Idag, på vandringsledernas helg, har jag deltagit i en pilgrimsvandring mellan Eriksberg och Norra Säm. Dagen började med att vår pilgrimspräst, Günter Watz, guidade oss i Eriksbergs gamla kyrka, varpå en kort andaktsstund följde innan själva vandringen började.
Vi var en liten grupp på tio personer som begav oss iväg på den 1,1 mil långa vandringen, i ganska rask takt till att börja med. Jag, som är långt ifrån vältränad hade oroat mig för hur jag skulle orka gå så långt, tänkte: "Kan människor vandra 90 mil längs pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien skall väl jag klara av 1,1 mil." Men jag hade, om sanningen skall fram, garderat mig genom en överenskommelse med maken att han skulle hämta med bil ifall jag var tvungen att ge upp. Men, se det behövdes inte. Tiden gick fort för vi hade så trevligt med gamla och nyvunna vänner. Längs vägen gjorde vi sju stopp (förutom fikarast) och en ung kvinna läste vid varje uppehåll ett av pilgrimens sju nyckelord: Frihet, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Tystnad, Långsamhet, Delande och Andlighet. Dessa nyckelord, som beskriver nutidsmänniskornas längtan och behov av inre frid, reflekterade vi över medan vi vandrade men vi pratade om mycket annat också.
När drygt halva sträckan var avverkad i det gråmulna, blåsiga vädret, slog vi oss ned i en skogsbacke för att fika. Efter denna rast vandrade vi glatt vidare i omväxlande skogs- och öppen, kuperad terräng, och innan vi visste ordet av hade vi nått fram till Sämsjön, där vi kämpade i hård motvind sista sträckan fram till Norra Säms kyrkoruin, där vandringen avslutades med gudstjänst under bar himmel i den gamla kyrkoruinen. Därefter var det skönt att få sätta sig i en bil och bli transporterad tillbaka till Eriksberg.
Stort tack till arrangörerna från Jäla!
Vi vandrar i Nara idag. Vilar i en trädgård innan vi ger oss in bland de japanska skolklasserna för att se en enorm Buddha i en enorm träbyggnad. Bygget av dessa skall ha nästan rutinerat Japan på 700-talet typ då Nara var huvudstad under en kort period. En buddhistmunk lyckades sedan nästan sol-och-våra sig till tronen och då fick hovet kalla fötter och flyttade till Kyoto tydligen.
SvaraRaderaOch det var värt de japanska skolklasserna (som är väldigt charmiga i sina uniformer). Tillbaka i Kyoto nu, benen helt slut.
SvaraRaderaDet är många byggnads(under)verk som man funderar på hur de kommit till, både finansiellt och arbetsmässigt. Kan tänka mig att de japanska skolbarnen var förtjusande. Vi skall hämta en skolflicka/påskgumma vid tåget lite senare i eftermiddag och det ser vi fram mot.
SvaraRaderaIkväll har vi badat onsen. Anna vilar på hotellet medan jag lyckats beställa tonkatsu (panerad fläskkotlett) med ris,ägg och lök i en sån där automat inne på restaurangen. Fick hjälp. Mycket gott.
SvaraRadera