I helgen som gick blev jag tydligt varse att Stora O och jag inte är i fas med den yngre generationen. åtminstone inte vad promenadtakten gäller.Trots att J verkligen tog hänsyn till oss blev vi obönhörligt efter på vår morgonpromenad i Danmark. Man kan lugnt säga att det märktes att vi inte hade motionerat på länge.
Jag kom då att tänka på en episod när jag var ute och gick med min drygt 80-åriga pappa i Göteborg för många år sedan. Han gick så sakta och jag minns att jag tänkte: "Kan han inte skynda på lite?" Undrar just vad J tänkte om oss? Men, kanske var det bra ändå att det inte gick så fort, för vi upptäckte på så sätt den här lilla snigeln på vägen. Den hade vi troligtvis inte sett om vi hade ångat på för fullt.
J och Stora O på promenad.
Jag tänkte då inte så mycket alls! Men en promenad om dagen är bra för magen. Och mycket annat.
SvaraRadera