Förra veckan funderade Thomas Fransson under rubriken Fredagsfunderingar i Alingsås Tidning över hur vi egentligen läser och vad som påverkar snabbheten i läsandet. Viktigt tycker han, när det gäller tidningsartiklar, är att texterna är enkla att förstå och att det är bra flyt i meningsbyggnaden. Svåra ord och missar i texten stör läsrytmen och faktauppgifterna skall givetvis vara korrekta.
Det finns många tekniker för att läsa snabbare. En undersökning visar att trots att många av orden i en text kan vara helt felstavade, så var det en förvånansvärt stor del av försökspersonerna som läste snabbt och fattade. Teorin gick i detta fall ut på att vi inte läser bokstav för bokstav utan ord för ord och att det räcker att första och sista bokstaven i varje ord är rätt. Intressant - prova själv och se om du förstår vad du läser.
"Rättstavning är överskatat"
Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sej, uatn odern som hlehet."
Hur skall en snabbläsare, som enligt teorin att man endast läser första och sista bokstaven i varje ord, kunna skilja på huvudlös och huvudlöss till exempel? Ett litet s mer eller mindre kan göra stor skillnad.
Yrkesskadad som jag är, håller jag på att man skall försöka att stava korrekt och jag tror nog att det är en fördel att bokstäverna kommer i rätt ordning både för snabba och långsamma läsare.
En intressant debatt om snabbläsning hittar ni på bloggen ... och dagarna går, fast ur en något annan synvinkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar