HELSINGFORSRESAN

Hotell Haven,Helsingfors

Tidigt i torsdags morse påbörjade vi vår resa till Helsingfors. Först körde vi bil till Ulricehamn, varifrån vi fortsatte med Tallink Silja Lines anslutningsbuss till färjeterminalen i Stockholm, dit vi anlände en halvtimma före färjans avgång kl 17.00. När vi klev ombord möttes vi av välkomnande levande musik och vips var vi inne i något som mest liknade en gågata. På båda sidor om "gatan" fanns restauranger, affärer, barer m m och det var uppenbart att färjan var konstruerad och designad för att passagerarna skall shoppa loss, äta, dricka, spela diverse spel och se på och lyssna till olika uppträdanden. Särskilda lekutrymmen för barn fanns också och vissa affärers utbud var riktat direkt till dem. Bland annat varor med Muminmotiv, som är aktuella just nu i samband med firandet av Tove Jansson som skulle fyllt 100 år i år.

Vår hytt låg på åttonde våningen (eller däck 8 som det kanske heter på ett fartyg) och jag är glad att vi hade valt en hytt med fönster, eftersom jag annars skulle ha känt mig instängd. När vi hade vilat oss en stund gick vi till pianobaren, där en ung engelsktalande kvinna spelade piano helt enastående bra och dessutom nästan uteslutande "våra" låtar. Repertoaren kanske berodde på att vi satt närmast henne och att det förmodligen framgick tydligt att vi uppskattade hennes musik, medan de vid andra bord mest pratade och skrattade. Det är inte så ofta vi befinner oss i en bar och jag blev (trots att frågan borde ha varit väntad) lite ställd när jag blev tillfrågad vad jag önskade att dricka men helt plötsligt drog jag mig till minnes en drink med det passande namnet "Old Fashioned", som jag inte hade druckit på över 50 år. Bartendern blandade till drinken bestående av lite whiskey, sodavatten och några stänk angostura bitter och serverade den på ett fat dekorerat med klyftor av vardera apelsin, citron och lime. I min minnesbild saknades dock en rand av strösocker på glasets kant, vilket jag försynt påpekade. Bartendern höll inte med mig men var ändå hygglig och gick för att kontrollera i drinkmanualen. När han kom tillbaka nickade han och fixade till en ny, med sockerrand. Även om det förorsakade en del extrajobb, var det lite coolt att en oldfashioned lady kunde lära barexperten hur en Old Fashioned drink skulle se ut. (Jag läste när jag kom hem att denna drink antagligen tillhör de äldsta drinkarna som serveras än idag. Det antas att drinken uppfanns någon gång i Kentucky i USA under 1800-talets första hälft och att presidenten vid den tiden, Theodore Roosevelt, hade varit starkt förtjust i den.) Detta blev en lång utsvävning om en drink men störst behållning av kvällen var helt klart pianomusiken.

Direkt vid framkomsten till Helsingfors på fredag förmiddag åkte vi på en 1,5 timma lång guidad busstur i staden och fick där en god introduktion av Helsingfors, beskåda alla sevärdheter och lära oss om de olika byggnaderna och deras arkitektur. Bussen stannade vid Sibeliusmonumentet bestående av två delar, en stor skulptur som påminde om orgelpipor som symboliserade Sibelius musik och intill den en mindre skulptur av Sibelius huvud. Vi fick då tillfälle att gå ut och närmare beskåda monumentet och fotografera. Passagerarna på sightseeingturen var förståeligt nog alla turister, de flesta japaner med kamerorna i högsta hugg. När rundturen var slut, checkade vi in på vårt hotell.

Sebeliusmonumentet av Eila Hiltunen,1967

Därefter bar det iväg till konstmuséet Ateneum. Där visades en stor utställning som belyser Jean Sibelius starka band till bildkonsten och bland annat presenterades kända konstnärers porträttmålningar av Sibelius. Det var intressant att se deras olika tolkningar av Finlands store kompositör, både som en ung man och som en äldre herre. Många av porträtten är målade av Sibelius vänner. Det mest kända porträttet, En saga av Aksel Gallen-Kallela, kan du se en detalj av på programbladet här nedan.

En saga av Aksel Gallen-Kallela 1894

(De mörka rundlarna på kinden är de märken vi fick som bevis på att vi hade betalat inträde.)

Av de som har inspirerats av Sibelius återfinns bland andra bildkonstnärerna Eero Järnefelt (svåger), Pekka Halonen, Oscar Parviainen och skulptören Wäinö Aaltonen. Men utställningen bestod inte enbart av porträtt, utan också av naturskildringar. Främst skogen är av stor betydelse för konstnärerna i Finland och utgör den finländska konstens kännetecken. Pekka Halonens 50-årsgåva till Sibelius, Vinterskog från 1915, är ett exempel på det. (Jean Sibelius komponerade musikstycken tillägnade olika träslag.) På Ateneum fanns ett "läsrum", där man kunde sitta och läsa böcker och tidskrifter med anknytning till Sibelius samtidigt som man i hörlurar lyssnade till hans musik, en underbar kombination. Där satt vi en bra stund och njöt medan vi samtidigt vilade våra trötta ben.

Tillbaka på hotellet pustade vi ut en stund innan vi gjorde oss i ordning för att gå ut och äta middag och fira vår 50-åriga bröllopsdag på en restaurang som vi hade blivit rekommenderade. Restaurangen var inrymd i en före detta saluhall i jugendstil. Att stället var mycket populärt förstod vi, för de som inte hade bokat bord i förväg fick köa för att komma in. Maten var jättegod och vi smorde verkligen kråset utan en tanke på kalorier, och när vi senare på kvällen gick tillbaka till hotellet snöade det.

Nu har vi redan kommit till vår andra och sista dag i Helsingfors och efter en gudomligt god frukost och utcheckning hängde vi på låset till Designmuséet som öppnade kl 11. På entréplanet visades den permanenta utställningen med föremål av finsk design, både äldre och yngre. Eftersom vi har några år på nacken, kände vi igen många av dem. Bland designerna hittade vi bland andra Alvar Aalto, Maija Isola, Erik Bruun, Kaj Frank, Olof Bäckström och Eero Aarnio. En trappa upp fanns en utställning med verk av ett 20-tal keramiker och när vi kom dit upp möttes vi av en grupp gossebarn i keramik, som jag hann föreviga innan kameran signalerade att batteriet var urladdat.

Keramikgossar gjutna i form.

Här på övervåningen bland keramikernas konstverk fick både Stora O och jag flera härliga upplevelsekickar. Särskilt uppskattade vi tre lampor med glödlampor i varierande utformning, som kastade magiskt sken på keramikfat placerade på ett bord därunder, häftiga kombinationer av fat och såskannor, som bland annat bildade formen av människofigurer, fantastiska väggdekorationer i keramik m m. Mycket sevärt.

Nu hade vi egentligen tänkt att besöka en julmarknad som vi hade läst skulle börja den 24 november, men som visade sig öppna först i början av december. Istället gick vi och tittade i några affärer, bland andra Iittala- och Marimekkobutikerna på Esplanaden. I affärerna verkade julhandeln redan ha kommit igång, för trängseln var stor. På vår agenda stod också ett besök på Fazers anrika café, så dit ställde vi kosan och såg fram mot att i lugn och ro få avnjuta en kopp kaffe tillsammans med något härligt bakverk. Väl där var det en lång kö, som visade sig vara kö för att få ett bord att sitta vid. Där var med andra ord smockfullt och, efter att ha sett oss omkring, gick vi vidare till ett annat café. Nu har vi i alla fall sett hur Fazers Café ser ut. Mycket elegant och smakfullt, stilen påminde lite om Bräutigams i Göteborg förr, fast större.

Innan vi hämtade våra väskor på hotellet, för att ta oss till färjan vid Olympiaterminalen, hann vi med att besöka en torgmarknad och en gammal saluhall vid hamnen. Det är alltid roligt att se vad de har för utbud. Saluhallen med flera små ställen där det serverades bland annat soppa, var välbeslökt. Där var mysigt.

Innan jag avslutar denna reserapport vill jag nämna att vi fann finländarna vara mycket vänliga och hjälpsamma. Om man verkade det minsta osäker på vart man skulle ta vägen var det någon som kom fram för att hjälpa oss till rätta och bilisterna stannade alltid och släppte fram oss vid övergångsställena. Däremot hade jag trott att fler av dem talade svenska men, om jag inte missminner mig, var det endast cirka 6 procent av befolkningen som gjorde det.

Till sist vill jag slå ett slag för det förträffliga hotell vi bodde på och rekommenderar er att ta in på Hotell Haven om ni skall till Helsingfors. Det tänker vi göra, ifall det blir någon mer resa dit för vår del, vilket inte är otänkbart, för vi är verkligen nöjda med vår utflykt. Och färden över Östersjön skedde i lugnt väder i båda riktningarna. Tur var väl det, för annars hade det nog gungat rejält, särskilt på hemvägen då vi hade en hytt på däck 11.