Att efter sommarens glödhetta kliva ut i en 14-grader varm augustimorgon och få andas in syrerik, sval luft är både ljuvligt och välbehövligt. Jag fullkomligt sniffade mig fram till brevlådan i arla morgonstund och njöt med alla sinnen.
På gärdet intill grannen på andra sidan vägen trumpetade tranorna högt och ihållande. Deras skränande hördes tydligare i den friska luften än tidigare, då värmen och fukten låg som en tät vägg som deras rop skulle tränga igenom.
Bortsett från ljudet från tranorna och en gröngöling var allt så stilla. Inga bilar störde lugnet och landskapet tvärs över landsvägen har nu, efter skogsavverkningen, öppnat upp sig och bjuder på en hänförande utsikt. Några döda träd har lämnats kvar, för insekters överlevnad tror jag, och de står där som påminnelse om att döden är en del av livet.
Vad bra skrivet. Kändes som jag gick uppför vägen själv.
SvaraRaderaTack. Det är fantastiskt att ha tid att reflektera.
SvaraRaderaJag tankte precis som Magnus!! Kande som om jag gick upp pa vagen. Jag vet hur det kanns nar man kan andas frisk luft igen efter varmen. Morgonstund har absolut guld i mun. Kram B
SvaraRaderaHej! Har just kommit hem efter en tur till Ershult. Där var det friska vindar kan du tro. Bilder på bloggen senare. Kram
SvaraRadera