HUR LÄSER DU EGENTLIGEN?

Förra veckan funderade Thomas Fransson under rubriken Fredagsfunderingar i Alingsås Tidning över hur vi egentligen läser och vad som påverkar snabbheten i läsandet. Viktigt tycker han, när det gäller tidningsartiklar, är att texterna är enkla att förstå och att det är bra flyt i meningsbyggnaden. Svåra ord och missar i texten stör läsrytmen och faktauppgifterna skall givetvis vara korrekta.

Det finns många tekniker för att läsa snabbare. En undersökning visar att trots att många av orden i en text kan vara helt felstavade, så var det en förvånansvärt stor del av försökspersonerna som läste snabbt och fattade. Teorin gick i detta fall ut på att vi inte läser bokstav för bokstav utan ord för ord och att det räcker att första och sista bokstaven i varje ord är rätt. Intressant - prova själv och se om du förstår vad du läser.

"Rättstavning är överskatat"

Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sej, uatn odern som hlehet."

Hur skall en snabbläsare, som enligt teorin att man endast läser första och sista bokstaven i varje ord, kunna skilja på huvudlös och huvudlöss till exempel? Ett litet s mer eller mindre kan göra stor skillnad.

Yrkesskadad som jag är, håller jag på att man skall försöka att stava korrekt och jag tror nog att det är en fördel att bokstäverna kommer i rätt ordning både för snabba och långsamma läsare.

En intressant debatt om snabbläsning hittar ni på bloggen ... och dagarna går, fast ur en något annan synvinkel.

UR BARNAMUN

Häromdagen berättade en vän till mig följande söta historia om sitt barnbarn:

Morfar frågade barnbarnet, en liten flicka som snart skall få ett syskon, om hon trodde att det skulle bli en lillasyster eller en lillebror, varpå flickan genast svarade: "Det kan man inte veta förrän ägget är kläckt - för så är det morfar!"

Underbara barn - underbara uttalanden!

VIVECA

Idag gratulerar vi min systerdotter Viveca på namnsdagen. Här tillsammans med lillebror för många år sedan.

HIPP, HIPP, HURRA

MAN LÄR SÅ LÄNGE MAN LEVER

Igår åkte jag till Göteborg och träffade några av mina före detta arbetskamrater. Jag körde bil till Herrljunga och tog tåget därifrån till Göteborg. Precis när jag steg upp på perrongen stannade ett snabbtåg på väg till Göteborg, ungefär tio minuter innan det tåg jag hade tänkt åka med skulle avgå. Eftersom jag hade löst regionen-runt-biljett var jag medveten om att man inte fick åka med X2000 - men snabbtåg? Jag fick bestämma mig kvickt och hoppade på tåget. Väl ombord hörde jag hur det i högtalarna poängterades att tåget var ett snabbtåg och skulle köra direkt till Göteborg utan att stanna på vägen. Tveksam som jag var, letade jag upp en konduktör som jag frågade ifall jag kunde åka med snabbtåget på min biljett. "Nej, det kan du inte" hann han precis svara innan tåget sattes i rörelse. Eftersom jag inte skulle kunna stiga av tåget förrän i Göteborg, dit jag för övrigt skulle, frågade jag vad jag skulle göra. Hans svar blev "Du får betala 380 (eller kanske han sa 390) kronor. Först trodde jag att han skojade med mig. "Det kan du väl inte mena, det borde väl räcka med att jag betalar mellanskillnaden?" Jag hade ju redan betalat 265 kronor för biljetten och tyckte att det var ett hutlöst krav men konduktören, en man i 40-årsåldern, stod på sig, stirrade mig i ögonen och ansåg att jag skulle lära mig av detta och inte göra om misstaget. "Men det stod inte på tåget att det var ett X2000-tåg, bara att det var ett snabbtåg". Det är samma sak påstod han. "Det är inte lätt att känna till", försökte jag då. "Du skulle ha frågat innan du steg på och glöm nu inte vad du har lärt dig". Vid det här laget var jag milt sagt förtretad och tyckte att konduktören hade varit oresonlig och mitt svar blev därför: "Jo, jag har lärt mig att nästa gång skall jag inte åka tåg, utan ta bilen". Efter en stund kom han fram till mig och meddelade att jag inte behövde betala något extra den här gången men påpekade återigen att det var viktigt att jag hade lärt mig något. Det kan man kalla engagerad undervisning på tåg - eller kanske märklig humor, alternativt maktutövning?

Väl framme i Göteborg gick jag in i Femmans varuhus och tittade runt lite i affärerna. Där höll man på för fullt med julskyltningen och där var mycket folk, så mycket att man skulle kunna tro att det var dagen före julafton och att alla var ute i sista minuten för att köpa julklappar.

Jag blir ganska fort trött i folkvimlet och därför var det riktigt skönt att få slå sig ner på Källarkrogen och invänta mina vänner, som kom indroppandes, den ena efter den andra. Som vanligt hade vi en trevlig kväll tillsammans och samtalsämnena var många och varierande. Bland annat avhandlades resor, barn, barnbarn, gemensamma vänner, elpriser, aktiefonder, dieter och, ofrånkomligt nu för tiden, en och annan sjukdom. Jätteroligt att träffas igen.

Förutom att snabbtåg är detsamma som X2000 (eller X3000 som är en senare modell) lärde jag mig igår att det finns särskilda allergilakan och allergiörngott och att det jag först trodde var oliver som vi fick till den himmelskt goda kummeln istället var jättekapris. Detta kände mina, mycket mer än jag, beresta vänner till.

Visst liknar de oliver? (Kaprisen, inte mina vänner.)

 

 

 

 

 

Vad i all sin da´r hade jag på snabbtåget att göra? Det retar mig, jag hade ju inte alls bråttom.

 

 

 



SISTA SKÖRDEN FÖR I ÅR

FARS DAG

Idag, på Fars Dag, tänker jag lite extra på min snälla pappa som är död sedan många år. Här är han tillsammans med min lillebror, en barndomskamrat till mig och jag själv på söndagspromenad.

RÄDDAD FRÅN FÖRGÄNGELSEN

Den här fina porslinpjäsen räddade jag från att bli slängd på tippen förra veckan. Jag har en benägenhet att vilja ta med mig saker hem när vi är där men Stora O hindrar mig oftast. Den här gången hade han inga invändningar i stil med "Skall du släpa hem det gamla skräpet (egentligen den gamla "skiten"), när vi har så mycket skräp hemma redan? Kommentaren uteblev som tur var denna gång, förmodligen beroende på att den har anknytning till nära och kära vänner.

Riktigt fin är den och handtaget påminner mig om sparbössor från förr, eller vad sägs?