SKÖRDETID

Havtornsbär

Aroniabär

Äppleträden dignande av frukt.

Det är mycket som skall tas om hand så här års, så man kan nästan säga att det är bråda dagar här på torpet. Ja, jag vet - som pensionär har man ju inget annat för sig men eftersom allt tar lite längre tid nu för tiden, är det fullt upp nästan jämt. (Skall sanningen fram unnar vi oss flera, ganska långa, raster också.)

Både Stora O och jag har med oss hemifrån att man skall ta vara på vad naturen bjuder och detta arv gör sig mer och mer påmint varteftersom åren går. Idag, t ex, har vi skalat minst 10 kg äpplen, vilket skulle ha varit otänkbart för en del (hel del) år sedan när vi var i full sving. Vi funderar på vad vi skall ta oss till med resten av äpplena och fick till vår stora glädje se en annons om äpplemustning i närheten. Bara att ta med sig äpplen och kaffekorg. Låter som en trevlig lösning på detta problem. Toppen också att äpplen tacksamt emottages.

Både havtornsbären och aroniabären lär vara jättenyttiga. Havtornsbären är illsura och svårplockade då buskarna har vassa taggar men de har åtminstone en vacker orange färg. Aroniabären är verkligen inte goda heller, beska eller sträva i smaken med ett tjockt skal dessutom. Men, som sagt, nyttiga.

Nytt för i år är kräftor från egna dammen. Kräftor kan man nog inte säga att man skördar utan snarare fångar, och vi var mäkta förvånade att vi, trots konkurrens från en enveten häger, vid första försöket fick ihop till ett kok, ja till en liten kräftskiva till och med. Och goda var de, kräftorna! 

Hattar skall man ju ha vid ett sådant tillfälle. Det hade jag inte köpt några men, som Cajsa Varg sa´, man tager vad man haver och papperslyktor som det fanns många av fick tjänstgöra som hattar.

L i senaste kräfthattsmode. (Napoleonstuk)