I torsdags var jag och såg rockmusikalen Hair på Operan i Göteborg tillsammans med Jonna och Magnus. Det var en födelsedagspresent som vi fått av Jonna men, eftersom Stora O, med giltigt förfall, inte kunde följa med fick Jonna och jag istället sällskap av Magnus.
Det var en häftig föreställning, fullt ös från början till slut och med scenen full av superduktiga musiker, sångare och dansare. Hair handlade om hippies och deras reaktion mot krig, kommersialism, karriär och statusjakt. Med hjälp av droger levde de ett enkelt liv i frihet och i samklang med naturen. Den del av föreställningen som belyste drogernas inflytande på dem var riktigt rolig, trots det tragiska i situationen. Kampen mellan mörkrets krafter (bl a i form av krig) och det goda (frihet, kärlek m m) pågick hela tiden och musicalen slutade med låten Let the sun shine in, då publiken (Operan fullsatt) stod upp och sjöng med.
När jag satt på tåget på väg hem funderade jag på vad jag mindes från Flower Power-tiden. Eftersom jag när rörelsen startade i San Fransisco 1966 var som allra mest upptagen med att vara småbarnsmor, har jag bara fragmentariska minnen från press, radio och TV. T ex kommer jag ihåg stora konserter i parker i Kalifornien och New York, parollen Make love, not war, dansande långhåriga människor klädda i fotsida kläder och, givetvis drogandet.
Höjdpunkten för hippierörelsen nåddes under den magiska Summer of love i San Fransisco 1967, men hippiekulturen hade då spridit sig över hela västvärlden. Den lever fortfarande kvar, främst på USA:s västkust, där det anordnas hippieträffar, konserter och hippiemarknader. Likaså i Christiania i Köpenhamn och i Näsåker i Sverige, där varje år i augusti Urkultsfestivalen äger rum.
För att återgå till Hair, som bl a handlade om miljöförstöring, krig och rasism, kändes dessa ämnen tyvärr högaktuella även nu.
Tusen tack till Jonna och Magnus för en trevlig och innehållsrik kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar