ALLA HJÄRTANS DAG 2017

.

Solen är tillbaka och jag med den. Det har varit glest med inlägg på den här bloggen länge men jag skall försöka att komma igång igen, för jag tycker faktiskt om att skriva. Bloggen blir ju, om jag sköter mig, en slags dagbok som jag kan gå tillbaka till och se vad jag haft för mig och också vad jag tänkt om vissa saker i olika situationer.

Idag är det Alla Hjärtans Dag och Radio Skaraborg har efterlyst berättelser om hur människor träffade sina hjärtevänner. Många olika möten har rapporterats in och jag frågade Stora O på skoj om jag skulle ringa och berätta hur det gick till för vår del. Han såg inte ut som att han skulle ha något emot det men jag skriver om det här istället.

I början på 1960-talet flög min vän G och jag hem till Sverige efter att ha tillbringat drygt ett år i USA. På planet resonerade vi om vad vi skulle hitta på när vi kom hem och bestämde då, fulla av självförtroende som vi var, att vi skulle gifta oss, G med K-E och jag med Stora O. Och så blev det, utan tvång dessutom. Visserligen kände vi de unga männen sedan tidigare, fast då bara som vänner, men nu, som ni förstår, blev det allvar av. Sedan dess har vi sammanlagt fått fem barn, massor av barnbarn och nu väntar vi på barnbarnsbarn. Visst är det en historia som passar på Alla Hjärtans Dag och som till och med skulle ha platsat i Radio Skaraborg.

Nu håller solen på att sjunka ned bakom grantopparna och tvätten, årets första som torkat utomhus, har tagits in. Fåglarna har börjat kvittra och jag har äntligen kommit mig för att skriva här på bloggen. Innan jag avslutar önskar jag er alla en riktigt härlig avslutning på Alla Hjärtans Dag.