I tisdags tvättade jag Esthers dukar som pryder borden i Prästgården i Eriksberg. Det är lycka att se de fina dukarna, som Esther så skickligt har vävt, fladdrande på klädstrecket i vår trädgård. Fållade för hand är de också, en ren fröjd för ögat.
Medan jag beundrade dukarna som hängde och viftade så glatt i vinden tänkte jag på alla dukar, handvävda, virkade eller broderade, som jag sett på loppisar och second hand-butiker, till salu för en spottstyver. Det är sorgligt att kvinnors skapande/arbeten inte är högre värderade.
Men, Esthers dukar är absolut inte förspilld kvinnokraft. De har beundrats av åtskilliga besökare i många år och kommer att fortsätta att göra så en lång tid framöver. För att de skall hålla riktigt länge används dukarna bara vid speciella tillfällen,.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar