PILGRIMSVANDRING

Pilgrimens krans

I lördags vandrade Stora O och jag längs pilgrimsleden genom Herrljunga kommun, delsträckan Eriksberg - Norra Säm, tillsammans med sex medvandrare. Jag hade varit orolig att vi inte skulle orka gå de 11 kilometerna det var frågan om, för det vore klart en överdrift att påstå att vi är vältränade. Klart var inte heller vädret. Regnet strilade ner hela dagen med undantag av några kortare uppehåll. Men alla var utrustade med regnkläder och vandringsstavar, så vi gav oss iväg med gott mod.

Första stoppet var vid Eriksbergs gamla 1100-talskyrka, ett uppehåll efter bara några hundra meter från utgångspunkten vid stora kyrkan, byggd i slutet av 1800-talet. Efter detta uppehåll hade vi fått båda kyrkornas historia och vad som i övrigt är säreget för dem berättat för oss.

Nu började vandringen på allvar. Längs vägen stannade vi upp emellanåt och kyrkoherden och diakonen, som ledde gruppen, turades om att tala kring de sju nyckelord, som vart och ett finns representerat i pärlorna i Pilgrimens krans, på bilden ovan. Den vita pärlan står för frihet, den lila för enkelhet, den blå för tystnad, den gröna för bekymmerslöshet, den gula för långsamhet, den orange för andlighet och den röda för delande. De första bokstäverna i de sju nyckelorden bildar tillsammans ordet FETBLAD, en tålig växt som skall påminna om uthålligheten på vår pilgrimsvandring.

Exakt i vilken ordning nyckelorden kom till oss kan jag inte redogöra för, men första ordet var i alla fall frihet. Efter att ha gått ett tag upplevde jag att jag kom in i ett tillstånd när jag inte längre tänkte på att jag vandrade -  kom in i en behaglig lunk, då tankarna fick fritt spelrum. Medan vi tog oss fram på ringlande småvägar och stundtals på stigar pratade vi emellanåt också med våra medvandrare om både det ena och andra. Vissa sträckor vandrade vi däremot under tystnad. Två av stoppen varade lite längre, ett för att fika och ett för lunch. Förmiddagskaffet intogs i skydd av några träd och kaffet smakade gott, även om det blev utspätt något av regnet.

Förmiddagsfika i regnet.

När vi kommit fram till Vimlekorset hade vi lyxig tillgång till modern toalett i en av pilgrimsvandrarnas hem. Därefter fortsatte vi via Skogsbo nästan fram till Sämsholm och nådde slutligen fram till Norra Säms kyrkoruin, där vandringen avslutades med mässa och nattvardsgång. Då hade vi kommit fram till armbandets sista pärla, den passande röda, som står för delande. Innan vi vände hemåt bjöd medlemmar i Skölvene Hembygdsförening generöst på kaffe och hembakt, som smakade himmelskt gott efter vandringen. Stort tack!

Mässa i N Säms kyrkoruin.

Dagen efter hade vi rejäl träningsvärk i benen. Den sitter kvar idag också men det känns faktiskt bra att musklerna ömmar så att det känns att man motionerat. Skönt dock att vi fick skjuts tillbaka till Eriksberg, för vi hade inte orkat gå tillbaka.

Längs en annan av Västergötlands pilgrimsleder, på sträckan mellan Varnhem och Hornborgasjön, vandrade i lördags också kronprinsessan Viktoria (hertiginna av Västergötland) och prins Daniel. Inte heller de skydde regnet.

Stort tack till Thomas Elg och Charlotte Martinsson för en mycket trevlig och väl planerad vandring, i för oss lagom takt.