i Hollywood och förmodligen var hon den person som kommit Greta Garbo allra närmast. Handlingen utspelar sig under GBs storhetstid, åren omkring 1930.
När jag, alldeles för tidigt, vaknade i morse, läste jag ett stycke i boken innan jag somnade om. Men det sista jag läste innan jag åter slöt ögonen var att GB, under ett besök i Sverige, funderade på idéer till den kommande filmen om Drottning Kristina som skulle spelas in i Hollywood och bad Vendela anteckna att det i den f d drottningens palats i Rom, dit hon begivit sig efter att ha abdikerat, skulle finnas tavlor på alla väggarrna och att Kristina, i samband med att hon går runt och tittar på desamma med balkongdörrarna öppna mot den soliga trädgården, hör hur fåglarna sjunger i sina burar. Hon öppnar då burarna och låter fåglarna flyga, eftersom hon inte längre vill att någon skall vara instängd. Det som verkligen förvånade mig var att GB och Vendela, som skrev manuset till filmen, hade så mycket att säga till om gentemot filmbolaget.* GB var starkt engagerad i denna film för hon identifierade sig med Kristina som, liksom hon själv, hade en stark önskan att bli fri från sina förpliktelser.
Men det som fick mig att skriva det här inlägget var fåglarna som skulle släppas ut ur sina burar. Mina tankar gick då långt tillbaka i tiden, till första hälften av 1940-talet. På den tiden fanns en stor fågelbur, eller voljär som det också heter, i Slottsskogen i Göteborg. Jag tror mig minnas att jag varit där som riktigt liten och tittat på alla de vackra fåglarna som fanns där, fast det kan också vara att jag hört talas om detta och bara varit där i min fantasi. Det må vara hur som helst med det men sant är att jag hört berättas att min genomsnälle gudfar, som också var djurvän av stora mått, klippte hål i voljären så att fåglarna kunde flyga ut. Jag är övertygad om att han menade väl men man kan ju undra hur det gick för fåglarna ute i friheten. Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på detta. Påminner om när djurrättsaktivister släpper ut minkar, som också ger motstridiga känslor.
I Greta Garbos fall var frisläppandet bara en idé som jag inte ens vet togs med i filmen medan min gudfar faktiskt släppte ut fåglarna, men eftersom det är preskriberat vid det här laget vågar jag nämna händelsen.
* Eftersom jag inte har läst ut boken ännu vet jag ju faktiskt inte heller hur det gick med filmmanuset till slut.
Idag, den 15 januari, är det tulpanens dag. Tulpanen är en symbol för vår och vi köper därför av förklarliga skäl mest tulpaner per person i hela världen här uppe i norr, i Sverige totalt ca en miljon om dagen.
Det finns ungefär 6 000 tulpansorter i alla möjliga färger och former. Äldre damer lär föredra färgglada tulpaner medan yngre storstadsbor tycker bäst om vita, som nu blivigt trendiga. Själv älskar jag papegojtulpaner. Färgglada eller vita beror på var de skall placeras.
Ordet tulpan kommer ursprungligen från persiskan och betyder turban. Blomman kom till Europa från Mindre Asien i mitten av 1500-talet och handeln med tulpanlökar ökade nästan hysteriskt på 1600-talet då en tulpanlök kunde kosta en tredjedels årslön. "Tulpanbubblan", tulipomani kallad, kraschade 1637 och 1970 tog den kommersiella uppdrivningen av tulpaner fart. Lökarna köps från Holland direkt efter midsommar och fryses sedan för att i rätt tid tinas och drivas upp i växthusen.
Artikeln i dagens GP med rubriken Frossan kan börja, som jag hämtat uppgifter från, kan du läsa i sin helhet här. Där får du också tips om hur tulpanerna bäst skall skötas.
Rosenböna
Nu är julen utstädad. Efter att ljusstakar och julgranar under en längre tid lyst upp i mörkret är det nu dags att släppa in dagsljuset som förlängs lite för varje dag som går. Idag har här visserligen snöat till och från men emellanåt har en blå himmel skymtat fram mellan molnen och vi har till och med kunnat njuta av några solstrålar.
Mer behövs inte förrän tankarna far iväg till årets odlingar och i eftermiddag har jag bläddrat i alla våra trädgårdsböcker och planerat vilka grönsaker vi skall satsa på och var de skall odlas. En odlingskarta ligger nu klar och hänsyn har tagits till växelbruk. Förra året odlade vi i pallkragar och det var riktigt bra, så det fortsätter vi med i år också.
I mars skall purjolöken förodlas och i början av maj knölfänkålen. Förra året köpte jag fänkålsplantor som jag planterade utan att veta att det är skillnad på knölfänkål och fänkål. De plantor jag satte blev jättehöga dilliknande växter och fick "kronor" precis som dillen. Jag kikade förgäves efter knölar men har senare förstått att det var fröna som man skulle ha tagit vara på. Stora O står för potatis och majs som han förgror och förodlar inomhus.
Nytt för i år blir spetskålsodling. För ett tag sedan såg jag den grönsaken första gången i ett av de otaliga matlagningsprogrammen i TV. Formen tilltalade mig, såg lite kaxig ut, så spetskål skall det bli. Kål är ju nyttig mat och jag hoppas att den smakar bra också. För övrigt får det bli de beprövade grönsakerna.
Som klätterväxter satsar vi på lättodlad humle och rosenböna (ny för oss från 2012). Rosenbönan, som bilden visar, pryder bl a en ful antennstolpe i sin strävan uppåt. "Going up, up, up..., som Loreen sjunger.
Planeringen är nu avklarad, så får vi se hur det går med resten.
Nu kan man tro att jag har snöat inne på nallebjörnar men jag läste en intressant artikel i SvD idag som handlade om nallar och som jag skall berätta lite om. På bilden är M:s gamla nallebjörn från 1965/1966, nu med nyare kläder, och min ännu äldre nalle som jag fick av mina vänner när jag begav mig ut i världen 1960.
Tillbaka till tidningsartikeln med rubriken Björnar är alltid björnar. Artikeln är skriven av Erika Hallhagen och handlar om fyra nya björnsagor men också om hur björnar har skildrats i barnlitteraturen genom tiderna - nästan alltid godhjärtade till skillnad från t ex vargar som i sagorna oftast är ondskefulla. Björnkultur har förekommit ända sedan stenåldern och björnar har t ex förekommit som motiv på hällrisningar. Björnen, som beundras för sin styrka, har ibland fått mänskliga drag. Endast i några enstaka fall skildras björnarna som onda i barnlitteraturen som t ex isbjörnen Brummelabb i Snorre säl och Björnligan i Kalle Anka.
Att nallebjörnarna kallas teddybjörnar kom sig av att President Theodore Roosevelt under en jakt i början av 1900-talet inte hade skjutit några djur. För att han inte skulle behöva åka hem utan att ha fällt ett enda villebråd jagade några i jaktsällskapet upp en björn som de band i ett träd. Roosevelt vägrade dock att skjuta den bundna björnen. Ryktet om hans ädelmod spred sig snabbt och leksakstillverkaren Morris Michtom började masstillverka mjukdjur som döptes till teddybjörnar efter presidentens smeknamn Teddy. Till skillnad från många andra leksaker riktade sig teddybjörnarna till både flickor och pojkar.
Många vänliga kramdjur som Nalle Puh, Bamse, Bumbibjörnarna och Paddington, sagor som Guldlock och de tre björnarna, visor som Mors lilla Olle och Teddybjörnen Fredriksson liksom visan/leken Björnen sover har vi fått stifta bekantskap med genom åren. De nya björnsagorna som skrivs om i artikeln och som lär stå sig väl i konkurrensen med sina föregångare är:
Björnens sång av Benjamin Chaud, Barn passar inte som husdjur av Peter Brown, Björnarnas dagis av Katarina Strömgård och Jag vill ha min hatt av Jon Klassen.
Björnarnas dagis tycker jag låter spännande. När jag arbetade på dagis i Eriksberg för en del år sedan lekte barnen med en nalle som hette Brumma. Undrar just om Brumma finns kvar?
