DRÖMMAR

Som yngre var en av mina dåvarande arbetskamrater och jag helt besatta av att lära oss franska, som vi tyckte var ett så vackert språk. Vi hetsade upp varandra så till den milda grad att vi till och med funderade på att gå i kloster för att, som vi trodde, i lugn och ro helt kunna fördjupa oss i denna vurm. Men, eftersom vi båda hade man och barn som vi inte ville vara ifrån och som behövde oss hemma, förblev klostervistelsen en dröm.

Enbart flummiga var vi ändå inte, för vi läste franska på kvällarna efter jobbet - gymnasiekursen flera gånger om. Sista gången minns jag att vår dåvarande lärare, vars hjärta mest klappade för dativ i Tröndelagsdialekten, sa´ att nu var vi klara för studier på universitetet.

Högskolestuder i franska blev det inget av med men kollegan MBY åkte i alla fall till Frankrike på en kurs i franska och skickade därifrån det här kortet till mig, som visar en plats i bergen vid Medelhavet, där hon satt och funderade ut vägar för en eventuell cykelutflykt. Av kortet framgår också att hon inte hade varit där många dagar förrän hon och de andra kurskamraterna hade hittat ett stamkafé, där de brukade sitta och dricka pastis.

Året var 1981 och vi var, som sagt, unga.

HEMARBETE DAGENS SNACKIS

Idag är det jobba hemmadagen. Att arbeta hemifrån är både tidsbesparande och miljöfrämjande. 100 svenska arbetsplatser med 4000 medarbetare håller kontoren stängda idag och initiativtagare till jobba hemmadagen är inte helt oväntat it-företaget Microsoft. Trots att 70 % av de 2500 tjänstemän som tillfrågats har arbetsuppgifter som med dagens teknik går att utföra hemifrån, arbetar hälften av dem ändå på kontoret som vanligt och endast 43 % av dem tycker att arbetsgivarna är positiva till distansarbete, allt enligt Sara Lombergs artikel i SvD idag.

Intressant läsning men distansarbete är inte aktuellt för min del numera men jobba hemmadagen tyckte jag pockade på, så på förmiddagen bakade Stora O och jag mjukt tunnbröd efter inspiration och recept från min vän och f d kollega MBY.

Det fick bli dagens hemarbete utöver de vanliga sysslorna, och nu har vi just kommit tillbaka efter en härlig promenad i snön. På tal om promenader läste jag, också i SvD idag, att en ny avhandling, utförd av Ulf Eriksson, doktorand vid Lunds universitet, visar att människor som bor i Stockholms innerstad, tvärtemot vad många tror, motionerar mer än de som bor i Stockholms ytterområden. Forskningsresultatet pekar på att befolkningstätheten och det varierade serviceutbudet är viktiga bidragande faktorer. Dessutom visar det sig att de mest promenadvänliga områdena, märkligt nog, ligger mitt i centrala Stockholm. Här har människor nära till sina arbetsplatser, skolor, vårdcentraler, butiker och nöjen och i centrum finns dessutom färre bilägare. Man kan också utläsa att människor i Stockholms innerstad i genomsnitt går till fots 50 minuter mer per vecka än de som bor i lummiga villaytterområden som t ex Ekerö. Trots att det finns både grönska och långa promenadstråk där tar människor oftare bilen för att uträtta minsta ärende.

Slutsaterna kan komma att få stor betydelse för framtida stadsplanering. Det verkar vara bättre med en förtätad stad, dock med tillgång av grönområden, än en spretig och utsträckt stad.

Stimulans i form av skyltfönster, konst och grönområden uppmuntrar till promenader i storstaden. Här i Eriksberg har vi inga skyltfönster och tyvärr inte heller någon konst att vila ögonen på längs våra promenadstråk. Däremot bor vi mitt i naturen där vi kan hämta inspiration till både det ena och andra och grönska har vi gott om, bara våren kommer. Nära har vi också till skola och kyrka. Övriga serviceinrättningar har vi längre väg till. Forskare vid universitetet i Sydney har kommit fram till att måttligt intensiv aktivitet, 150 minuter i veckan, lär minska risken för en mängd sjukdomar. Denna rekommendation lever Stora O och jag upp till, precis, och det är vi nöjda med till dess att det kommer nya rön. Pluspoäng får vi för arbete utomhus när vädret tillåter. Vilka förutsättningar för fysisk aktivitet, trots att vi bor på landet!

BAKA I GRYTA

Att baka bröd i gryta med lock är tydligen en gammal tradition men denna bakmetod tog fart ordentligt efter ett reportage i New York Times 2006. Igår berättade min son att de hade  invigt sin splitter nya gjutjärnsgryta genom att baka grytbröd, och givetvis var jag tvungen att testa också, omedelbart.

Lätt som en plätt var det. Ingen knådning krävdes och det blev nästan ingen disk alls efter baket. Igår kväll rörde jag ihop en lös deg som jag täckte med plastfilm. Degen fick stå och jäsa över natten (jästid 12-18 timmar). På morgonen rörde jag lite i degen, ställde in farmor Hertas ugnsfasta glasform (som hon använde till att koka lutfisk i) i ugnen, 225 grader, 30 minuter. Därefter hällde jag degen i den uppvärmda formen, satte på locket och ställde åter in formen i ugnen. Baktid: 30 minuter med locket på och ca 15 minuter utan lock.

Bakmetoden innebär mycket förenklat att degen är lös, jästiden lång och att brödet bakas i en uppvärmd gryta med lock. Allra bäst är att använda en gjutjärnsgryta men den ugnsfasta glasformen jag använde gick utmärkt bra också. Grytbröd är gott - grytan fungerar som en miniugn som behåller fukten och ger en god skorpa. Bröden blir knubbiga med ganska stora hål. Det är en klar fördel att man inte behöver knåda degen. Mycket lättbakat med andra ord. Jag hoppade glatt över punkterna 3, 4 och 5. På så sätt blev det ännu enklare men ändå lika bra, tror jag.

Här kommer receptet:

Lycka till!

VI GRATULERAR

Idag vi gratulerar en Falköpingsbo.

Att du fyller 80 är väldigt svårt att tro.

Tulpaner vi sänder i stora fång

liksom denna lilla hyllningssång.

 

HURRA

HURRA

HURRA

HURRA

 

PÅ DIN FÖDELSEDA´!

 

 



LJUD OCH OLJUD

Jag har just läst en artikel av Sara Hammarkrantz i Icakuriren som handlar om Koltrasten som trodde att den var en ambulans av författaren Anders Mildner. Boktiteln väckte min nyfikenhet och koltrasten som Mildner döpt sin bok efter visade sig ha lärt sig härma olika civilisations-ljud, bl a sirener och mobiltelefonsignaler.

I boken skriver AM att vi söker oss till vissa platser för att vi har ett allt större behov av att försöka undfly vår larmande omvärld, för överallt låter det. Ljud och oljud, allt registreras och bearbetas i våra hjärnor. Ljud eller buller som vi själva skapar med olika maskiner leder till ökad stress medan naturens ljud bidrar till återhämtning. Kombinationen störande ljud och prestation får hjärnan att arbeta på högvarv medan vi finner stillsamma ljud, det stilla nyfikna lyssnandet, rofyllt.

De ljud som människor världen över upplever som mest behagliga och som gör oss lugnare och gladare är fågelkvitter, vågskvalp, lövens sus i vinden och katter som spinner. Krävande ljud som pockar på uppmärksamhet är till exempel ambulanssirener, mail som plingar och hojtande kolleger. En undersökning som nyligen gjorts visar att prestationsförmågan hos människor som arbetar i kontorslandskap minskar med upp till tio procent om man kan höra vad kollegerna säger. Eftersom hjärnan har fullt sjå med att bearbeta det arbetskamraterna säger kan man inte koncentrera sig. En annan negativ effekt av hög ljudnivå är att inlärningsförmågan minskar. Men den allra värsta ljudboven är trafikbuller.

AM påstår vidare att oljud är ett negligerat samhällsproblem och att det är en klassfråga, för enligt honom är det främst låginkomsttagare som är utsatta eftersom de oftast bor i bullriga miljöer.

För att motverka oljud som förorsakar stress, högt blodtryck, försämrad inlärningsförmåga och sämre prestation flyr vi in i nya ljud, musik via hörlurar. Musiken har blivit en tillflykt när resten av ljuden blir för många. Inne i vår egen bubbla styr vi då våra egna känslor med hjälp av musiken. Vi söker oss också till tysta miljöer för att undkomma buller och oljud och därför har en mängd andliga retreater, spahelger och liknande vuxit upp. Men tystnaden som sådan skrämmer många av oss. Den är så ovanlig att den upplevs som obehaglig och ger en ensamhetskänsla. Tystnaden, definierad som absolut frånvaro av hörbar mekanisk vibration, som endast lämnar kvar naturens egna ljud, är utrotningshotad enligt den akustiske ekologen Gordon Hempton. Han påstår att det i hela USA bara finns 12 helt tysta platser medan det i Europa inte finns en enda kvar.

Jag har alltså inte läst boken utan bara om den. Läst (eller lyssnat på rättare sagt) har däremot A, som bloggat om den på och dagarna går.

FAVORITDAG

 

BOKLOTTERI

Den senaste månaden har inte idéerna till blogginlägg kommit lika lätt till mig som de brukar. "Dippet" kanske beror på att jag har tröttnat på de mörka dagarna men som tur är kommer det en och annan dag emellanåt, då gardinen dras upp och blå himmel och solsken förgyller tillvaron.

Nu låter det kanske som att jag är deprimerad men det är jag inte, längtar bara efter våren. Igår var det mulet och grått hela dagen men termometern visade på fem plusgrader. Jag gick ut i trädgården och spanade efter vårtecken och hittade faktiskt några. Bland annat hade vinbärs-, fläder- och havtornsbuskarna fått knoppar. Hoppas inte att knopparna, efter bara några dagars töväder, alltför tidigt hade lockats fram, för idag är det frost igen. Ett vårtecken var det i alla fall och nu hoppas jag att buskarna är tuffa nog att klara av de tvära temperaturväxlingarna.

För att återvända till blogginläggsidéerna brukar jag inte ha några problem att hitta sådana. Faktum är att jag inte ens behöver fundera på vad jag skall skriva om, för det dyker alltid upp något intressant varje dag och vissa dagar får jag många uppslag. Jag har kommit fram till att jag är nyfiken - nyfiken på livet. Det har funnits tider när jag har betraktat nyfikenhet som något negativt men den uppfattningen har jag fått ändra på, för det finns åtminstone två varianter av nyfikenhet, "förvetenhet" och "intresse". I betydelsen förvetenhet tycker jag fortfarande att det är övervägande negativt men i bemärkelsen intresse är det enbart positivt, som jag ser det. Det är härligt att vara intresserad - en helt ny värld uppenbarar sig och livet blir spännande. Numera är det ju så lätt att ta reda på sådant man inte redan känner till. Synd bara att lagringsförmågan av nya kunskaper har avtagit. Åtminstone känns det som att det nyinlärda försvinner fortare medan sådant som hänt och inlärts längre tillbaks i tiden lättare poppar upp till ytan. Hur som helst är det intressanta intressant medan det är aktuellt..

Det är lätt att spåra ur men nu åter till bloggandet. Genom olika media får man uppslag till blogginlägg. Bara genom att läsa dagens tidningar fick jag minst fyra idéer men de sparar jag till andra tillfällen, för idag (och nu kommer jag äntligen till inläggets egentliga budskap) lottas fyra noveller ut på bloggen och dagarna går och det tillfället vill jag gärna dela med mig av. Novellerna som lottas ut är De blå skorna av Linda Olsson, Dummy av Bengt Ohlsson, Stamtavla av Karin Ström och SHUNO av Dogge Doggelito. Böckerna ges ut av förlaget Novellix, som också sponsrar novellvågen med utlottningen av dessa fyra böcker. Vill du vinna? Anmäl då ditt intresse här. Själv har jag hängt på och tycker att det skulle vara skönt att ha några snabblästa noveller att ta till när den efterlängtade våren till slut gör entré och utomhusaktiviteterna tar alltmer av min tid.