Tidigt i morse, när jag var på väg för att hälsa på en liten kalv som föddes för drygt en vecka sedan, hörde jag på nyheterna talas om att en stor upptäckt med hjälp av ett teleskop vid Sydpolen hade gjorts av försvinnande små gravitationsvågor efter Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och att teorin om Big Bang genom detta skulle vara bekräftad. Universums utveckling påstås ha påbörjats endast triljondelar av en sekund efter den stora smällen och ett nobelpris var troligen att vänta för de amerikanska forskare som gjort fyndet. Det fantastiska beskrevs för mig i svårförståeliga ordalag men innan jag steg ur bilen och gick in i ladugården, där I och S höll på att utfordra sina djur, hann jag uppfatta "det lilla i det stora".
Inne i ladugården hördes det lugna och rofyllda ljudet av kossorna som tuggade i sig kross blandat med vitaminer och mineraler innan de serverades hö. Den lilla fina nyfödda kalven var så trygg hos sin mamma, som höll ett vakande öga på mig, för hon undrade nog vad jag skulle ta mig till med min kamera.
Förra årets tvillingkalvar, en tjur- och en kvigkalv, väntade i sina bås på att bli utfodrade och när så skedde gick tjurkalven ner på knä och åt och strax därpå gjorde hans tvillingsyster likadant. De hade väl kommit på att det var lättare att komma åt att äta om de gjorde så, men beteendet var lustigt att se och det avvek från de andra fjolårskalvarnas.
När dörren till ladugården stängdes efter mig tänkte jag att här kan man tala om det stora i det lilla men det kanske är detsamma som det lilla i det stora. Underverk i båda fallen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar