EN INSPIRERANDE FÖRMIDDAG

Förmiddagen har varit riktigt inspirerande. I morse träffades vi, idag visserligen bara tre, studiecirkeldeltagare för att bege oss ut på picknick. Eftersom vi var så få, valde vi "Fallet" till vårt utflyktsmål. Det är ett litet vattenfall i Lidan som rinner genom Eriksberg och hela vägen till Lidköping för att sedan mynna ut i Vänern. Väl framme dukade vi upp medhavt förmiddagsfika och slog oss ned på stockarna vid grillplatsen på en liten äng alldeles intill fallet. Medan vi åt och drack det vi hade med oss diskuterade vi Turkiet och förmånliga erbjudanden om resor dit, som vi hade fått per post. E, vars dotter för närvarande befann sig i Turkiet och som själv hade varit där, bidrog med egna erfarenheter. Allt emellanåt kommenterade någon det härliga porlande ljudet från vattenfallet och innan vi visste ordet av befann vi oss vid Niagarafallet. (Vi nöjde oss inte med Hammarforsens brus minsann.). Märkligt hur man med fantasins hjälp kan färdas långt utan att förflytta sig en enda tum.

Innan vi packade ihop och begav oss hemåt gick vi igenom Älgskadefondsföreningens handbok med information om viltolyckor, Vilt på väg. Det mesta av det handboken hade att förmedla kände vi till sedan tidigare men vi enades om att det var bra med en repetition, då risken för att råka ut för en viltolycka är stor för oss som bor på landsbygden. Detta ämne bröt egentligen mot den förtrollande stämningen men lite matnyttigt får man ju ha med i en studiecirkel. 

Innan vi steg in i bilen som vi parkerat vid BJ:s hus, gick vi in till honom med lite kaffebröd till eftermiddagskaffet. Där blev vi hjärtligt mottagna och fick bland annat se en björnfäll efter en svartbjörn som han hade skjutit i Kanada för en del år sedan. Nu var steget till Niagarafallet inte långt igen eftersom det ligger på gränsen mellan Kanada och USA.

Det var en mysig men glödhet förmiddagsutflykt. Som extra grädde på moset låg Sommarboken av Tove Jansson i brevlådan när jag kom hem. Det var inspiratören A som varit snäll och skickat den till mig. Tänk att hon kände på sig att jag ville läsa just den!