VINTERVILA

Varmt och skönt men samtidigt höstlikt och vemodigt känns det idag när växtligheten gör sig klar för vintervilan. Förr om åren har jag tyckt att det varit mysigt med höst, att kunna kura ihop framför värmeljus och brasa och lättsinnigt tänka att snart är det vår igen. Men plötsligt tycker jag inte att jag har råd att önska att det snabbt åter går mot ljusare tider, för tiden går så rasande fort och som äldre vill jag istället att all tid skall gå riktigt långsamt. Det gäller att ta vara på varenda sekund.

Idag har en vän och kämpe gått ur tiden och då blir dessa tankar så påtagliga. En tröst är att Hans gjorde just det, tog vara på livet, trots att han var så svårt sjuk. Efter en andra runda i trädgården såg jag inte längre bara rabatten i sitt trista skick efter att Stora O slagit av de utblommade växterna, utan också de här prunkande sensommarblommorna: