Den gångna helgen har vi haft kärt besök av min barndomsvän G. Dagarna och kvällarna har varit fyllda med både aktiviteter och att bara finnas till i den vackra försommaren. Eftersom det inte är så ofta vi träffas har vi givetvis haft massor att prata om och vi har avhandlat allt från barndomsminnen till världsproblem, kryddat med en salig blandning av tal om "barn", barnbarn, fåglar, böcker, musik, sjukdomar och mycket annat.
I lördags åkte G och jag till Falköping och shoppade loss. Det var roligt att, som omväxling, ha sällskap av någon som också var intresserad av att gå i affärer. Tro det eller ej men vi handlade bara sådant som vi behövde, och, efter att välbehövligt ha fått vila benen medan vi fikade, återvände vi till Eriksberg riktigt nöjda med våra inköp.
På kvällarna spelade vi TP och kort (Dam och 500). Inget TV-tittande förekom, inte en enda liten handbolls- eller fotbollsmatch.
Rubriken till det här inlägget kommer sig av att G tyckte att jag skulle skriva om hennes besök här på bloggen för att komma igång igen, vilket jag nu har gjort. Det har varit trögt med skrivandet alltför lång tid annars. Får se om jag efter G:s pushande kan få fart på bloggandet framöver.
De fina kopparna på bilden med försvinnande goda karameller (lakritskulor överdragna med choklad) fick Stora O och jag som mycket uppskattad present av G. Tack än en gång.
Idag (måndag) har vi inte gjort många knop - suttit ute och läst i det vackra vädret, rensat lite i rabatter och grönsaksland, där vi också satt upp stöd för ärt- och bönväxter. Badat har vi också gjort, t o m jag. 22 grader varmt i vattnet - nu börjar det likna något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar