LÄS OCH SKRIV

Julklappsböcker

Bloggen har fått konkurrens av en fin bok av exklusivt svenskt kvalitetspapper och under rubriken Med passion för papper läser jag "Att skriva för hand ger lugn, ro och eftertanke". Vidare hoppas tillverkaren att boken av dokumenterat bra och miljövänligt material skall ge mig lust att skriva ofta. Boken fick jag av mitt äldsta barnbarn i julklapp och hon har kallat den "Läsedagbok".

Tycker om att skriva gör jag och jag skriver ofta, så det är inte problemet. Men det är inte varje dag jag har en bok med oskrivna blad att fylla med text framför mig, så vad jag skall skriva i den tål att tänkas på. Som jag nu känner det har jag kommit fram till att jag definitivt skall skriva upp de böcker jag läser, lite om handlingen och hur jag upplevt böckerna. Redan nu har jag varit inne på tanken att dokumentera vad jag läst, fast då i en särskild mapp i datorn. Det har dock blivit lite si och så med antecknandet, men som tur är har jag placerat de flesta böcker jag läst under 2013 på ett ställe i bokhyllan, så jag tror att jag börjar med att skriva ner dessa boktitlar och författarnas namn. Kanske kommer jag också att beskriva känslor och upplevelser som inte nödvändigtvis har med lästa böcker att göra och som jag inte vill skriva på bloggen om.

Så är det detta med min handstil, som är så spretig nuförtiden. De tomma sidorna borde prydas av en vacker handstil tycker jag, men jag får väl göra så gott jag kan. När vi hade "välskrivning" i skolan hade vi hjälp av stödlinjer för att få rätt lutning på bokstäverna. På den tiden insåg jag att för att få bra betyg gällde det att göra som läraren sa´ och det lönade sig, för jag fick bra betyg i det ämnet - men, det var då det. Ingen kan tro det nu. Under en period av min ungdom hade jag en bekant som förebild på många sätt och var så påverkad av henne att jag t o m försökte att efterlikna hennes handstil. Då gällde inte stödlinjerna längre minsann, för istället för att luta bokstäverna åt höger lutade jag dem då åt vänster. Dessutom var de rundare och knubbigare än vad jag lärt mig i skolan. Kvinnan ifråga duger gott som förebild fortfarande i många avseenden, men nu har jag släppt handstilsfobin och numera svajar min "stil" både hit och dit, precis som jag själv. Ni som har några år på nacken förstår att jag talar om skrivstil, som innebär att bokstäverna hänger ihop.

I morgon skall jag sitta på tåg uppemot sju timmar, så då har jag gott om tid att tänka på vad jag skall skriva i min läsedagbok och också läsa Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson, samme författare som har skrivit Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Den boken fick jag också i julklapp, fast av min svärdotter L. Säkert blir det tid över att fundera på motiv som jag skall måla med mina nya oljefärger, också de julklappar. Tack alla än en gång.

Nu längtar jag till morgondagens utflykt med tillfälle till lugn, läsro och eftertanke. Sista sträckan skall jag resa med Krösatågen och det kanske jag återkommer till.

2013 års bokskörd