HIPSTER?

Jag har försökt att sätta mig in i en för mig ny betydelse av ordet hipster. I min enfald trodde jag att det var en lågt skuren trosa rätt och slätt, men en artikel i ämnet i dagens GP tog mig snabbt ur den villfarelsen.

Hipster visar sig ha en mycket vidare betydelse och, efter att ha läst artikeln, ångrar jag nästan att jag försökte mig på en djupdykning, för det visar sig att det är ett svårfångat begrepp, som hela tiden ändrar sig. Här kommer i alla fall ett försök:

Begreppet hipster kan beskrivas som en undergroundstil som startade i USA. Här i Sverige blev det känt för fem-sex år sedan för att kulminera för ett par år sedan. Stereotyperna av kulturella surdegsbakande män med sotarmössor (viktigt att de är uppvikta så att öronen syns), tatueringar och helskägg, unga storstadsmänniskor klädda i 90-tals vintagekläder räcker inte för att beskriva "hipstrarna". Enligt vissa uppfattar de sig själva som speciella och unika, något de motsägelsefullt nog visar genom att bete och klä sig på samma sätt, medan t ex trendexperten och föreläsaren Stefan Nilsson i artikeln beskriver hipsters som viktiga för samhället för att de fungerar som bärare av nya idéer och att deras aktiviteter är minst lika viktiga som utseendet. Han anser att "hipsters tyvärr är en ganska homogen grupp och förknippar dem med gentrifiering, social statushöjning av ett område". Positivt är dock, också enligt SN, att hipstern är "genuint nyfiken och intresserad av att lära sig". Vad är det då de vill lära sig? Jo, bl a att laga husmanskost, stoppa korv, baka surdegsbröd, tillverka eget öl, träna något som heter crossfit och meka med sina cyklar.

Enligt Björn Werner, redaktör på Nöjesguiden, kan man generellt säga att hipsters är 80-talister från medelklasshem som vuxit upp med inställningen att allt är möjligt liksom att kunna göra vad man vill. BW hävdar vidare att en hipster "vill manifestera sin unika stil genom egna val och medveten smak" men att "det ironiska är att de ändå väljer att göra likadant och på så sätt blir kollektivister".

Hipsters lär se olika ut i olika städer men grunden är densamma. "I Stockholm håller de till runt Nytorget och ser ut som 1700-talssmeder" medan en typisk Göteborgshipster hänger på caféer på Andra Långgatan, där Café Publik är "Göteborgs mesta hipsterställe" enligt grafiska formgivaren, illustratören, serietecknaren och hipstern Malin Skogberg. Göteborgshipsters är oftast studerande i åldrarna 20-25 år medan Södermalmshipsters är äldre och har bättre ekonomi.

Som alltid försöker jag härleda det jag läser till mitt eget liv. I det här fallet var det inte särskilt mycket att hämta, kan jag säga. Det närmaste jag kom gäller klädseln, för Stora O har, utan att vara medveten om det, hipstrat runt i New Balance-sneakers i ganska många år nu (samma gamla skor) och själv tycker jag att jag känner igen mig i resonemanget att det är viktigare att en sak är snygg än att den är praktisk - till Stora O:s förtvivlan. Surdegsbakning, matlagning inklusive långkok och öltillverkning kan också härledas till familjen.

Mycket intressant, men jag måste erkänna att jag långt ifrån har greppat begreppet hipster. Det är jag dock inte ensam om, för att från de fem personer som i artikeln har besvarat frågan vad en hipster är har svaren varierat kraftigt.

MEN klädseln då? Sotarmössa, rutiga skjortor, retrosneakers, stuprörsjeans m m. Inte ett enda ord om hipstertrosor!

Det enda jag fortfarande är säker på att en hipster ser ut som, eller kan se ut som menar jag, är så här: