Idag lärde jag mig att lådan längst ned på spisen är tänkt som ett värmeskåp. Där skall man enligt ett inlägg på Facebook hålla maten varm tills den serveras. Jag har alltid trott att man skall förvara bakplåtar där. Stekpannan också kanske? Lite fundersam är jag dock när det gäller värmeförvaringen. Det förutsätter ju att man tillagat maten i ugnen, annars lär det inte vara någon värme i lådan.
Dagens andra lärdom är av ett helt annat slag, nämligen en språkfråga. Eftersom jag är intresserad av språk läser jag ofta Lars-Gunnar Anderssons Språkspalten i Göteborgs-Posten, och idag avhandlades vilket som var mest korrekt - kolleger eller kollegor. Enligt Svenska Akademiens ordlista (SAOL) är ordningsföljden betydelsebärande; det första alternativet är det vanligaste, lämpligaste eller mest normenliga. I SAOL 2006 står det kolleger eller kollegor medan det i SAOL 2015 står kollegor eller kolleger, varför kollegor bör vara det som är lämpligast för tillfället. Därpå följde en utläggning om att i 1950 års utgåva enbart kolleger nämndes och argumentet härför var att den formen ligger närmare den latinska pluralformen kollegae. Enligt L-G Andersson har det lite formellare ordet kollega vuxit fram inom ämbetsverken, medan han tror sig veta att arbetskamrat eller jobbarkompis är vanligast i en verkstad.
Jag har ganska bestämt för mig att jag i skolan för länge sedan fick lära mig att i södra Sverige var det kolleger som gällde, medan det längre norrut i landet var kollegor. Eftersom jag inte tror att jag kommer att kunna hålla ordning på SAOLs olika varianter, bestämmer jag mig här och nu för att även i fortsättningen använda ordet kolleger. Svårt att lära gamla hundar att sitta?
Hörde just att Owe Thörnvist (87 år), den äldste deltagaren i Melodifestivalen någonsin, i kvaltävlingen i Växjö gick vidare till finalen i Stockholm. Grattis old man, still going strong!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar